|
Borttagen
|
IF I LAY HERE IF I JUST LAY HERE WOULD YOU LIE WITH ME AND JUST FORGET THE WORLD
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag glömde min ena bok i skolan idag, en grammatikbok (vi har prov på måndag). Jag hade kommit hem och njutit av fredagen när jag märkte det. Så jag bokstavligt talat sprang till skolan, fram till huvudingången, drog... och den var låst. Jag sjönk ihop mot väggen och satt där i minuter tills jag insåg vad jag gjorde, så jag sprang till den nedre ingången som också var låst. Jag skulle gå och sätta mig i en av gungorna och begrunda parkeringen, tennishallen och isen men halkade på is och slog huvudet i marken. Jag låg där och stirrade upp i himlen med bultande huvud, och skulle ha fortsatt om inte en livräddare skulle ropat ”Vad hände?”. Jag steg upp, stirrade på honom och började sedan springa över skolgården med en känsla av att han förföljde mig. Jag såg mig inte om förrän jag var vid vägen, och då jag tittade så stod han kvar på samma ställe och stirrade. Så jag började gå normalt och jag tror att jag grät.
Jag grät nog inte bara på grund av boken, utan också för att jag ställer för höga krav på mig själv, att jag är rädd för att mista de få människor som får mig att le och att två personer verkar ha lämnat mig för gott. Och för att jag anser att jag inte har någon rätt att sörja eftersom att det finns miljoner gånger bättre människor än mig som har det miljoner gånger svårare än mig. Jag känner en sådan.
och efter att jag halkade bultar mitt huvud fortfarande. det känns som om min hjärna brinner, men är inte säker på ifall jag bryr mig.
jag känner mig som luft. Onödig. Meningslös. Otacksam.
22 mar, 2013 16:04
Detta inlägg ändrades senast 2013-03-23 kl. 09:38
Antal ändringar: 1
|
lovegood99
Elev
|
ibland vill jag bara gråta, släppa taget om allt.
22 mar, 2013 16:21
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: IF I LAY HERE IF I JUST LAY HERE WOULD YOU LAY WITH ME AND JUST FORGET THE WORLD
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag glömde min ena bok i skolan idag, en grammatikbok (vi har prov på måndag). Jag hade kommit hem och njutit av fredagen när jag märkte det. Så jag bokstavligt talat sprang till skolan, fram till huvudingången, drog... och den var låst. Jag sjönk ihop mot väggen och satt där i minuter tills jag insåg vad jag gjorde, så jag sprang till den nedre ingången som också var låst. Jag skulle gå och sätta mig i en av gungorna och begrunda parkeringen, tennishallen och isen men halkade på is och slog huvudet i marken. Jag låg där och stirrade upp i himlen med bultande huvud, och skulle ha fortsatt om inte en livräddare skulle ropat ”Vad hände?”. Jag steg upp, stirrade på honom och började sedan springa över skolgården med en känsla av att han förföljde mig. Jag såg mig inte om förrän jag var vid vägen, och då jag tittade så stod han kvar på samma ställe och stirrade. Så jag började gå normalt och jag tror att jag grät.
Jag grät nog inte bara på grund av boken, utan också för att jag ställer för höga krav på mig själv, att jag är rädd för att mista de få människor som får mig att le och att två personer verkar ha lämnat mig för gott. Och för att jag anser att jag inte har någon rätt att sörja eftersom att det finns miljoner gånger bättre människor än mig som har det miljoner gånger svårare än mig. Jag känner en sådan.
och efter att jag halkade bultar mitt huvud fortfarande. det känns som om min hjärna brinner, men är inte säker på ifall jag bryr mig.
jag känner mig som luft. Onödig. Meningslös. Otacksam.
Uggla absolut om du vill prata mer!! ♥
Men jag måste bara säga att du måste kolla ditt huvud. Min kusin halkade och slog i huvudet. Det gjorde ont några minuter, sen gick det över. Han berättade inte ens för någon. Efter några dagar fick han ont igen, och det höll i sig flera dagar. De åkte till doktorn och han hade fått hjärnskakning.
Nu, ett år senare, har han lite ont i huvudet helatiden - för han tog inte hand om sig ordentligt så hjärnan fick chans att ''skaka rätt'' igen...
