Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Elma00:}
La ut den dör bilden på insta. Någon berättade för min lärare. Vi pratade. Hon berättade för mamma. Jag och mamma pratade. Ska till kuratorn imorron. Kommer prata där. pappa kommer få veta. Vi kommer prata.

Alltså, jag önskar att jag aldrig lagt upp bilden.

_{Skrivet av Borttagen:}


Jag trycker att det var bra gjort; de såg det antagligen som ett litet svagt rop på hjälp och nu försöker folk hjälpa dig. Tänk om du själv hade varit förälder, hade du inte velat veta? Vet att det kanske är svårt att föreställa sig men ville mest få dig att tänka så också, men det har du säkert redan gjort

_{Skrivet av Elma00:}

Jo, jag la bilden för att få hjälp, men hela min klass vet det, och hela andra sexan vet det. det skulle ha vrit enklara om jag bara sagt det själv.

_{Skrivet av Borttagen:}


Ahaa, jaajo men ibland är det svårt att säga saker Hoppas du får hjälp snarast.

_{Skrivet av Borttagen:}
Det här är inte så farligt, och det hände för länge sen, men vill skriva det alla fall.

När jag var tio år fick jag veta att min mormor hade dött, fast det kändes inte så sorligt, jag började inte gråta, och inte var jag för chockad för att kunna gråta.

Sen när begravningen var såg jag hur mamma grät.
Men jag kunde bara inte gråta, jag var inte alls för chockad för att inte kunna gråta.
Det är som när man ser en person gå förbi på vägen då tänker man - " Jaha, där gick en person förbi"
Så kändes det på begravningen - " Jaga, där dog hon.
Hade jag för lite känslor för henne, för att gråta för henne eller?

_{Skrivet av AlvaRawenclaw:}
JAG KÄNNER MIG SÅ ENSAM.

Jag har typ några kompisar i skolan, men de är alla ganska irriterande och de bryr sig egentligen inte alls om mig.
En av dem, vi var typ bästisar i tag, vi var systrar i allt utom blod, trodde jag. Hon var deprimerad och skärde sig, hon slutade skära sig när jag skrev ett typ 3000 tecken långt kik-meddelande till henne om hur galet underbar hon är osv.
Sen typ en dag för typ en månad sen, frågade jag henne om hon vill gå på bio med mig, och hon svarade typ "Ne, ska va me en annan kompis"
Jag tänkte typ som alla andra skulle ha tänkt, okej, hon vill vara med någon annan. det är okej, det är klart hon får vara med sina andra kompisar
Men så började hon oftare och oftare säga att hon inte hann, eller inte orkade för att hon varit med sin kompis. (jag visste vilken kompis det var, en tjej som inte går på vår skola)
Jag läste hennes kompis blogg, och typ varannat inlägg handlade om att hon varit med min bästis.
Alla andra tjejer i vår klass nästan är idioter eller har redan en bästis eller aa, och ja, jag känner mig så jävla ledsen och övergiven.
Jag typ gråter varje morgon, för vill inte gå till skolan där jag måste se henne.

Idag smsade vi, och jag sa "Jag känner mig så jävla ensam, det måste va kul att ha så många vänner som bor i samma land som dig.."
och hon svarade:
"Behöver inga finska vänner haha, ska flytta med Ronjiz till usa ♥"

jag vet ju att hon inte skulle flytta på riktigt, ville bara säga det så att ingen av er som läser detta trodde det..

iaf. typ gråter nu.
jag är ensam, men ändå inte.

saknar mina bästisar i sverige som fan ...

ingen kmr läsa detta men aja ...
allt jag vill ha är en bästis som jag kan berätta allt för och kan berätta allt för mig.

och snälla, svara inte "ge tjejerna på din klass en chans! "
de är hemska, det skulle ni också tycka om ni gick på min klass

_{Skrivet av AlvaRawenclaw:}
Fairy Tale tack ändå, hoppas det blir bättre mellan dig och dina kompisar, puss ♥

_{Skrivet av AlvaRawenclaw:}
JAG KÄNNER MIG SÅ ENSAM.

Jag har typ några kompisar i skolan, men de är alla ganska irriterande och de bryr sig egentligen inte alls om mig.
En av dem, vi var typ bästisar i tag, vi var systrar i allt utom blod, trodde jag. Hon var deprimerad och skärde sig, hon slutade skära sig när jag skrev ett typ 3000 tecken långt kik-meddelande till henne om hur galet underbar hon är osv.
Sen typ en dag för typ en månad sen, frågade jag henne om hon vill gå på bio med mig, och hon svarade typ "Ne, ska va me en annan kompis"
Jag tänkte typ som alla andra skulle ha tänkt, okej, hon vill vara med någon annan. det är okej, det är klart hon får vara med sina andra kompisar
Men så började hon oftare och oftare säga att hon inte hann, eller inte orkade för att hon varit med sin kompis. (jag visste vilken kompis det var, en tjej som inte går på vår skola)
Jag läste hennes kompis blogg, och typ varannat inlägg handlade om att hon varit med min bästis.
Alla andra tjejer i vår klass nästan är idioter eller har redan en bästis eller aa, och ja, jag känner mig så jävla ledsen och övergiven.
Jag typ gråter varje morgon, för vill inte gå till skolan där jag måste se henne.

Idag smsade vi, och jag sa "Jag känner mig så jävla ensam, det måste va kul att ha så många vänner som bor i samma land som dig.."
och hon svarade:
"Behöver inga finska vänner haha, ska flytta med Ronjiz till usa ♥"

jag vet ju att hon inte skulle flytta på riktigt, ville bara säga det så att ingen av er som läser detta trodde det..

iaf. typ gråter nu.
jag är ensam, men ändå inte.

saknar mina bästisar i sverige som fan ...

ingen kmr läsa detta men aja ...
allt jag vill ha är en bästis som jag kan berätta allt för och kan berätta allt för mig.

och snälla, svara inte "ge tjejerna på din klass en chans! "
de är hemska, det skulle ni också tycka om ni gick på min klass