Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Att ni aldrig fattar! Han gjorde som han blev tillsagd att göra!!! Det var ni som sa till honom!!"

"Det vet vi, men du gör det ännu värre."

Jag gjorde precis som Diego nyss gjort. Blev osynlig och försvann ut i natten.

Jag skrek till och stampade med min fot.

-Diego-

Jag behövde någon att prata me men jag visste inte vem...

-Bree-

Jag stack upp huvudet och befann mig i en skog.

Jag hade stannat i en vacker skog och lutade mig mot ett träd. Plötsligt stack Brees huvud upp i marken!
"Och du säger att jag aldrig lämnar dig ifred!"
Fräste jag och vände mig om och började gå.

"Diego?" Sa jag förbryllat.
"Diego!" Jag klättrade klumpigt upp ur hållet och stoppade honom.
"Diego, förlåt mig!"

Jag svarade inte utan vände mig om och gick åt andra hållet.

"Snälla Diego!" Jag sprang efter och tryckte mina läppar mot hans.