Kontraktet (privat medi & Penelope Lovegood )

( A )
Abigale ler när hons er att flickan håller upp sin klänning för att inte smutsa ner den "det finns hopp för att flickan kan utvecklas till en elegant och kultiverad kvinna en dag... Hoppas bara att herr Blackwood inte är för hård mot henne... Han kan vara så brysk ibland, fast han är annorlunda nu med Scarlett i slottet." Tänker hon.
- Jag är ledsen fröken Scarlett, vi måste vidare. Men nästa gång vi stannar är vi framme där klänningarna finns. Vi har bytt hästar så är redo att åka om ni är? Säger hon och ler mot flickan.

( N )
Nicolai böjer sig ner och plockar försiktigt upp Belles orörliga kropp. Hon väger knappt något i hans armar, hennes hand faller ner och dinglar från sida till sida medan han bär henne till hennes rum och lägger ner henne på sängen.
- Om någon dag borde ni vakna och då kommer er kropp att kännas som ett levande helvete men tills dess hoppas jag att ni får några timmars vila. Brutus finns till hands hela tiden... Mumlar han med enformig röst till flickan, kanske att hon hör honom, kanske inte, han vet inte men han hoppas på att hon inte kan känna smärtans om måste härja i hennes kropp nu.

Hans tänger dörren till Belles rum och vandrar ner till matsalen där Rufus har dukat fram middag åt honom.

- Jag att vi måste ta oss vidare men det är en sådan press att sitta i ett litet rum timme efter timme. Missta mig inte för ert sällskap men jag börjar bli lite trött på att vara instängd. Hon satte sig mitt emot Abigale och tog hennes händer.
- Men nu kanske vi ska fortsätta och ni kan lära mig att brodera? Hon log medan hon släppte hennes händer.


(Belle)

Hon låg nu på sin säng helt orörlig. Om någon dag skulle hon vakna och tjäna sin herre och när Fröken Scarlett skulle återvända skulle hon ta hand om henne. Så som hon blev tillsagt.
(lite svårt att skriva Belle när hon inte är vaken ^.^)

( A )

- Jag förstår er, det är inte tilltalande att vara instängd så här länge i ett sådant litet utrymme. Men jag ska lära er att brodera så sak ni se att tiden går mycket fortare när man gör något fröken Scarlett. Säger Abigale och plockar fram sitt broderi och räcker över alla broderings saker som Scarlett plockat ihop i affären.
- Börja med att spänna trådfilten i träramen så att det blir stramt och välj sedan vilken färg ni vill använda, trä tråden genom nålen. Säger hon medan hon plockar fram sin egen broderingsplatta med tillhörande nål och tråd.

( N )

Efter att han ätit sin middag tar han med sig Lucifer ut ur slottet, han hoppar rakt upp i luften och skiftar form. Vingar skjuter ut ur hans rygg och han blir ungefär 50 centimeter längre och hans ansikte får ett skräckinjagande utseende för de vanliga människorna. Lucifer löper några steg och hoppar sedan upp i luften och skiftar form han med.

De flyger lågt, över skogen, den lilla byn och vidare mot eldberget. Efter en timmes flygning landar de båda mitt i skogen. Nicolai vandrar med långa kliv längs med en liten stig tills han möts av ett hus med gröna lyktor, snett tak och det ser ut som om det enorma trädet bakom huset har vuxit runt om det lilla huset. Lucifer sniffar på marken och får upp ett spår, han ser på sin herre som nickar och i samma sekund flyger han iväg in i skogen på jakt efter vad ahn fått lukt av.

Nicolai ser upp på himlen, snart står månen som högst. Han går fram till den snea gamla dörren och knackar tre gånger.
- Kom in Blackwood! Ropar Sieer från insidan av huset, han öppnar dörren och stiger in.



(Jag förstår det ^^)

Hon tar emot sakerna och spänner fast ramen runt om och hon drar lite i kanterna för att spänna till dig medan hon visar.
- Så här? Hon tar upp en grön tråd i en mjuk ton och hon trär tråden genom nålen men missar. Hon försöker igen och den här gången lyckades hon. Glatt visar hon och ser ner.
- Nu då?

( A )

Abigale ler mot flickan som glatt visar att hon lyckades få tråden i nålen. Hon lutar sig framåt med sitt broderi utsträckt så att flickan kan se.
- Nu trär du tråden från undersidan av tyget och upp, se tilla tt du har lite garn som hänger löst på baksidan så att du kan fästa det sedan. Sedan sätter du ner tråden i hållet här och upp från baksidan genom detta hålet och över det förra stygnet och ner i detta hålet så att du får ett korsstygn. Säger hon och visar flickan hur man gör ett vanligt enkelt korsstygn.
- Nu får du försöka. Säger hon sedan och ler.

( N )
Kvinnan står framför en kittel och rör med en stor träslev.
- Sitt. säger hon till honom utan att se på honom, Nicolai stänger dörren bakom sig och sätter sig på stolen vid det lilla runda bordet. Sieer sätter sig på stolen mitt emot efter att hon torkat sina händer på sin stora röda kjol. Hon drar av ett silkestyg från en glaskula som står mitt på bordet.

