prs yehet & kkaebsong

Joshua skakar på huvudet åt den äldres ord, nej att skilja sig från den äldre är inte något han vill.
"Vill du vara ensam eller vill du att jag ska vara med?" Frågar sextonåringen med huvudet på sned. Det hela hänger egentligen på vad Zihao vill. Om han vill vara själv, kan Joshua gå, om han vill vara tillsammans, stannar han gärna. "Det är det enda som spelar någon roll."

Självfallet ville Zihao inte att Joshua skulle lämna, det ville han aldrig. Men samtidigt kunde han inte undgå att tycka att hela situationen var oerhört pinsam.
”Du vet att jag alltid vill vara med dig”, mumlade han och öppnade upp dörren som knarrade högljutt. ”Så länge du lovar att inte typ skrika eller något annat dumt, för det är verkligen ingen vacker syn tyvärr”, fortsatte han och svängde på staven så att lamporna sken upp.

"Jag kan försöka att inte skrika.." börjar Joshua och nickar lite för att försäkra sig själv. Blicken glider upp mot den äldre. "Är du säker på att sovsalen är den bästa platsen dock?" Vem som helst skulle kunna komma in, han skulle kunna förstöra massvis med saker.

”Vart ska jag annars vara?”, frågade Zihao och vände den dimmiga blicken mot Joshua. ”För jag har ingen aning, för att vara helt ärlig”, mumlade han och drog händerna genom håret, lätt stressad. ”Du vet, du kunde ha sagt någonting tidigare.” Sovsalen var han åtminstone bekant med, den luktade hemma och bringade lugn. Visserligen var det precis samma effekt som sextonåringen hade på honom, men problemet med själva platsen kvarstod fortfarande.

"Nej, vi tar det här nu," viskar Joshua, han vill inte stressa sjuttonåringen mer än vad han redan gjort. Gud så dålig på det här han är. Försiktigt lutar han pannan mot Zihaos, de kan alltid leta efter ett säkrare ställe inför nästa fullmåne. "Jag kan låsa dörren, det blir nog fint."

Med en fnysning, skakade sjuttonåringen på huvudet.
”Om du låser dörren kommer mina kära vänner inte in, och då blir det inte roligt kan jag tala om för dig”, sade han och placerade händerna om Joshuas kinder. ”Det är ingen fara Joshua, det är knappast någon som vågar gå in i sjundeårselevernas sovsal utan tillåtelse”, försäkrade han uppmuntrande innan han drog tillbaka de långa fingrarna. Väntan gjorde honom nervös och extremt okomfortabel. Det hade bara varit bättre att få det gjort så slapp han tänka på det.

"Men vill du att de ska komma in?" Frågar Joshua, att sjuttonåringens vänner skulle komma in medan Zihao ändrat form, kanske inte vådar positivt. Men vad vet han, de kan mycket väl vara till enorm hjälp. Ögonen försöker att läsa av vad det är den äldre tänker, men misslyckas. Det är inte Zihao som ska muntra upp honom det borde vara tvärt om. "Jo, det har du rätt i."

”Jag är nästan hundra procent säker på att de bara kommer reta mig, inget värre”, lovade sjuttonåringen och började förstrött ta av sig kläderna. ”Och om du ursäktar, så tänker jag faktiskt inte förstöra mina kläder.” Han fumlade med knapparna på skjortan. Det var verkligen omöjligt att knäppa upp dem, det gick bara inte.
”Men herregud...”, muttrade han irriterat och tittade bedjande på Joshua. ”Hjälp mig.”

"Hmh, okejdå." Säger Joshua, jo kanske han har rätt. Vännerna skulle inte göra någonting dumt iallafall. Ett litet leende sprider sig över läpparna när Zihao frågar om hjälp. "Självklart." Sextonåringen börjar snabbt, men noggrant, att knäppa upp skjortan.

När Joshua knäppt upp den sista knappen, lirkade han av sig skjortan och sträckte över den mot sextonåringen.
”Du sa att du ville ha mina kläder, så varsågod”, sade han med ett flin dansandes på läpparna. ”Byxorna är ju däremot inte mina, men de luktar som mig så jag antar att du inte har något emot att ta dem också?” Fortsatte Zihao och drog försiktigt av sig byxorna som var aningen för korta för honom. Sedan satte han händerna i sidorna oxh putade lite med underläppen .
”Nu smäller du väl snart av kan jag tänka mig?”