(PM)Albus Potter

Förlåt att det tog sån tid! Men här kommer kapitlet:

8 - Den första skoldagen

Albus och Sco steg upp ganska tidigt på morgonen och gick ner till uppehållsrummet. De möttes av Ellie som satt i en av fåtöljerna och läste Hogwarts historia. Abus hade väntat sig att hon skulle hälsa, eftersom de hade blivit goda vänner dagen innan vid festmåltiden, men hon tittade bara upp när de kom in och stack snabbt näsan i boken igen när hon såg att de tittade på henne. Albus och Sco ryckte på axlarna och gick sedan ner till frukosten. De satte sig vid Gryffindorbordet och tog för sig av det som fanns att äta.
”Varför är Ellie så blyg, tror du?”, frågade Albus med munnen full av gröt.
”Jag vet inte, hon kanske bara är sån”, mumlade Sco vartefter han tog för sig av en rostad macka med marmelad.
De satt och åt i tystnad ett tag, tills en tjej vid Ravenclawbordet ropade.
”Åh, nu kommer posten!” Och inflygande kom ett hundratal ugglor som släppte ner brev och paket framför eleverna. En vit uggla släppte ner ett brev framför Albus och Sco, och Albus slet genast upp det. I brevet stod med slarvig handstil:
Hej Albus! Skulle du å Scorpius vilja hälsa på mej i min stuga i eftermiddag? Skicka svar tillbaks me ugglan
Hagrid
Albus vände på brevet och krafsade ner:
Vi kommer gärna.
Albus
Sedan knöt han fast svaret på ugglans ben och skickade iväg den.
Efter en stund kom Ellie och satte sig ner mittemot dem. Hon tittade mest ner i bordet när hon åt sin frukost. Albus upptäckte efter ett tag att professor Flitwick hade börjat gå runt och dela ut terminens scheman, och Albus blev mycket förväntansfull. När Flitwick kom fram till deras bord slet Albus snabbt till sig hans schema och läste igenom det. De skulle ha örtlära, försvar mot svartkonster, trollkonsthistoria och trolldryckskonst.
”Ja! Trolldryckskonst har jag sett fram emot mest av allt!”, utbrast Sco glatt. Men Albus kom att tänka på en annan sak.
”Varför tror du den innersta delen av fängelsehålan är förbjuden? Finns det någonting där, tror du, Sco?”, sa Albus fundersamt.
”Det är nog ingenting”, sa plötsligt Ellie som fram till nu hade suttit tyst hela frukosten. Albus och Sco tittade på henne med höjda ögonbryn.
Efter en lång och härlig frukost återvände Ellie, Albus och Sco till uppehållsrummet, bara för att hämta sina böcker och sedan klättra ut ur porträtthålet igen. Efter tio minuter stod de äntligen i det första växthuset för att ha sin allra första lektion, örtlära med Hufflepuffeleverna.
”Hejsan allesammans! Jag är Neville Longbottom och jag kommer vara er lärare i örtlära.”
”Jag känner honom”, viskade Albus snabbt i Scos öra.