Så kolla upp det, snälla... krya på dig ♥
22 mar, 2013 16:35
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Borttagen: IF I LAY HERE IF I JUST LAY HERE WOULD YOU LAY WITH ME AND JUST FORGET THE WORLD
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag glömde min ena bok i skolan idag, en grammatikbok (vi har prov på måndag). Jag hade kommit hem och njutit av fredagen när jag märkte det. Så jag bokstavligt talat sprang till skolan, fram till huvudingången, drog... och den var låst. Jag sjönk ihop mot väggen och satt där i minuter tills jag insåg vad jag gjorde, så jag sprang till den nedre ingången som också var låst. Jag skulle gå och sätta mig i en av gungorna och begrunda parkeringen, tennishallen och isen men halkade på is och slog huvudet i marken. Jag låg där och stirrade upp i himlen med bultande huvud, och skulle ha fortsatt om inte en livräddare skulle ropat ”Vad hände?”. Jag steg upp, stirrade på honom och började sedan springa över skolgården med en känsla av att han förföljde mig. Jag såg mig inte om förrän jag var vid vägen, och då jag tittade så stod han kvar på samma ställe och stirrade. Så jag började gå normalt och jag tror att jag grät.
Jag grät nog inte bara på grund av boken, utan också för att jag ställer för höga krav på mig själv, att jag är rädd för att mista de få människor som får mig att le och att två personer verkar ha lämnat mig för gott. Och för att jag anser att jag inte har någon rätt att sörja eftersom att det finns miljoner gånger bättre människor än mig som har det miljoner gånger svårare än mig. Jag känner en sådan.
och efter att jag halkade bultar mitt huvud fortfarande. det känns som om min hjärna brinner, men är inte säker på ifall jag bryr mig.
jag känner mig som luft. Onödig. Meningslös. Otacksam.
Uggla absolut om du vill prata mer!! ♥
Men jag måste bara säga att du måste kolla ditt huvud. Min kusin halkade och slog i huvudet. Det gjorde ont några minuter, sen gick det över. Han berättade inte ens för någon. Efter några dagar fick han ont igen, och det höll i sig flera dagar. De åkte till doktorn och han hade fått hjärnskakning.
Nu, ett år senare, har han lite ont i huvudet helatiden - för han tog inte hand om sig ordentligt så hjärnan fick chans att ''skaka rätt'' igen...
Så kolla upp det, snälla... krya på dig ♥
♥
jag ska kolla upp huvudet 
22 mar, 2013 16:41
|
stellaa
Elev
|
1. Det går inte så bra mellan mig och en av mina bästa vänner. Jag känner mig väldigt taskig, som att jag slutat bry mig om henne, lämnar henne utanför o.s.v. men ändå inte. Det är hon som korkar igen öronen med hörlurar, sätter sig och lyssnar på musik i ett hörn. Klart jag vill gå och göra något då med en annan om hon bara tänker sitta där? Men jag vet inte... svårt att förklara. Vi har varit vänner väldigt många år men det senaste året är det bara jobbigt, och jag vill typ hålla mig undan från henne lite, men känner mig så taskig. Egentligen är hon SJUKT nsäll & underbar, och hon fattar ju inte felen hon gör om jag inte säger nåt så då fortsätter hon. Hon tänker inte innan hon handlar helt enkelt.
2. Jag är sjukt avundsjuk på min kompis (en annan, inte hon ovan), svartsjuk också, egentligen ganska fånigt med tanke på vad det handlar om, men jag vet inte. Går inte att inte bry sig haha </3
3. Min uppsats sög och är INTE nöjd med omdömena till den. Det gick skit på de senaste matteproven och vill SÅ gärna göra om dem, men det går inte, sjukt besviken. Vill INTE se resultaten.
4. Känns som jag blir ignorerad vad jag än gör, känner mig inte uppskattad och ja... antagligen känner jag så för att jag inte mår så bra just nu men ändå... säkert bara en inbillning jag vet inte.
