PRS(Dragon Fantasy)

Doktorn pratade med Ian om att hålla dem i säng eller lugn innan han åter försvann ut.

Stefan blundade och lät fler kattungar ligga på honom innnan han somnade om. Återigen mumlade han.

Ina kunde inte sova utan låg och stirrade upp i taket och klappade kattungar medan hon nynnande något.

"Ina" mumlade Stefan och vände sig mot henne i sömnen. "Förlåt mig...".

"För vad?" frågade Ina tyst, hon visste att han sov, men ibland kunde man få ut det bästa ur folk då.
"Förlåt för vad Stefan?" frågar hon om.

Stefan mumlade en del ohörbara saker. "Att jag gjorde dig ledsen" mumlade han i sömnen och drog henne intill sig,

"Ledsen för vad?" frågade hon åter, hon ville se om han var medveten om varför hon blivit ledsen på honom.

"För jag var en idiot..." mumlade Stefan och vred på sig lite med henne. Han höll nästan på att vakna. "Jag var dum...".

"Ja, det var du, båda delarna. Men jag förlåter dig gör inte om det bara." sa hon och la armarna om honom då hon kände att han höll på att vakna. Hon lutade sitt huvud mot hans, hans värme värmde hennes frusna kropp.

Stefan vaknade till och såg sig förvirrat omrking. "Hur länge sov jag?" mumlade han och drog henne intill sig.