wolfy & rollspelare prs

”De är bosatta i Maine, de har en son tillsammans också. Deras liv är säkrare där.” Jonathan tittade ut genom bilrutan. Adrians liv hade förändrats mycket sedan han träffat Sydney, men han ångrade inte sitt val över att spendera resten av sitt liv med kvinnan. ”Alla moroi kan inte manipulera, åtminstone har de inte det så lätt som de få som behärskar andens magi.”

"Så vi kan ändå funka? Långsiktigt?" log hon smått och smekte lätt hans kind. Hon bet sig löst på läppen och tittade på honom med stora ögon. Det lät som ett underbart liv som hans kusin hade. Hon var inte säker på ifall hon var så långt fram i sina tankar med deras egna förhållande men det kändes bra att det inte var helt nytt att människor och vampyrer blev tillsammans.

"Har du tvivlat på oss?" frågade han retsamt. Inombords så hade han i alla fall varit osäker på hur deras förhållande skulle funka. Inte en sekund hade han tvivlat på Cleo utan mer på hur alla i deras omgivning skulle reagera, samt den faran han utsatte henne för. Men hade Adrian fått det att fungera tillsammans med Sydney så varför skulle inte han och Cleo lyckas då?

”Jag tar inget för givet, Jonathan.” Sade hon ärligt och en aning seriöst. Hon log sedan mot honom och kysste mjukt hans läppar. Hon vågade inte ta något för givet efter allt i hennes familj. Hon log smått när hon såg något som mer eller mindre liknade ett slott taget ur en spökhistoria.

Hennes ord gjorde honom allvarlig igen. Att aldrig ta något för givet var något han levde efter. Aldrig visste man vad som väntade en bakom hörnet. Då de var framme klev han ur bilen och väntade sedan in henne innan han började gå mot ingången. Många av ungdomarna stod i grupper utomhus då lektionerna inte börjat ännu, kastade nyfikna blickar på Cleo.

Cleo gillade inte alls hur allvarlig han såg ut och försökte komma på sätt att muntra upp honom. Hon klev ut från bilen och spärrade lätt upp ögonen då blickarna nästan brände.
”Var det här en bra idé?” Log hon svagt och kliade sig nervöst på armen. Hon blev osäker av allas blickar.

"Jag vet inte, det var du som ville följa med." Jonathan la beskyddande en arm om henne medan han gick, ville i den mån som var möjligt skydda henne från allas blickar. Väl inne kastade han en blick mot klockan, bestämde sig för att gå upp och hälsa på Adrian istället för att vara närvarande på de första lektionerna.

Cleo log svagt och lutade sig mot honom. Hon gick tyst med honom och såg sig omkring, hon var helt fascinerad av allt runt omkring henne. Hon log svagt mot honom när de var inomhus. Allt såg så modernt ut när man väl kom in vilket förvånade henne.

Han stannade upp halvvägs uppför trapporna och vände sig om mot Cleo, för att ge henne tid att se sig om. Bråttom hade de inte direkt. Han log åt hennes fascinerade blick, hade själv blivit imponerad då han första gången anlänt till skolan. På utsidan att döma skulle man inte kunna tro att skolan var så modern.

Cleo tittade på Jonathan och log stort. Hon gick snabbt upp till honom och tog hans hand med ett leende på läpparna. Hon kysste hans nacke och log stort.
”Det är så coolt.” Sade hon tyst och lutade hakan mot hans axel.