- Blackwood, ni har kommit till mig för svar om framtiden? Sant? Säger hon och stirrar med sina hårda ögon på Nicolai.
- Det stämmer Sieer, jag vill veta vad andarna säger om min framtid och om Scarletts framtid. Säger han och ser tillbaka på henne medan han rätar på sin rygg så att han sitter helt rakt i stolen.
- Då så, låt oss börja. Är ni medveten av konsekvenserna av att veta sin framtid? Nicolai ser upp på Sieer som ser tillbaka på honom.
- När jag talat om er framtid finns det ingen återvändo, ni kan ändra er framtid men det fungerar sällan som man önskar... säger hon, Nicolai ger henne en kort nick och hon börjar dra med sina beniga fingrar över klotet medan hon mumlar något på ett främmande språk.

Hon såg nogrant på medan hon nickade till.
- Ja okej. Hon tog sin nål och stack den försiktigt upp genom tyget och hon gjorde ett kors på duken. Hon lade huvudet på sned och såg sedan på Abigale.
- Det blev inte lika fint som erat.
Hon räckte över allt för att Abigale skulle se.
- Men går den bra ändå? Jag hoppas det för jag gillade det iallafall.

( A )
Abigale tar emot broderingen och synar noggrant stygnen.
- Det ser bra ut fröken Scarlett, efter liet övning så kommer ni få till perfekta stygn ska ni se. säger hon och räcker tillbaka broderingen.
- Nu fortsätter du bara att sy stygnen i det mönster du vill ha. Men du kanske borde öva några stygn till först innan du börjar med ett mönster fröken Scarlett. Säger Abigale med ett mjukt leende och fortsätter sedan med sitt broderi.

( N )
Kristallkulan på bordet börjar lysa i först ett vit sken, sedan blått och till slut övergår det till ett klart grönt sken. Sieer stirrar in i kulan med sina händer på dess sidor.
- Blackwood, ditt öde bär märket av en måne, en varg, en sol, en korp och ett rött sken... Ditt öde är det som är beseglat sedan långe. En förlorad kärlek, ett svårt val, odödligheten blev din vän, din följeslagare och nu din fiende... Det du håller kärt, hon som bär den blå klänningen, kommer att berövas från dig av mannen som bär en röd mantel... Om du, inte väljer att... Nicolai lutar sig närmre kristallkulan och stirrar på Sieer...
- Om du inte väljer att offra det du så länge älskat.... Säger Sieer och kulans gröna sken försvinner.

Nicolai känner sig mer förvirrad än någonsin. "Mannen i röd mantel? Vad kommer jag förlora som bär en blå klänning, vad måste jag släppa? Jag förstår inget av det här..."
- Sieer, jag förstår inget av detta, vad betyder det? Frågar han Sieer som rest sig och nu står och rör i kitteln med sin träslev.
- Jag kan bara berätta vad jag ser, vad andarna väljer att visa mig, inget mer och inget mindre. Resten är upp till dig Blackwood. Säger kvinnan medan elden sprakar under kitteln och dess innehåll bubblar.

Hon nickade och tog tillbaka broderiet och fortsatte medan hon nynnade då och då.
- Ajjj!
en röd dropp av blod reste sig från fingret och hon stoppade den i munnen.
- Jag stack mig.
Hon såg på henne.
- Klarar du av lukten av blod eller sa jag be kusken stanna så jag får låta såret läka lite snabbt?
Hon tog ut fingret och såg på sitt bleka finger. Men det hade redan slutat att blöda och hon torkade av fingret snabbt på en näsduk och log mot Abigale medan hon tog upp nålen igen.

( A )

Abigale ler mot flickan och skakar på sitt huvud samtidigt som flickan tar upp nålen och fortsätter att sy.
- Jag är inte som herr Blackwood, jag är endast odödlig till livets syn men jag är inte EN odödlig som herr Blackwood. säger hon och fortsätter att brodera. Hon sätter dit det sista korsstygnet och lossar ramen. Hon synar sitt arbete noga. Hon håller upp det framför fönstret för att få bättre ljud, när solen skiner in genom trädens grenar ser det ut som att flocken med hästar hon broderat verkligen galopperar genom det vackra vinterlandskapet.

( N )
Nicolai reser sig från sin stol och ser på Sieer,
- Tack för din spådom, men jag tänker inte förlora något. säger han och vänder sig om, innan han stänger dörren hör han Sieer viska för sig själv,
- Du må vara en odödlig Blackwood, men detta har du ingen kontroll över. Det kommer att ske, du kommer se det komma och du kommer förlora... allt... Viskar hon med låg röst, sedans tänger Nicolai dörren och möts av Lucifer som gnager på resterna från haren han fångat.
- Kom Lucifer, nu flyger vi hem. Säger han och de flyger tillbaka till slottet.

Hon såg upp när soljuset fick en annan nyans och hon log.
- Åhh vad vackert!
Hon sträckte fram handen och rörde vid hästarna och hon såg på sina fjuttiga kors.
- Kan du göra ett porträtt av Devin till mig? Jag skulle uppskatta det.
Hon drog till ett nytt styng och log. En tår rann ner längst hennes kind.
- Jag kan inte förstå att jag ska gifta mig.
Hon snyftade fram och lade undan broderiet och torkade sig i ansiktet med en näsduk.
- jag ber om ursäkt men jag vet inte vad jag ska göra.