~Otillåtna Känslor~ [HP-roll]

Draco höll om Laura hårt, han ville inte släppa taget om henne. Han drog henne närmre sin kropp och att känna Lauras huvud mot hans axel var en ljuvlig känsla. Doften från hennes hår ringlade sig in i hans näsa och lugnade hans bankande hjärta. Vad ska vi göra... Varför är detta fel när det känns så rätt... Varför är jag född som en Malfoy... Jag hade kunnat vara född som vem som helst förutom mig, då hade detta inte varit något problem... Draco kände en uppgivenhet inom sig, men samtidigt ville han inte släppa Laura. Ingen kan se oss här... Bara en liten stund till... Tänkte han och med sina kalla fingrar strök han henne över håret.

Laura lyssnade på Dracos hjärtslag och det fick henne att slappna av i hans famn.
" Jag vet att det är fel men snälla släpp inte" viskade hon fram och såg upp i Dracos gråa ögon som var bara några cm ifrån hennes egna ögon.
" Snälla släpp inte" viskade hon fram igen.

Draco såg in i Lauras ögon och en värme blommade inom honom. Något han aldrig hade känt tidigare. Det var en obehagligt mjuk och underbar känsla för honom. Han hade en gång tidigare känt något snarlikt då hans mor hade pysslat om honom för många år sedan. Men, detta var något helt annorlunda och främmande för honom. Hur kunde en annan människa, någon som Laura, få honom att känna sådär? Det var något han inte kunde svara på. Så han satt där och höll om henne.

Laura la tillbaka huvudet mot Dracos axel och kollade ut över vattnet medans hon pillade på hans arm försiktigt. Det kanske finns lite hopp ändå, tänkte hon och log till nu av sin egna tanke. Hon älskade känslan av Dracos armar om henne och hon kunde bara sitta där och le åt det.
"Vad fick dig att ändra dig?" frågade hon och kollade upp på honom där hon satt i hans famn.

Draco, som var vilsen i sina egna förvirrande tankar, ryckte till då hon hade tilltalat honom. Han stirrade fortsatt ut över vattnet genom den lilla öppningen i väggen.
"Jag läste ditt brev."sade han med låg röst. Det var en röst som Draco inte kände igen som sin egen. Den hade en viss mjukhet inom sig. Han antog att den härstammade från sättet Laura hade fått honom att känna.
"Ville inte du skulle vara ensam, inte nu." mumlade han och en tanke om hennes döda bror svepte genom hans huvud och efter kom tankar på hans egna mor som låg sjuk. Han såg med mjuka ögon en hastig sekund på Laura för att visa att han menade allvar med sina ord, innan han åter tittade ut över vattnet. Men han höll ett starkt grepp om flickan i hans armar.

Laura log till och kollade också ut över vattnet. Hon sa inget mer för hon ville inte förstöra stämningen mellan dom genom att kanske säga något dumt eller något opassande. Hon huttrade till lite när en kall vind kom emot dom. Hon drog tröjan tätare om sig då hon inte hade mer än tröjan på sig men självklart ville hon inte lämna Dracos famn.
" Det är lite kallt" sa hon och kröp ihop mer hos Draco för att få skydd för vinden.

Draco släppte taget om Laura fr an kort stund och drog av sig sin ytterkappa. Han svepte den om henne där hon låg i hans knä.
"Bättre?" frågade han lite trevande samtidigt som han lade sina armar om henne innanför kappan igen.

Laura log till och nickade mot Draco direkt.
" Mycket bättre" sa hon och la huvudet rätt igen hos honom. Hon ville aldrig att den här stunden skulle ta slut, hon vill inte behöva skiljas från Draco men dom skulle behöva det tillslut.

De satt där ett tag. Ganska länge faktiskt innan Draco även han började frysa. klockan måste varit runt fem på kvällen, mörkret hade börjat komma krypande och sjön gnistrade inte längre utan låg alldeles svart framför dem. Det lilla båthuset skänkte visst skydd men det gav ingen värme.
"Laura..." mumlade Draco, jag vill inte att denna stund ska ta slut, men vi kan inte bli sittande här hela kvällen... tänkte han då han såg på henne. Han ville inte yttra orden han tänkte men han visste att det var oundvikligt att de skulle skiljas åt.

Laura kollade upp på Draco där hon satt och hon insåg att det var dags för dom att skiljas åt.
" Vi måste återvända eller hur?" frågade hon tyst och tog av sig hans kappa. Hon reste sig upp ur hans famn och gav honom tillbaka sin kappa.
" Tack Draco" sa hon.