Tredje Världskriget

"Hej" mumlade Nike trött och såg på henne.
"Bättre?" frågar hon och kramar om henne, glad att hon var vaken.

"Mm..." Svara hon och sätter sig hastigt upp.

"Vill du ha frukost?" frågar Nike och kommer på fötter vid hennes hastiga uppvaknande.

"Låter bra!" Svarar hon leendes och börjar gå ner mot köket.

Nike följer efter henne.
"Är allt bra nu?" frågar hon med lätt oro i blicken, hon ville att Akhiti skulle må bra.

"Självklart men..." Just i den sekunden springer diana in med en telefon i handen.
"Akhiti, det är Apop!" Utbrister hon så sorgset en robot kan låta.
För Akhiti stannar världen.
"Vad har hänt?" Befaller hon och tar tag i den lilla glasbrickan och trycker mot örat.

Ina ser på roboten som hon verkligen inte ser är en robot utan en kvinna, Diana. Sedan ser hon med stigande oro på Akhiti och telefonen, något var fel, något hade hänt.

"Hallå. Hej pappa, vad har... Mh. Okej." Det hördes ett pip och luren var av. Akhiti kastade telefonen i golvet.
Det var inte det enda hon gjorde. Akhiti började slå sönder saker, allt ömtåligt i sin närhet. Tallrikar, glas. Visserligen var det väldigt hårt material så allt gick inte sönder, men en massa grejer hamnade på golvet.

"Hallå där!" Nike hade hoppat undan förskräckt men kom nu fram till henne och tog tag i hennes armar.
"Ta det lungt, andas, det kommer ordna sig." sa Nike lugnande fast hon inte visste vad det var.

Akhiti tog djupa andetag och lugnade sig. Snart föll hon på knä.
"Jag sa åt honom... Dem tvekar inte med att döda!" Hon brast i gråt medans hon kramar om Nike.