”Idag ska vi börja lite enkelt med att undersöka de här växterna”, sa Neville medan han gick iväg genom en dörr. Han kom snabbt tillbaka igen med en mycket konstig grön växt som rörde sig likt en hopskrynklad snigel.
”Det här är en Mimbulus Mimbletonia”, sa han stolt. ”Det vi ska göra idag är att undersöka den här växten och titta närmare på dess stinksav. Dela upp er i grupper om tre och tre och hämta sedan en Mimbulus Mimbletonia och ett mikroskop. Hoppas ni har med era skyddshandskar för de kommer ni behöva”, sa Neville glatt.
Sco, Albus och Ellie var i samma grupp och de undersökte växten. Sco råkade peta på en knöl på den och helt plötsligt sprutade den ut ett mörkgrönt slem som luktade förfärligt. Hela klassen rynkade på näsan.
”Åh mycket bra! Nu kan ni undersöka stinksavet!”, sa Neville nöjt.
Efter en och en halv timma var lektionen slut och klassrummet var fyllt med stinkande stinksav. Ellie hade inte sagt något på hela lektionen och när den var slut hade hon skyndat sig tillbaka till uppehållsrummet.
”Vad tror du det är med Ellie egentligen?”, sa Sco när han och Albus var på väg ner till fängelsehålan för att ha sin sista lektion. ”Hon pratade ju med oss så ivrigt på festmåltiden!”
”Jag har ingen aning”, suckade Albus. Han vände blicken mot den innersta delen av fängelsehålan. Allt som fanns där var en liten dörr som han inte visste vart den ledde.
De fortsatte in i trolldrycksklassrummet och slog sig ner längst bak i klassrummet. Det var visst rektorn som var lärare i det här ämnet.
”Jag har ju redan presenterat mig, Horace Snigelhorn, som jag sa igår”, sa professor Snigelhorn. ”Idag ska vi framställa Hicklösningsdrycken. En mycket simpel dryck för att bota hicka. Receptet står i era böcker på sidan etthundranittiotre.” Ett prasslande av papper lät i klassrummet när alla skulle slå upp sidan. ”Ingredienserna finner ni där borta”, sa professor Snigelhorn och pekade på ett skåp. Albus och Sco kom först fram eftersom skåpet stod längst bak i klassrummet. De tog alla ingredienserna de behövde och började sedan med drycken. De krossade skrumpfikon, tillsatte råttsvansar, hällde i noshörningsblod och lät det puttra lätt. Sen var brygden klar.
”Som jag sa var det en mycket simpel dryck. Men vi måste testa om den funkar! Är det någon som har hicka?” sa professor Snigelhorn. En tjej från Slytherin gick fram och testade hennes egen dryck. Den funkade perfekt.
Tjugo minuter senare trängdes eleverna ut ur klassrummet.
Resten av dagen spenderade Sco och Albus med att spela trollkarlsschack. Albus hade precis lyckats slå ner Scos drottning när Ellie kom in i uppehållsrummet. Hon var likblek i ansiktet och darrade lite där hon stod.
”Vad är det för fel?”, utbrast Sco när han såg Ellie.
”Jag måste berätta en sak för er”, sa Ellie med darrande röst. ”I enrum.”

