Sorgens tider [SV]

Tack :' ♥

jätte bra :d nyfiken på vad som ska hända

Kap 14 - George Weasley

Jag såg mig runt, och såg en bekant röhårig person. Det var Percy, och en tjej som jag kände igen som Penelope Clearwater.
"Percy" ropade jag till honom, men han såg bara förvirrad ut, som om det fanns två av mig. Penelope, en tjej med långt blont lockigt hår, drog honom emot dom.
"Kan vi sätta oss här?" frågade hon och blinkade smått emot Angelina som nickade ivrigt. De planerade säkert något tillsammans. Percy var blek i ansiktet, väldigt blek.
"Vad är det Percy?" frågade jag, men han såg inte på mig, utan alldeles brevid mig, som om det satt någon där, intill mig. Jag sträckte ut armen för att se om det var något där, men jag nuddade ingenting. Jag fick istället en känsla av att stoppa handen i ett kylskåp.

(kort, men ska till farmors grav.. )': )

Freeeeed!!!!

Jätte bra kapitel ♥

Emma, snart förbjuder jag dig för att vara en sådan bra skriverska c: ♥

Hahha, kusin då! Du är ju också duktig på att skriva ju!

Tack allihopa!
_______________
Kap 15 - Percy Weasley

Jag trodde jag var galen att jag såg två George, men så upptäckte jag. Den andra hade kvar båda öronen! Jag lyfte armen och pekade smått skräckslaget emot figuren.
"Fred" var det enda jag fick fram. George hade sträckt ut handen och höll nu där Freds hand var. Mitt stela ansikte formades om till ett leende. Fred var med oss, hela tiden. Han hade inte lämnat varken min eller Georges sida. De andra såg konstigt på mig medans jag drog ner armen igen. Men mina ögon var fästa på Fred som försökte säga något, men det kom inget ljud. Men jag kunde urskilja orden ändå: 'Älskar er allihopa'. Figuren, som såg ut som Fred, bleknade bort.
"Percy, du måste blivit galen!" utbrast Katie efter en lång tystnad.
"Nej det är han inte" hördes Georges skakade stämma. "Jag kände honom. Annars skulle det inte varit så kallt just där jag höll handen"
Katie blev stum, samma sak hände med de andra, tills han som ägde puben kom fram till dom.
"Vad vill ni ha?" var frågan han yttrade sig med. Vilket säkert var den fråga han använde mest.
"7 honungsöl" sa Penelope med sin sammetslena röst.
"Förresten, du där" fortsatte mannen och pekade smått emot mig. "Jag såg det du pekade på också" Sedan vände han på klacken och gick därifrån.

Riktigt jäääääätteeeeebraaaaaa!!!!!!!!!!!!!!♥

Den är så bra jag svimmar nästan skriv mer snälla

Aww tack ♥
skriver mer om någon kommenterar efter detta då