Tredje Världskriget

Nike lider med Akhiti och tar hennes händer, försöker ha tröstande tal. Hon mumlar mjuka, tröstande ord till henne.

Akhiti lugnar sig men kan inte förmå sig själv att öppna ögonen. Orden hjälper men egentligen hör hon dem inte, bara Nikes lugnande röst, och det är mer än tillräkligt.
Hon andas djupt och lugnar sig. Smärtan är fortfarande där men det känns bättre med Nike i närheten.

Nike lägger sig vid henne, möter hennes blick och la armarna om henne.
"Det går över, jag är här." sa Nike lugnande kramade henne och pussade henne på kinden.

Hon kryper ihop en aning. Nu när presidenten inte var här behövde hon inte dölja något.
Så småning om avtar smärtan, men medicinen har lämnat Nike trött och öm.
Hon somnar.

Nike släpper henne då Akhiti verkade ömtålig men hon ligger kvar och betraktar henne då hon sover. Hon hoppades att det var bra nu.

Akhiti drömmer underliga drömmar. Några om varmkorvar som dansar med presidenten.
Hon hoppas verkligen att det är medicinens fel!
Hon vrider på sig lite men vaknar inte.

Nike somnade även hon, man blev trött av att bara ligga. Hon sover djupt men med armarna nu om Akhiti, som för att beskydda henne.

Akhiti sov igenom resten av dagen och hela natten. Medicinen hade den effekten på henne.

Nike hade vakat vid hennes sida orolig över att hon sov så länge och hon undrade om det var normalt. Men då det mörkande somnade även hon, hon hade inte under hela tiden lämnat Akhitis sida.

Akhitis ögon öppnade vid gryningen. Hon gäspade stort och sträckte på sig.
"Hej." Mumlade hon av vana och kröp lite närmare Nike.