Albus och Sco steg upp ganska tidigt på morgonen och gick ner till uppehållsrummet. De möttes av Ellie som satt i en av fåtöljerna och läste Hogwarts historia. Abus hade väntat sig att hon skulle hälsa, eftersom de hade blivit goda vänner dagen innan vid festmåltiden, men hon tittade bara upp när de kom in och stack snabbt näsan i boken igen när hon såg att de tittade på henne. Albus och Sco ryckte på axlarna och gick sedan ner till frukosten. De satte sig vid Gryffindorbordet och tog för sig av det som fanns att äta.
”Varför är Ellie så blyg, tror du?”, frågade Albus med munnen full av gröt.
”Jag vet inte, hon kanske bara är sån”, mumlade Sco vartefter han tog för sig av en rostad macka med marmelad.
De satt och åt i tystnad ett tag, tills en tjej vid Ravenclawbordet ropade.
”Åh, nu kommer posten!” Och inflygande kom ett hundratal ugglor som släppte ner brev och paket framför eleverna. En vit uggla släppte ner ett brev framför Albus och Sco, och Albus slet genast upp det. I brevet stod med slarvig handstil:
Hej Albus! Skulle du å Scorpius vilja hälsa på mej i min stuga i eftermiddag? Skicka svar tillbaks me ugglan
Hagrid
Albus vände på brevet och krafsade ner:
Vi kommer gärna.
Albus
Sedan knöt han fast svaret på ugglans ben och skickade iväg den.
Efter en stund kom Ellie och satte sig ner mittemot dem. Hon tittade mest ner i bordet när hon åt sin frukost. Albus upptäckte efter ett tag att professor Flitwick hade börjat gå runt och dela ut terminens scheman, och Albus blev mycket förväntansfull. När Flitwick kom fram till deras bord slet Albus snabbt till sig hans schema och läste igenom det. De skulle ha örtlära, försvar mot svartkonster, trollkonsthistoria och trolldryckskonst.
”Ja! Trolldryckskonst har jag sett fram emot mest av allt!”, utbrast Sco glatt. Men Albus kom att tänka på en annan sak.
”Varför tror du den innersta delen av fängelsehålan är förbjuden? Finns det någonting där, tror du, Sco?”, sa Albus fundersamt.
”Det är nog ingenting”, sa plötsligt Ellie som fram till nu hade suttit tyst hela frukosten. Albus och Sco tittade på henne med höjda ögonbryn.
Efter en lång och härlig frukost återvände Ellie, Albus och Sco till uppehållsrummet, bara för att hämta sina böcker och sedan klättra ut ur porträtthålet igen. Efter tio minuter stod de äntligen i det första växthuset för att ha sin allra första lektion, örtlära med Hufflepuffeleverna.
”Hejsan allesammans! Jag är Neville Longbottom och jag kommer vara er lärare i örtlära.”
”Jag känner honom”, viskade Albus snabbt i Scos öra.
”Idag ska vi börja lite enkelt med att undersöka de här växterna”, sa Neville medan han gick iväg genom en dörr. Han kom snabbt tillbaka igen med en mycket konstig grön växt som rörde sig likt en hopskrynklad snigel.
”Det här är en Mimbulus Mimbletonia”, sa han stolt. ”Det vi ska göra idag är att undersöka den här växten och titta närmare på dess stinksav. Dela upp er i grupper om tre och tre och hämta sedan en Mimbulus Mimbletonia och ett mikroskop. Hoppas ni har med era skyddshandskar för de kommer ni behöva”, sa Neville glatt.
Sco, Albus och Ellie var i samma grupp och de undersökte växten. Sco råkade peta på en knöl på den och helt plötsligt sprutade den ut ett mörkgrönt slem som luktade förfärligt. Hela klassen rynkade på näsan.
”Åh mycket bra! Nu kan ni undersöka stinksavet!”, sa Neville nöjt.
Efter en och en halv timma var lektionen slut och klassrummet var fyllt med stinkande stinksav. Ellie hade inte sagt något på hela lektionen och när den var slut hade hon skyndat sig tillbaka till uppehållsrummet.
”Vad tror du det är med Ellie egentligen?”, sa Sco när han och Albus var på väg ner till fängelsehålan för att ha sin sista lektion. ”Hon pratade ju med oss så ivrigt på festmåltiden!”
”Jag har ingen aning”, suckade Albus. Han vände blicken mot den innersta delen av fängelsehålan. Allt som fanns där var en liten dörr som han inte visste vart den ledde.
De fortsatte in i trolldrycksklassrummet och slog sig ner längst bak i klassrummet. Det var visst rektorn som var lärare i det här ämnet.
”Jag har ju redan presenterat mig, Horace Snigelhorn, som jag sa igår”, sa professor Snigelhorn. ”Idag ska vi framställa Hicklösningsdrycken. En mycket simpel dryck för att bota hicka. Receptet står i era böcker på sidan etthundranittiotre.” Ett prasslande av papper lät i klassrummet när alla skulle slå upp sidan. ”Ingredienserna finner ni där borta”, sa professor Snigelhorn och pekade på ett skåp. Albus och Sco kom först fram eftersom skåpet stod längst bak i klassrummet. De tog alla ingredienserna de behövde och började sedan med drycken. De krossade skrumpfikon, tillsatte råttsvansar, hällde i noshörningsblod och lät det puttra lätt. Sen var brygden klar.
”Som jag sa var det en mycket simpel dryck. Men vi måste testa om den funkar! Är det någon som har hicka?” sa professor Snigelhorn. En tjej från Slytherin gick fram och testade hennes egen dryck. Den funkade perfekt.
Tjugo minuter senare trängdes eleverna ut ur klassrummet.
Resten av dagen spenderade Sco och Albus med att spela trollkarlsschack. Albus hade precis lyckats slå ner Scos drottning när Ellie kom in i uppehållsrummet. Hon var likblek i ansiktet och darrade lite där hon stod.
”Vad är det för fel?”, utbrast Sco när han såg Ellie.
”Jag måste berätta en sak för er”, sa Ellie med darrande röst. ”I enrum.”

