[HP] Lumos :3 & Cawith

Chase gick långsamt ner för trapporna. Han var inte på särskilt bra humör, och då han inte behövde skynda till några lektioner så tog han det lugnt. Han hade inte sett killarna på hela morgonen. De satt förmodligen med någon läxa eller något. Chase gick in i den stora salen och slog sig ner vid Ravenclaws bord. Han var en av de få kvar i salen. Allison var en av dem, men han undvek att kolla på henne så mycket han kunde.

Allison såg Chase komma ensam in i stora salen och hon tänkte höja handen till en vinkning men insåg snabbt att han gjorde allt för att undvika henne med blicken. Hon suckade och började fundera på om det var något hon hade gjort. Eller var han kanske bara sur för att Slytherin vann över dem? Hon släppte de tankarna och kollade upp mot det förtrollade taket. Det var en fin höstdag och om Allison hade haft någon att gå med hade hon gärna spenderat den i Hogsmeade.

Chase trummade otåligt med fingertopparna och naglarna i bordsskivan. Han hade trott att om han undvek att kolla på Allison så skulle han automatiskt sluta tänka på henne. Det stämde inte. Han suckade och svalde det sista av sin frukost.

Allison suckade och innan hon hann ångra sig tog hon upp resten av sin macka och reste på sig. Hon gick bort till Ravenclawbordet och satte sig mitt emot Chase.
"Sur över förlusten igår?", skämtade hon, som för att visa att hon inte var lika nervös som hon egentligen var.

Chase lyfte på blicken från sina fingrar och log snett. Han rätade på sig.
"Nä, jag har bara väldigt mycket på hjärnan", erkände han. "Men jag måste erkänna. Ni var väldigt bra."
Vid det laget var det bara dem och några hufflepuffare kvar i den stora salen. Han antog att de flesta var ute och tog vara på den allra sista höstsolen.

"Jag med, om jag ska vara ärlig", erkände hon, men sa inte vad det var hon hade på hjärnan för sanningen var att hennes tankar mest togs upp av Chase. Vilket var ganska ironiskt då hon både hade pojkvän som hon intalade sig att hon älskade och att hon knappt kände honom. Ändå var det något med honom som hade slagit fäste i hennes tankar.
"Ni var inte så kassa heller antar jag", fortsatte hon och snett.

Chase log.
"Hur länge har du spelat?", undrade han nyfiket.
Själv hade han spelat i många år. Sanningen var att hans mamma var känd quidditchspelare, men han brukade inte ta upp det för folk. Varför visste han inte riktigt.

"Sedan jag lärde mig att gå i princip", svarade Allison och log. Hon hade älskat quidditch sedan första gången hon spelade det, och hennes föräldrar uppmuntrade henne att fortsätta tills hon började Hogwarts. Efter det tyckte de att det var slöseri med tid och att det förstörde hennes betyg. Men sanningen var att det var hon själv som gjorde det, tydligen hade hon något som kallades för dyslexi bland mugglare men hon pratade aldrig om det med folk då hon skämdes över det. Den enda som visste var Jason men han förstod aldrig hur det påverkade henne.
"Du då?", undrade hon nyfiket.

"Mamma är quidditchspelare", förklarade han. "I Puddlemere united. Hon köpte min första kvast när jag var fyra", lade han till med ett svagt leende.

"Åh, jag har alltid drömt om att bli Quidditchspelare efter Hogwarts och har blivit tillfrågad av några lag. Men lär antagligen inte få för mina föräldrar", förklarade hon en aning besviket.