PRS mellan Ida och Hermione gragner

Katara visste inte längre vem hon var. hennes nya bästa kompis va sorgen. Men några saker mindes hon tydligt. Jonte,hans blåa ögon vackra ögon. Marcus med dom vackra ögonen och starka armarna. Elena med det långa vackra håret,skrattet och hennes värme.
Vi behöver varandra! vem är jag?

Min syster. Elena stannade upp enu en gång och bara kännde sitt nötbruna hår slingra sig i vattnet och runt hennes midja. Hennes grönna ögon var slutna. Allt var som en suddig arena för Elena. Gamla minnen dök upp. Jag är glad att det händeKataras ansikte dök upp. Du är förlorad JAG HATAR DIG Elena började darra. Sen sjönk hon till botten. Hon togs imot av sjögräsen som vaggade på sandatrandes glittrande skimmer. Hennes hår låg nu utspritt överallt runtomkring henne. Elena lät sina armar ligga utsträckta och hon blundade. Hämd...hämd...hämd... Ta henne Vi kan ta din plats från din systers hjärta Idiot Avadakedavra

Katara skrek. vad höll på att hända? Hon hörde steg i trappan. Dörren öppnades och mamma kom in. Hon tror iallafall att det är mamma.
-mamma vad händer med mig?
-Det är ingen fara gumman. Vi är här för dig. Det är Elena också!

Jag måste göra det. Elena simmade upp mot ytan tog sin trollstav ut ur fickan och pang hon transferera sig iväg. Hon stannade utanför en herrgård. Hennes hem. Elena var fortfarande blöt av vattnet. Med plaskblöta kläder klev hon in gebom grinden. Hennes pappa stog och svingade sin trollstav mot ett par skrubbar när han hörde smällen och vände sig om. Han tappade trollstaven av förvåning och slog sig för munnen. Elena tittade på honom sen brast det Elena skrek kämpade och grät. Hennes pappa kom springande imot henne. Han tog tag i henne och visskade.
- Min lilla vackra Elena. Jag trode jag alldrig mer skulle få se dig. Elena va bara tyst hon var hemma.

-Mamma vad va det där?
-Jag vet inte,någon kanske transfererade sig hit.
Katara reste sig ur sängen och gick mot fönstret. Hon fick syn på Elena och pappa.
Elena viskade hon. Hon drog till sig sin trollstav och sprang ut ur rummet. Ner för trapporna och ut på gården.
-Elena skriker hon och hoppas att det inte ska bli strid. Kanske kommer alt bli som förut mellan dom? kanske...

Elena vände sig om. Hon tittade på sin syster men sa inget. Sen vände hon sig mot sin pappa igen. Men han bara tittade ner i marken.
- Ni måste bli vänner igen viskade han i hennes öra. Elena förstod inte hur han kunde förvänta sig det efter allt. Hennes mamma kom ut långsamt och gick ner för trapporna. Hon bara tittade på Elena stelt.
- Min dotter sa hon tillslut. Elena tittade på henne med tårar i ögonen.

Katara betraktade dom andra. Efter en stunds tystnad började hon gå mot huset igen. Detta var för mycket för henne

Elena såg Katara vända sig om. Hennes pappa öponade munnen tillslut.
- Nu måste vi se till att få dig torr.
Elena hade helt glömt bort att hon var blöt. Hon gick efter dom andra in i huset. Efter en timme hade elena bytt kläder tagit en varm dusch och skulle upp på sitt rum. När hon öppna dörren skrek hon till. Allt i hennes rum var undanplockat. Elena tog sin trollstav med sårat hjärta och viffta den så att alla möbler ställde sig på plats. Hon ville fan inte bråka mer. Inte med Jonte, katara eller Någon. GUD VA LIVET SÖG JUSST NU!

Katara kastade sig på sängen. Åh va hon ville att någon skulle hålla om henne just nu. Vid åsynen av Elena hade hon börjat få tillbaka minnet. Hon var inte säker på sina känslor för Jonte eller Elena. men allt hon ville just nu va att någon av dom skulle hålla om henne.

Elena la sig i sin säng. Den låg längst med väggen. Hon kom ihåg att när hon var liten så låg hon och katara och knackade med varandra. Ett knack för är du där och tre för kom till mig hit. Elena lyffte knogen och bultade försiktigt en gång.