De utvalda

Elethas hans darrade lätt och hon bet sig i läppen hon visste att hon var iakttagen och avskydde att göra fel. Hon kastar och missar, så
dålig brukade hon inte vara och hon svor till.

Ethan la lugnade en hand på hennes axel. "Räkna till tio och sikta mer" instruerade han mjukt. Han kastade en blick upp på kungen som såg mycket road ut.

Eletha tog ett djupt andetag men hennes hand skakade kraftigt. Hon slöt ögonen för några ögonblick och tänkte bort kungen och männen, hon räknar ner, slår upp ögonen och kastar, den hamnar nästan i tavlans mitt.

"Bra, du träffade nästan i mitten" berömde Ethan mjukt. Han gav hennes hand en lätt tryckning som kungen inte kunde se.
Han kastade sedan iväg ännu en kniv, blundande, den hamnade i mitten. "Vad sägs om att träffa andra saker än tavlan idag? Det är så tråkigt, och för enkelt".

Eletha log lätt mot honom och tryckte tillbaka, hon andades ut och slappnade av. "Okej, inget mig emot." log hon och vände kungen ryggen han gjorde henne mer än nervös.

Ethan gick fram och hämtade knivarna och gick mot samma äppelträd som för någon dag sedan. I ögonvrån såg han en jätte till man som kom lunkandes mot honom, Ethan hade inte sett honom förut, kanske någon av adelsmännen kungen pratade med, tjänare.
"He, du var mig en jäkel på att kasta kniv" sa mannen ganska vänligt och gav Ethan en vänskaplig klapp på ryggen.
Ethan kved tyst till och försökte sig på ett leende fastän det gjorde ont, men hur skulle mannen ha kunnat veta om hans rygg....

Eletha sjönk ner mot en trädstam och tillsynes såg det ut som att hon vilade och väntade på Ethan. Men hon betraktade dem, hon ville inte att Etan skulle komma till skada. Och visst mannen klappade till honom, men han kunde ju inte veta det eller?

"Huh, gjorde jag illa dig pojk?" frågade mannen något förvånat. Ethan log fortfarande, nu lite mer äkta. "Ja, men det var inte med meningen nog, ni förstår, jag har sår efter piskrapp på ryggen och de gör väldigt ont...".
Mannen såg smått förskräckt ut och mumlade "Ursäkta, visste inte det". Sedan tog han några steg därifrån.

Eletha ler lite då mannen backade bak och började sedan binda en krans av de blommor som fans om henne. Det gjorde henne lugn och tillfreds och hon kunde nästan tas för en vanlig kvinna om man inte räknade med kläderna, hon nynnade lågt för sig själv och såg så harmlös t som ett litet lamm.

Ethan log mot mannen och vände sig sedan mot Eletha och leendet blev större. Han gick fram och satte sig bredvid henne. "Du ser så lugnt ut kära du" mumlade han och smekte hennes kind.