fantasy roll

Neflite nickade och sa.
- Jag har inget emot att gå tillsammans med dig.

**Men ikväll, då smäller det** tänkte han,

Ezra kännde sig lättad. Så han hade inget imot henne trots allt. "Vad bra." Hon gick igenom dörren som hon hållit uppe och gestikulerade åt Masato att följa efter. Hon hade känt sig så instängd de sista minuterna på caféet så när hon kom ut i den friska luften blev hon helt exalterad, men försökte att dölja det för Masato så han inte skulle tro att hon var ett freak igen.

Neflite gick ut efter henne, hon verkade vara en ganska sprallig tjej.
Men hur som helst, han gick bara med henne för att ingen skulle tro att han var en enstöring.

Ezra kunde inte hålla sig längre. Hon började springa nerför gatan, långsamt såklart så att Masato skulle hinna efter henne men endå. Hon kunde känna hur vinden slet i håret och doften av frisk luft kastades mot hennes ansikte. Adrenalinet var tillbaka.

Masato såg efter henne innan han började springa efter henne och hoppades att yrseln inte skulle komma tillbaka.

Hon sprang enda fram till skogen. Där stannade hon för att vänta in Masato. Hon andades in lukten av skog. Lukten av mossa, björk, tall och gran. Nu när hon hade stannat kunde hon också höra sin omvändning. Hon hörde vinden som svalkade uppe i trädtopparna, fåglarna som kvittrade och hennes egna skor som knastrade i gruset på grusvägen utanför skogen när hon flyttade sin tyngdpunkt. Allt detta utanför skogen. Ezra tänkte på hur tydlig och lätt identifierbar skogen var med sina lukter och ljud.

Neflite kom snart i fatt henne och sa.
- Jag som trodde att jag hade bra kondition.

**Ha, du skulle bara veta att jag lätt springer ifrån dig** tänkte han lite otrevligt i sitt huvud.

Ezra skrattade lite. "Du behöver inte springa längre. Vi är framme!" Ezra lät glad. Det fanns en del grejer som hon gillade med denhär betongklumpen. Caféerna och skogen var två av de sakerna. Hon började gå in i skogen.

Neflite såg på henne och följde med henne, det var verkligen vackert.
Äckligt vackert, men om något år eller så hoppades han att denna jord skulle vara täckt av mörker.

Hon gick vidare på stigen. Björkar hängde ner högt uppe över deras huvuden. "Föresten apropå ingenting. Hur gammal är du?" Ezra ville få igång ett riktigt samtal som faktiskt intresserade båda två.