Prs(Dragon Fantasy)

Uriah vaknade några timmar senare. Han kände på något sätt på sig att Mina mådde dåligt och var fast besluten att se efter vad det var. Han tog på sig ett par säckiga byxor och smög ut, fram till Nikes stuga. Han gick tyst in och började leta efter Minas säng.

Ingen märkte honom eller vissa såg honom och Sofie pekade mot en säng mot hörnet där Mina vrider och vänder och kvider.

Uriah nickade kort mot tjejen och log tacksamt. Han tassade fram till Minas säng och satte sig på kanten. Han drog upp henne i halvt sittande, halvt liggande ställning. Han kysste hennes panna lite lät och strök henne över ryggen medan han mumlade tyst om hur mycket han älskade henne och att han var hos henne.

"Uriah." sa hon kvävt halvt i sömnen, halvt i vakenhet. Hon tog krampaktigt tag i hans arm och höll honom nära, darrandes av något i drömmen.

Uriah log lätt och kramade Mina. "Jag är här Mina..." mumlade han tyst och strök henne över ryggen.

"Sov här, snälla." bad hon och gjorde plats vid sig, nu var hon vaken men drömmen ännu färsk i sinnet, skrämd var hon.

Uriah nickade och log vagt mot henne.
Han lade sig i sängen bredvid henne och drog täcket över dem innan han vände sig mot henne och omfamnade henne. Han kysste Mina lätt. "Jag går ingenstans förrän du ber om det!" mumlade Uriah lågt i hennes öra och blundade sedan.

Mina höll honom intill sig och snart somnade hon, nu lugnt och tryggt utan något som hemsökte hennes drömmar.

Uriah somnade snart om och sov lugnt han med, annat kunde han inte göra när Mina var där. Han kände sig så trygg som om inget dåligt någonsin kunde hände dem när de var tillsammans.

Följande dag grydde och solen lyste in i Minas ansikte. Först undrade hon vad det var, sedan märkte hon det och kysste honom.
"God morgon." log hon mjukt.