Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag skrattade tyst.
"Vi borde göra det här igen." sade jag glatt.
"Ja det borde vi verkligen." svarade Olive och log brett.

Jag nickade som svar.
"Jag måste nog snart gå ned. Man kommer börja undra varför vi tre inte är där.."

Jag och Olive nickade och vi tre började klättra ner från trädet.
"Vart har ni tre varit?" frågade Enoch.

Jag kollade mot de tre.
"Stranden..." sa jag tvekande. Jag hatade att ljuga. Enoch höjde ett ögonbryn mot oss. Han misstänkte något va? Är jag så dålig på att ljuga? tänkte jag.

Jag såg att Enoch kollade misstänksamt på Eliza.
"Ja det var ett väldigt krig där mellan Molly och Emma." ljög jag.
Jag gillade inte att ljuga men jag var väldigt bra på det.
"Jaså, jadåså spring till middagen då." sade Enoch och gick därifrån.

Jag kollade mot dem andra och pustade ut.
"Ska inte du äta?" frågade jag efter honom.
"Jag har redan gjort det! Dessutom behöver jag mer ingredienser", den sista meningen sa han tyst men jag hörde ändå.

Jag himlade med ögonen. Det var typiskt honom att han var ordentlig. Även om jag inte var mycket med de så visste jag hur de betedde sig.
"Skynda innan maten blir kall." sade Olive och började springa till huset.

Jag sprang efter henne och satte mig sedan vid min plats.
"Och var har ni varit?" frågade Miss Peregrine då hon såg oss.
"Förlåt, vi tappade bort tiden", svarade jag.

"Ehm... Miss Peregrines vart har ni varit?" frågade jag blygt.
"Jag tror jag också tappade bort tiden Sky." svarade Miss P.

Jag log svagt.
"Vi var oroliga", sa Emma. Jag ryckte till då jag inte sett eller hört henne där.