Elvira02 & WeasleyHufflepuff

Roat men spänt log jag. Sedan pekade jag tummen upp.
Jag hoppade ner från trädet igen.
"Tack" mulmalde jag tacksamt. Hungern hade lättat, och jag hoppades att den skulle ge sig inom någon dag. Jag skulle klara morgondagen, men med största försiktighet isåfall. Därefter skulle jag kunna gå tillbaka hit och jaga. Och om Eliot ville följa med, var han väldigt välkommen.

"Det var så lite" svarade jag. Jag log brett mot henne. Sedan kom jag och tänka på en sak.
"Tror du att du skulle kunna försöka leva på djurblod nu?" frågade jag och väntade spänt på svaret. Jag visste att det inte alls var samma sak att dricka människoblod som djurblod. Människoblod var tydligen mycket mer törstsläckande och det skrämde mig lite.

Jag tänkte efter, även fastän jag redan visste svaret.
''Ja det kan jag.'' Sa jag självsäkert. ''Bara jag tror att det går. Och jagar några gånger i månaden, så klarar jag det''
Jag lade till en liten nick på slutet. Jag kände mig inte lika törstig vilket var bra. Jag skulle kunna vistas med människor- för några timmar- och vara med på lektionerna.

Jag log brett när jag hörde svaret. Jag kände till och med för att krama henne, men jag avstod från det. Charlie hade bara tyckt att jag var konstig.
"Vad bra" sa jag glatt.
Jag tänkte tillbaka på kvällen. Charlie hade ju faktiskt dödat en elev förut...
"Jag hatar att påminna dig om det här, men du dödade en elev... Hur tror du Dumbledore kommer att ta det?" frågade jag och tittade lite bekymrat på henne.

Skuldkännslorna flammade upp i mig ännu en gång, men jag försökte att inte visa hur nära bristningsgränsen jag var.
Dumbledore var en vänlig man men han hade varnat mig för konsikvenserna. Flickans föräldrar var säkert förkrossade över att få se att deras dotter låg död i en böl med blod.
"Åh. Eh... Jag kommer antagligen bli förd till något ministerium" jag tittade lite i smyg på Eliot för att se hans reaktion. "Eller så får jag en liten chans till-vilket jag inte tror kommer hända." Avslutade jag nervöst.

Jag suckade. Jag hade hopp om allt skulle lösa sig på något sätt. Men Charlie hade ju säkert rätt. Alla skulle bara bli rädda för henne om de fick veta vad hon hade gjort. Men så ändrades något med mig. Jag blev plötsligt beslutsam.
"Jag tänker hjälpa dig att få gå kvar, okej? Jag tänker berätta att du faktiskt har testat djurblod och kan leva på det. Jag vill göra allt jag kan för att få dig att stanna på Hogwarts" sa jag sakligt. Jag tänkte över vad jag hade sagt. Det kändes konstigt på något sätt, skulle jag verkligen kunna hjälpa Charlie? Och varför ville jag hjälpa henne så innerligt? Jag hade ju nyss lärt känna henne.

''Eliot... Om du gör det kommer du dra mer uppmärksamhet åt mitt håll. Lärarna kommer informeras och då kommer de synas på lång väg att de håller ögonen på mig. Det kan hända olyckor'' Jag tittade bekymrat på honom. Eliot var den vänligaste jag mött sedan jag blev vampyr. Men en sådan risk för mig... ''De får reda på att du vet. Och de håller koll på dig med. Eliot det har konekvenser för dig.'' Fortsatte jag mumlade. Att jag brydde mig så mycket om honom förbryllade mig, men av någon anledning
så ville jag inte att någonting skulle hända honom.

Jag blev ledsen över Charlies svar. Hon märkte antagligen att jag inte gillade svaret.
"Men vad ska vi göra då? Jag tänker inte bara titta på om du försvinner från Hogwarts och ut ur mitt liv." sa jag och ångrade genast det sista jag hade sagt. "Förlåt... det var inte meningen att säga det där sista."
Jag tittade ner i marken och skämdes. Varför hade jag sagt sådär? Jo, för att det var sant, men det vågar jag ju knappt erkänna för mig själv.

Tankarna snurrade runt i huvudet på mig. Försvinna ut ur mitt liv. Jag tittade förudrat på Eliot.
''Ut ur ditt liv'' mumlade jag berört. ''Eliot... Hur kan du säga så? Jag tänker inte glömma dig.'' Min stadiga röst bevisade inte hur jag kände. Killen som nu stod framför mig, tänkte inte låta något hända mig. Det var otroligt.

Jag kände skuldkänslorna komma.
"Jag tänker inte glömma dig heller. Men hur ska vi kunna träffas? Hur ska vi kunna fortsätta hålla kontakten om du inte går här på Hogwarts?" frågade jag bekymrat. Jag kände tårarna bränna bakom ögonlocken när jag blinkade. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kan inte gråta framför Charlie. Och vad skulle hända om hon inte fick gå kvar på Hogwarts? Jag ville inte ens tänka tanken även om jag redan hade gjort det.