(ORP) Hide, run, survive

Marbelle
Glaspärlan i mitt halsband färgas cerise och jag nickar tyst. Följer med henne ut till rummet med bokhyllorna och ser på henne under lugg.

Olivia:
Sväljer, och räcker henne boken.
"Läs mitt kapitel.", säger jag kortfattat, och tittar ner på mina fötter.

Miyako:
Jag spärrar upp ögonen när jag ser mitt namn i boken.
Jag bläddra fram till Kap 5 en bild på mig som jag inte känner igen sitter där jag och en tjej presis lik mig sitter och skrattar i ett körsbärsträd. Jag sliter ögonen från den underliga bilden och läser

Kära Miyako
Just nu är du mycket osäker ledsen och ensam.
Alla du älskar försvinner från dig och dom du vill älska vill ej älska dig tillbaka.
Du behöver någon som förstår dig och som bryr sig om dig detn pussel bit som saknas i ditt hjärta är din tvilling syster Miyu som försvann vid ett års ålder. Hon skulle vara den som förstod dig men nu behöver du någon annan. För att finns hjälp kolla i fickan med ditt namn på.

Jag kollar stumt på sidan och läser texten om och om igen och kollar på bilden och förstår att flickan bredvid mig måste var Miyu.
Jag öppnar med darriga händer fickan med mitt namn på och finner en skimmrande ljus blå sten och på den står det
Jag finns inom dig
Med min handstil
Det var förmycket för mig jag lägger ifrån mig boken och rusar gråtande ut ur rummet med stenen tryckt i handen.

Marbelle
Jag läser tyst och pressar sedan tummen och pekfingret mot näsryggen.
- Olivia... Jag skulle kunna säga det igen, jag älskar både dig och Ellie och allt det där. Men saken är den att det har aldrig har känts helt rätt med någon av er, eller för rätt med båda av er kanske, jag vet inte. Jag tar ett djupt andetag innan jag fortsätter. Så jag vill inte ha ett förhållande med någon av er. Säger jag sorgset men bestämt.

Olivia:
Ler snett.
"Jag vet, jag känner så också. Men jag fattar inte varför, varför du?", säger jag tyst.

Marbelle
- Inte jag heller, säger jag dystert. Men sedan skrattar jag till.
- Jag kan faktiskt inte hjälpa att jag ser bra ut. Säger jag och kan inte låta bli att le.

Olivia:
"Haha, nej, det kan du inte", säger jag, "bäst att gå tillbaka till dem andra."
Jag börjar gå när jag ser Miyako, gör en gest mot Marbelle som visar att hon kan gå.
"Hej", säger jag och sätter mig bredvid henne, "hur är det?"

Marbelle
Jag rynkar pannan lite innan jag går vidare, tillbaka till Max. Han ler frågande mot mig och jag mimar: 'berättar sen'

Miyako:
Jag kollar med rödgråtna ögon upp på Olivia
" Inte så bra"
Säger jag

Olivia:
Jag lägger armen runt henne.
"Berätta", mumlar jag.