PRS(Dragon Fantasy)

"Och jag dig." sa hon och flätade in sina fingrar i hans. Hon hade verkligen insett det nu då hon var på väg att förlora honom då han drunkna. Nu var väl det värsta lunginflammation eller något.

Stefan njöt av närheten, att de inte var osams eller ledsna. Bara nära och febriga. "Du är det viktigaste för mig".

"Är jag det?" sa Ina och log mot honom. Då hördes ett samstämt jamande och de var inte längre ensamma tre små kattungar kom upp till dem, de ville ha sällskap.

Stefan nickade. "Du och mina småsystrar och mor". De var de viktigaste. Han såg leende på kattungarna och en kom upp till honom, slickade hobom i ansiktet.

"För mig är det du, Ian och de här små rackarna." sa hon och såg på kattungarna och sedan hörde hon ytterdörren öppnas och Ian och doktorn kom in.

Stefan släppte Ina och kramade lätt om kattungen. Den spann nöjt igen. Då doktorn kom såg han upp.

Doktorn såg på Ina, bara vanlig feber så hon skulle ta det lugnt några dagar och han suckade, ta det lugnt var något tvillingarna hade svårt för.

Stefan satte sig upp en aning. "Har jag feber?" undrade han. "Jag hade det för några dagar sen...". Var det bra att ha så mycket feber?

Doktorn nickade, "Ja feber, ta det lugnt och vila. Det är inte farligt att ha så mycket feber." sa doktorn lugnade åt honom då det hände ganska så ofta.

Stefan nickade lättat och sjönk ner igen och katten kurrade ihop sig på hans bröstkorg så den såg ut som en liten hårboll.