{Prs} Dragon Fantasy & fashion7

"Ja, det gör jag faktiskt. Fast sånt brukar mest vara adelsprat. Jag är ett undantag: jag tycker det är skönt att prata med människor som bara kanske finns."

Evin ler men rynkar på pannan, hon hade aldrig pratat med gudarna, vänt sig till dem, de hade aldrig funnits där för henne när hon behövde dem. "Då får du väl göra det då om det är trevligt." log hon lätt.

Nickades skrattade Michael. Trots att flera av männen klagade på deras beteende så drog Michael Evin närmre sig. "Kan vi inte få låna henne!" flinade någon.

Evin stelnade till, mannens fråga som kanske var skämtsam var för henne enbart rädsla och smärta. Hennes blick möter skrämt Michaels, även om hon visste eller trodde att mannen inte menade det och för den delen skulle han försöka skulle han vara död.

Michael skakade allvarligt på huvudet och log svagt. "Dig rör han inte så länge jag är vid liv."

Evin nickar och slappnar av, "Förlåt, bara gammal rädsla sen förr." sa hon och såg ner i däcket, henens händer darrade.

Med bekymrad blick tog Michael hennes händer och lyfte den mot sin mun. "Var inte rädd..." mumlade han med slutna ögon.

Evin nickar, "Inte rädd, här kan jag bära kniv och ingen äger mig. Mer rädd för minerna." sa hon och strök hans kinder lätt med händerna.

Michael nickade och log ledsamt.

"Tack för att du finns." säger Evin och kysser honom mjukt och ser solen gå ner i horisonten.