(Prs) Mellan mig och Jessica Tonks skräcknätter på skolan

Alice log lite mot Adam. "Tack...". Hon behövde inte hjälp lika mycket, men det kändes bra att han var vid hennes sida.
"Jag tänker inte släppa loss dig än, då kommer du väl bara försöka få mig att bli snäll" fnyste Hannah sedan. Hon hade varit snäll en gång i tiden, men det var länge sedan.

Arvid lät tårarna komma om hans mamma släppte loss honom var det för att få honom fast i en annan totyrings grej som antagligen var värre än de han redan haft

Hannah skrattade bara åt hans tårar. "Du är så patetisk, vore våra roller ombytta skulle jag slå ner dig så fort jag fick chansen...".
Alice höll plötsligt på att falla snabbt tog hon tag om Adams armar för att hålla sig uppe.

Adam höll i Alice för att inte hon skulle ramla
" Du vågar åteminstonde göra något fick Arvid fram skrek till då en stöt for genom kroppen

"Tack" mumlade Alice igen och lyckades rätta upp sig. Hon log mot Adam. "Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig...vore väl död nästan då".
"Ja just det" sa Hannah och skrattade. "Jag är en kämpe men du är bara patetisk".

" Jag finns här för dig sa Adam
Arvid såg ner i marken men han visste att hans mamma skulle få fast honom i något annat snart

"Tack" mumlade Alice åter igen och gav honom en snabb kram innan hon fortsatte gå. Hon skulle aldrig kunna tacka honom nog. Hon fick ju aldrig göra något för honom....
Hannah drog tillsist av handbojorna. "Hm, vad sägs om den här?" frågade hon och skrattade. Det var en stol där man satte fast händerna i en slags handboja. Hon satte afast honom. "Om man skruvar på den här så skjuts spikar in, långsamt och plågsamt in i dina handleder" log hon ohc visade på en knapp.

Arvid kämpade inte emot när han fördes mot nästa hemska grej han vägde som vanligt nästan ingenting när hans mamma drog honom till stolen arvid försökte att inte skrika eller gnälla när spikarna borades in i hans händer
Adam log mot Alice

Långsamt snurrade Hannah runt på knappen så att Arvid skulle få en riktigt långvarig smärta.
Alice log tillbaka innan hon koncentrerade sig på att inte ramla eller liknande igen. Hon höll också inne skakningarna som ville komma fram.

Adam såg noga till att hon inte såg ut att ramla omkull
Arvid andades och flämtade av den långvardiga smärtan
" Jag hatar dig fick han fram han visste att han inte fick säga det