Lost life (PRIVAT)

Han slog med hammaren en gång till. Manfred behövde straffas. Han skådade sitt verk. Manfred hade nu 9 fingrar och 9 tår. Men det borde inte påverka hans körning. Han hör Scarlet röra sig där uppe. Han är där på en sekund

Hon vände sig om i sängen och drog ihop sig. Såg på dörren. Det lös på andra sidan av dörren, det såg hon.
"Jag hör att du är på andra sidan."

Han förbannar sig själv över att ha väckt henne och ska påminna sig själv att vara tystare nästa gång. "Vill du ha något?" Frågar han. Men redan nu tror han att han kan svaret

"Nej." Hon satte sig upp i sängen och gned sig i ögonen.
"Jag är inte hungrig och inte törstig." Hon drog filten närmare sig med en suck.
"Va.." Han skulle itne svara på det iallfall.
"Hur mycket är klockan?"

"12 ungefär" han undrar vad han skulle säga nu "Vad var det du tänkte säga" han ville vara därinne. Men var inte säker på att det skulle vara en bra ide

"På dagen?" Hon reste sig upp och sträkte på sig.
"Det var inget. Du kommer ändå inte svara på det." Hon drog handen genom en slinga hår och suckade.
"Får jag åtminstone ta av bandaget? Det är så svårt att sova annars."

Han låser upp dörren och går in i rummet. Han går närmare henne. "Vi gör så här. Jag ger dig någonting och du ger mig någonting. Som en byteshandel" han tycker att det var en bra plan. För på så sätt så skulle hon inte be om för mycket

"Du har redan tagit något från mig." Hon såg ner och suckade.
"Kan du bara inte säga vem du EGENTLIGEN är?" En sorgsen blick lyftes och hon såg rakt in i hans ögon.

"För det svaret så äter du när jag säger till dig. Utan tjat" svarar han med eftertryck "Jacob Frye, jag har ganska stort inflytande i den här staden, så om du vill ha något kan jag fixa det"

"Det var inte det jag menade." Hon skakade på huvudet.
"Du visste att mina föräldrar var döda. " Hon såg upp på honom.
"Hurdå?" Hon lade huvudet på sned och såg på honom.
"Om jag ska äta något så äter jag det i köket tack"