Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mannen i stolen drog i Monas kjol och satte henne i sitt knä igen. "Vad är det gumman? Inte nog uppmärksamhet, för det ordnar jag!" sa han roat och såg på de andra männen som skrattade för fullt. Niel spände händerna och tallriken gick i bitar. "Svartsjuk förstår jag!" skrattade mannen åt Niel. Niel såg upp med mörk blick och stirrade intensivt på mannen som flinade dumt.

Mona försökte resa sig upp igen, men han bara drog ner henne. "Låt mig gå!" bad hon. "Jag måste servera de andra...". En annan man bara skrattade. "Det gör inget...Du serverar oss nu stumpan...".

Niel kokade inombords. Om det inte varit för Milena som kom ut just då hade Niel knäckt mannens nacke. Ilskan var så överväldigande att det måste ha märkts ända bort i Lienid hur arg han var.
"Niel!" ropade Milena och sprang upp vid Niels sida. Tog hans och Monas hand. "Kom." sa hon allvarligt.

Mannen ryckte tillbaka Monas hand. "Stop i backarna! Hon är med oss" flinade han och la armarna om Mona. "Men om du också vill vara med lilla stumpa får du det...".

"Släpp henne din gubbstrut!" svor Milena surt och stampade i golvet. Niel la en lugnande hand på Milenas axel, "Milena. Vad har jag lärt dig?"
Hon såg besviket på mig. "Men!" sa hon och blängde på mannen. "Mona är med oss din drummel!" väste hon ursinnigt.

Mona försökte komma loss igen, men mannen bara skickade henne vidare till en annan mans knä, han försökte kyssa henne igen. Hon försökte sträcka undan så mykcet som hon kunde med nacken, men tillslut kände hon hans kalla läppar på sin hals.

Milena fick spel. Niel också: egentligen. "Rör henne inte!" vrålade Milena och slog till mannen mellan benen.

Mannen tappade andan och släppte Mona som staplade fram till Niel och Milena. "Kom..vi hämtar våra pengar och går" mumlade hon till dem.

Niel nickade, lade armen om Mona, tog Milenas hand och drog iväg dem.

Då de kom fram räckte värden dem en liten påse med mynt. Mona tog dem och ledde dem ut ur värdshuset medan männen kastade glåpord över dem.