Lumos :3 & LeoisLazyy

Benjamin rundade det sista hörnet och skyndade förbi det nu upplysta biblioteket. Utan att se sig för började han ta trappstegen två i taget. Det gick bra tills han kolliderade med någon och föll huvudstupa ner för de kvarstående trappstegen. Han landade med en duns och höll sig reflexmässigt om huvudet med ett lätt jämrande. Var det såhär alla hans dagar skulle komma att starta?

Hailey hade kommit halvvägs upp för den första marmortrappan när hon slog i någon, och personen föll med huvudet neråt. Hon ryckte tag i trappräcket för att inte falla hon med, och vände sig om med ett ryck. Hon flämtade när hon fick syn på Benjamin.
"Merlin! Är du okej?", hasplade hon ur sig samtidigt som hon skyndade sig ner till det första trappsteget där Benjamin landat. Hon hukade sig ner. "Jag är så-". Hailey hajade till när hon fick syn på Benjamins bleka, magra och utmattade ansikte. "Vad har du gjort? Du är ju ett nervvrak!", utbrast hon oroat.

Benjamin vände sig om och gav henne ett hastigt ögonkast innan han åter vände sig igen och höll om sitt huvud med ett krampaktigt grepp.
"Nej, klart som fan att jag inte är okej", sade han och sänkte händerna inom synhåll. De gled in och ur fokus för att sedan förbli en smula suddiga.
"Jag ramlade precis ner för för jag-vet-inte-hur-många trappsteg. Och för att göra saken ännu bättre har jag spenderat hela natten på ett förbaskat golv", fortsatte han grinigt och gjorde en grimas. "Och jag är inte något jävla, vad var det du nu sa...? Jo juste! Nervvrak."

Hailey suckade och satte sig på andra sidan trappsteget. Hon iakttog Benjamin i tystnad i någon minut innan hon beslutade sig att säga någonting.
"När var det egentligen du åt senast, Benjamin?", undrade hon. Han var smalare än någon hon någonsin sett förut, och han verkade vara nära en kollaps.

"Varför bryr du dig?" muttrade Benjamin och tittade bort. "Har inte du...ja jag vet inte, någon lektion att gå till eller något?"
Han skakade på huvudet med en suck och stirrade tomt framför sig varefter han besvarade hennes fråga.
"Igår åt jag två kycklingben till lunch", mumlade han.

"Tyvärr. Lektionerna börjar klockan nio", svarade Hailey med en lätt irritation. "Jag bryr mig eftersom det inte är kul att se hur du omedvetet långsamt tar livet av dig."

Benjamin tittade ner i golvet. Sanningen att säga försökte han inte att ta livet av sig, åtminstone inär medvetet. Han knöt sina händer och försökte desperat att inte bryta ihop där och då. Det var det absolut sista han ville göra när Jule var där. Hon hade rätt med avvikelsen att han faktiskt visste var han stod på hälsokarten.
"Jag vet", sade han och tvingade sig att ta ett djupt andetag. "Men jag kan inte ändra på det...Det går inte att ändra på...", fortsatte han sedan lätt osammanhängande.

Hailey blickade upp mot honom. Hon hade inte tänkt på det innan, men när han sa det.. Alla pusselbitar föll plötsligt på plats. Hon tog ett tyst, långt andetag.
"Du har en ätstörning...", började hon tyst.
Det lät logiskt, men hon hade aldrig förväntat sig att någon hon kände, och framförallt Benjamin skulle vara så pass sårbar. Hon pressade ihop läpparna. "..eller hur?"

Benjamin iakttog henne under tystnad i några sekunder utan att röra en min. Visst, det lät logiskt och det såg säkert även logiskt ut, men det var inte det underliggande problemet. Han fortsatte att betrakta henne tills ett obehärskat flin spred sig över hans läppar och han gav ifrån sitt ett lätt hysteriskt skratt.
"Visst, jag hade varit överlycklig om det var mitt enda problem här i världen för det går i alla fall att bli av med", sade han högt.

Hailey himlade med ögonen och reste sig smidigt upp från den kalla marmorytan.
"Toppen, flina på du. Om du ursäktar mig så har jag annat att göra", sade hon innan hon fortsatte upp för trapporna ännu en gång.
Hon hade bytt om och hängt skolväskan över axeln inom en kvart, och var nu på väg för att äta frukost innan hon skulle iväg mot hennes första lektion för dagen:Trolldryckskonst.