Albus och Sco steg upp ganska tidigt på morgonen och gick ner till uppehållsrummet. De möttes av Ellie som satt i en av fåtöljerna och läste Hogwarts historia. Abus hade väntat sig att hon skulle hälsa, eftersom de hade blivit goda vänner dagen innan vid festmåltiden, men hon tittade bara upp när de kom in och stack snabbt näsan i boken igen när hon såg att de tittade på henne. Albus och Sco ryckte på axlarna och gick sedan ner till frukosten. De satte sig vid Gryffindorbordet och tog för sig av det som fanns att äta.
”Varför är Ellie så blyg, tror du?”, frågade Albus med munnen full av gröt.
”Jag vet inte, hon kanske bara är sån”, mumlade Sco vartefter han tog för sig av en rostad macka med marmelad.
De satt och åt i tystnad ett tag, tills en tjej vid Ravenclawbordet ropade.
”Åh, nu kommer posten!” Och inflygande kom ett hundratal ugglor som släppte ner brev och paket framför eleverna. En vit uggla släppte ner ett brev framför Albus och Sco, och Albus slet genast upp det. I brevet stod med slarvig handstil:
Hej Albus! Skulle du å Scorpius vilja hälsa på mej i min stuga i eftermiddag? Skicka svar tillbaks me ugglan
Hagrid
Albus vände på brevet och krafsade ner:
Vi kommer gärna.
Albus
Sedan knöt han fast svaret på ugglans ben och skickade iväg den.
Efter en stund kom Ellie och satte sig ner mittemot dem. Hon tittade mest ner i bordet när hon åt sin frukost. Albus upptäckte efter ett tag att professor Flitwick hade börjat gå runt och dela ut terminens scheman, och Albus blev mycket förväntansfull. När Flitwick kom fram till deras bord slet Albus snabbt till sig hans schema och läste igenom det. De skulle ha örtlära, försvar mot svartkonster, trollkonsthistoria och trolldryckskonst.
”Ja! Trolldryckskonst har jag sett fram emot mest av allt!”, utbrast Sco glatt. Men Albus kom att tänka på en annan sak.
”Varför tror du den innersta delen av fängelsehålan är förbjuden? Finns det någonting där, tror du, Sco?”, sa Albus fundersamt.
”Det är nog ingenting”, sa plötsligt Ellie som fram till nu hade suttit tyst hela frukosten. Albus och Sco tittade på henne med höjda ögonbryn.
Efter en lång och härlig frukost återvände Ellie, Albus och Sco till uppehållsrummet, bara för att hämta sina böcker och sedan klättra ut ur porträtthålet igen. Efter tio minuter stod de äntligen i det första växthuset för att ha sin allra första lektion, örtlära med Hufflepuffeleverna.
”Hejsan allesammans! Jag är Neville Longbottom och jag kommer vara er lärare i örtlära.”
”Jag känner honom”, viskade Albus snabbt i Scos öra.
”Idag ska vi börja lite enkelt med att undersöka de här växterna”, sa Neville medan han gick iväg genom en dörr. Han kom snabbt tillbaka igen med en mycket konstig grön växt som rörde sig likt en hopskrynklad snigel.
”Det här är en Mimbulus Mimbletonia”, sa han stolt. ”Det vi ska göra idag är att undersöka den här växten och titta närmare på dess stinksav. Dela upp er i grupper om tre och tre och hämta sedan en Mimbulus Mimbletonia och ett mikroskop. Hoppas ni har med era skyddshandskar för de kommer ni behöva”, sa Neville glatt.
Sco, Albus och Ellie var i samma grupp och de undersökte växten. Sco råkade peta på en knöl på den och helt plötsligt sprutade den ut ett mörkgrönt slem som luktade förfärligt. Hela klassen rynkade på näsan.
”Åh mycket bra! Nu kan ni undersöka stinksavet!”, sa Neville nöjt.
Efter en och en halv timma var lektionen slut och klassrummet var fyllt med stinkande stinksav. Ellie hade inte sagt något på hela lektionen och när den var slut hade hon skyndat sig tillbaka till uppehållsrummet.
”Vad tror du det är med Ellie egentligen?”, sa Sco när han och Albus var på väg ner till fängelsehålan för att ha sin sista lektion. ”Hon pratade ju med oss så ivrigt på festmåltiden!”
”Jag har ingen aning”, suckade Albus. Han vände blicken mot den innersta delen av fängelsehålan. Allt som fanns där var en liten dörr som han inte visste vart den ledde.
De fortsatte in i trolldrycksklassrummet och slog sig ner längst bak i klassrummet. Det var visst rektorn som var lärare i det här ämnet.
”Jag har ju redan presenterat mig, Horace Snigelhorn, som jag sa igår”, sa professor Snigelhorn. ”Idag ska vi framställa Hicklösningsdrycken. En mycket simpel dryck för att bota hicka. Receptet står i era böcker på sidan etthundranittiotre.” Ett prasslande av papper lät i klassrummet när alla skulle slå upp sidan. ”Ingredienserna finner ni där borta”, sa professor Snigelhorn och pekade på ett skåp. Albus och Sco kom först fram eftersom skåpet stod längst bak i klassrummet. De tog alla ingredienserna de behövde och började sedan med drycken. De krossade skrumpfikon, tillsatte råttsvansar, hällde i noshörningsblod och lät det puttra lätt. Sen var brygden klar.
”Som jag sa var det en mycket simpel dryck. Men vi måste testa om den funkar! Är det någon som har hicka?” sa professor Snigelhorn. En tjej från Slytherin gick fram och testade hennes egen dryck. Den funkade perfekt.
Tjugo minuter senare trängdes eleverna ut ur klassrummet.
Resten av dagen spenderade Sco och Albus med att spela trollkarlsschack. Albus hade precis lyckats slå ner Scos drottning när Ellie kom in i uppehållsrummet. Hon var likblek i ansiktet och darrade lite där hon stod.
”Vad är det för fel?”, utbrast Sco när han såg Ellie.
”Jag måste berätta en sak för er”, sa Ellie med darrande röst. ”I enrum.”