5. Till råga på allt har jag MASSA kommande prov, orkar verkligen inte plugga och allt kommer gå skit.
why
 
22 mar, 2013 19:33
|
Rymdkonungen
Elev
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Mina ögon tårades nyss. För att jag inte spelar handboll mera. Jag vill ju, jag älskar känslan att ha kontroll över bollen, kunna kasta bort min ilska tillsammans med den. Jag slutade när jag gått ut femmen. Nu går jag på sjuan. Hela tiden nu emellan har gått riktigt bra, har mest varit skönt attinte behöva släpa sig till träningarna. Men nu när vi spelade handboll på gymnastiken kom det fram. Jag vill fortsätta. Men jag kan inte. Vårt lag hade så få personer så vi måste spela med ett år äldre. Då blev det genast mycket allvarligare. Mycket viktigare att vinna. Vi var så många så man blev utvald till varje match, den som varit på flest träningar. Minns en bronsmatch i en turnering. Jag och en annan fick inte spela, för tränarna "hann inte byta". De andra grät för att vi förlorade, vi två som inte fick byta grät för att vi kände oss som att vi var skit på handboll. Jag slutade för det var för mycket tävling, jag gick bara på femman. Det var bara allvar, jag spelade inte för att det var roligt. Men jag saknar det. Saknar det så att det gör ont. Jävla skit-tränare som förstörde mitt liv. Saknar handbollen så.
tycker Rymdkonungen...
22 mar, 2013 21:21
|
|
Borttagen
|
Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan aldrig vara mig själv. Aldrig. I alla fall inte sedan jag började mellanstadiet. Det har blivit så jävla viktigt för mig att vara precis som idealen, men det kan ALDRIG bli så. Jag är ful, jag är fel. Jag tycker om fel saker. Jag är en typisk "nörd".
22 mar, 2013 21:26
|
Rymdkonungen
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan aldrig vara mig själv. Aldrig. I alla fall inte sedan jag började mellanstadiet. Det har blivit så jävla viktigt för mig att vara precis som idealen, men det kan ALDRIG bli så. Jag är ful, jag är fel. Jag tycker om fel saker. Jag är en typisk "nörd".
Du, så var det för mig också, hela fyran till sexan kände jag mig fel. Hade problem med vänner också. Eller ja det var inget problem med mina vänner, det var problem med att jag inte hade några vänner. Men nu går jag i sjuan och har ny klass och sådär, det är mycket bättre nu! Försök stå ut, var stark, orka några år till! ♥
tycker Rymdkonungen...
22 mar, 2013 21:29
|
|
Borttagen
|
Skrivet av Rymdkonungen: Skrivet av Borttagen: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan aldrig vara mig själv. Aldrig. I alla fall inte sedan jag började mellanstadiet. Det har blivit så jävla viktigt för mig att vara precis som idealen, men det kan ALDRIG bli så. Jag är ful, jag är fel. Jag tycker om fel saker. Jag är en typisk "nörd".
Du, så var det för mig också, hela fyran till sexan kände jag mig fel. Hade problem med vänner också. Eller ja det var inget problem med mina vänner, det var problem med att jag inte hade några vänner. Men nu går jag i sjuan och har ny klass och sådär, det är mycket bättre nu! Försök stå ut, var stark, orka några år till! ♥ Antagligen får jag stå ut. Finns nog inget annat att göra.
22 mar, 2013 21:36
|
Rymdkonungen
Elev
|
Skrivet av Borttagen: Skrivet av Rymdkonungen: Skrivet av Borttagen: Spoiler:
Tryck här för att visa!Jag kan aldrig vara mig själv. Aldrig. I alla fall inte sedan jag började mellanstadiet. Det har blivit så jävla viktigt för mig att vara precis som idealen, men det kan ALDRIG bli så. Jag är ful, jag är fel. Jag tycker om fel saker. Jag är en typisk "nörd".
Du, så var det för mig också, hela fyran till sexan kände jag mig fel. Hade problem med vänner också. Eller ja det var inget problem med mina vänner, det var problem med att jag inte hade några vänner. Men nu går jag i sjuan och har ny klass och sådär, det är mycket bättre nu! Försök stå ut, var stark, orka några år till! ♥ Antagligen får jag stå ut. Finns nog inget annat att göra.
Kram på dig, du klarar det, du är stark!
Och om du inte vill måsta utstå det så får du säga ifrån. Göra nåt som ingen väntar sig att du ska göra. Komma in en dag i klassen med jätteannorlunda klädstil kanske? Det borde få dem ur balans ♥ Kram!
tycker Rymdkonungen...
22 mar, 2013 21:39
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen