Argus Filch [SV]

åhhh sjukt bra!

så bra!!

Magical! Awesome! ♥

Tack så jättemycket alla som har kommenterat! ♥

Det var ett tag sen jag skrev sist, jag har varit bortrest. Nu kommer i alla fall nästa del!

Det hade inte blivit morgon än. Det var kolsvart ute, ingen annan verkade vara vaken. Anthon och Thea snarkade i takt.
Argus tog upp paketet. Det var rätt så stort, fast det vägde inte så mycket. Han förstod absolut ingenting. Var paketet verkligen till honom? Hade det kanske begåtts ett misstag, var julklappen kanske egentligen menad för någon annan i familjen?
Så fick han fick syn på ett litet kort som var instoppat under de guldiga snörena. Med darrande fingrar tog Argus loss det lilla kortet, vände på det och läste på baksidan.
"Till Argus", stod det. Efter hans namn hade avsändaren också ritat dit ett litet, rött hjärta. Argus kunde inte tro att det var sant. Vem skulle någonsin ge en julklapp till honom? Inte Anthon, och absolut inte Thea. Kanske hans pappa? Argus trodde inte det, eftersom hans far aldrig någonsin brytt sig om honom särskilt mycket. Men vem var avsändaren i så fall? Argus hade ingen vän, hans familj var de enda som han kände. Paketet kanske var från någon hemlig beundrare? Nej, Argus slog snabbt bort tanken. Hemliga beundrare hade han färre av än vänner.
Det mest troliga var väl att hans far bestämt sig för att han kanske var lika mycket värd som sina syskon ändå, att han faktiskt förtjänade en julklapp.
Argus tvekade en kort stund innan han slet av det skrynkliga presentpappret.

"Ååååh, titta Anthon!"
Argus slog upp ögonen. Det var juldagsmorgon. Hans syskon var redan i full färd med presentöppningen. Mängder av sönderrivet presentpapper täckte golvet, och ändå tornade högar av presenter som väntade på att bli öppnade fortfarande upp sig på båda bäddarna av våningssängen.
Argus hade väckts av sin systers glädjetjut över en ny quidditch-kvast. Herregud, tänkte Argus för sig själv. Pappa har verkligen tagit i i år.
Argus kände efter under täcket. Nejdå, det hade inte varit någon dröm. Nallebjörnen låg kvar, tillsammans med det lilla kortet.
Argus hjärta slog fortade bara han tänkte på det. Han hade fått en julklapp, en julklapp! En söt liten nallebjörn med ett guldhjärta i en tunn kedja kring halsen.
Problemet var bara att han inte visste vem han skulle tacka för den fina presenten. Ingenstans hade det stått vem som givit honom julklappen, och han kände inte igen handstilen på kortet.
Ett nytt glädjerop hördes från övervåningen av våningssängen.
"Åh, jag måste verkligen tacka Anthonia. Såna här örhängen har jag velat ha i flera månader..." Thea kastade ner omslagspappret på golvet. Det rödfärgade pappret singlade ner mot golvet tillsammans med ett guldfärgat snöre.
Argus stelnade till. Anthonia hade slagit in Theas julklapp i exakt samma papper och snöre som Argus present var inslagen i.

SÅÅÅÅÅÅ BRAAAA

Jag är verkligen imponerad av denna fanfiction, allting är så mysigt och man kan verkligen känna med Argus! Keep goin' girl. ♥

Aw tack!

ååååååååååååååå vad jag bara älskar denna!!!!!!!!!!!!

Gaah! De snarkade i takt! :O
Awesooome!