MER Spänande!!

Braa!

Ville bara påpeka att det stavas Weasley, inte Weasly som du skrivit i tidigare kapitel.

Mer!

Amandan: Oj sorry, jag vet att det stavas Weasley, jag är lite förrvirrad bara, förlåt XD Tack för att du har orkat läsa alla kapitel ;D

jag har läst många sånna om albus potter men din e klart bäst!!

Men gud vad SCHYSST!! Hhihihim jag har typ skrivit ett kapitel till, så jag kan lägga ut ett när som helst

kan du lägga ut det nu snälla!!!!!!

hihi okej

9 - Lypusen
Ellie ledde in Albus och Sco till flickornas sovsal, som var helt tom. De satte sig på Ellies säng. Albus och Sco som var mycket förvirrade satt bara och väntade på att Ellie skulle säga något. Tillslut hämtade hon andan.
”Jag vet varför den innersta delen av fängelsehålan är förbjuden..”, sa hon. Albus och Sco stirrade på henne en lång stund.
”Varför?”, frågade Sco nyfiket.
”Det finns en grej där inne ... Jag skulle gå ner i fängelsehålan efter festmåltiden för att prata med professor Snigelhorn och då … då råkade jag se...”, började Ellie.
”Vad råkade du se, Ellie?” sa Albus
”Jo, eh … Jag kunde bara se professor Snigelhorn och en annan lärare som var i färd med att föra in någonting genom dörren som leder in till den innersta delen av fängelsehålan… Jag kunde höra det… Jag såg först inte var det var men sen såg jag... Det var en Lypus”, sa Ellie kort.
”Vad sjutton är en Lypus?!” utbrast Sco och Albus i kör.
”Det enda jag visste var bara att en Lypus är ett väldigt, väldigt sällsynt djur. Men jag läste lite om den i biblioteket precis innan jag kom in i uppehållsrummet. Den ser ut ungefär som en ren, fast mycket mindre och med silverskimrande päls. Dess blod är den enda ingrediensen som kan frambringa ett Återupplivningselixir”, sa Ellie.
”Ett återupplivningselixir?”, utbrast Albus.
”Ja. Men elixiret fungerar inte på människor som har dött av sjukdom eller ålder. Det fungerar bara på människor som har blivit mördade, och man måste använda sig av blod ifrån den som har mördat den som ska återupplivas”, sa Ellie och rynkade på näsan. Albus och Sco bara gapade.
”Så, en av de få Lypusarna som finns kvar är här i slottet? I fängelsehålan?”, frågade Albus osäkert.
”Ja, det är sant, och det är inte ’en av de få som finns kvar’, utan det är den enda som finns kvar. Och jag tror att någon är ute efter den, annars skulle den inte behöva flyttas. Hogwarts är ju ett av de säkraste ställen som finns”, sa Ellie bombsäkert. Albus och Sco började förstå mer nu, och de och Ellie satt länge och diskuterade saken.
”Men vem skulle vara ute efter den?”, frågade Sco efter ett tag.
”Jag har ingen aning”, svarade Ellie.
”Är det här anledningen till att du har varit så frånvarande sen festmåltiden?” sa Albus.
”Jag antar det”, suckade Ellie.
”Ellie, exakt hur frambringar man återupplivningselixiret?” frågade Albus. Han visste inte säkert om han ville veta, men han frågade ändå.
Ellie började gräva i sin väska.
”Jag lånade boken som jag läste på biblioteket. Den ska vara här nånstans...” sa hon medan hon slängde ut massa böcker och fjäderpennor på sängen.
”Ah, här är den!” sa hon och bläddrade genom boken tills hon hittade rätt sida.
Sedan började hon läsa:
”Återupplivningselixirets enda sätt att frambringas är genom att ta blod från den som har mördat den som ska återupplivas eller blod från en människa med samma blod i ådrorna som mördaren (det vill säga någon nära släkting till mördaren), och sedan blanda blodet med blod från en Lypus (nästan omöjligt att få tag i) och en del av den döde som ska återupplivas. Blandar man ihop det i en kittel och låter det småkoka en stund så har man frambringat återupplivningselixiret, vilket är ett av de mest sällsynta elixiren som finns.”
”Men det är ju vidrigt!” utbrast Sco.
”Ja, verkligen! Jag kan inte ens tänka mig att någon skulle vilja frambringa ett sådant elixir”, sa Ellie med en djup suck.
Efter att alla suttit tysta ett bra tag bestämde de sig för att gå ut ur sovsalen. Det kunde komma in en tjej när som helst. De gick ut i uppehållsrummet och slog sig ned i soffan.
”Egentligen borde vi inte bry oss”, började Ellie. ”Lärarna har koll på saken och vi har inte någonting med det att göra.”
”Det är sant”, suckade Sco. Efter några timmar bestämde de sig för att gå och lägga sig.

Albus satt länge och tittade ut genom fönstret med Lux på armen. Han strök honom över fjädrarna. Sedan stoppade han tillbaka Lux i buren, lade sig i sin himmelssäng och drog igen förhängena. Han låg och funderade ett tag.
Ellie har rätt, vi har ingenting med saken att göra, tänkte Albus för sig själv innan han tillslut somnade.

toppen