Prs, Adora och samila

Gwen log lättat och gick in i rummet igen. Hon satt sig ner på Harrys säng och tittade mellan de båda killarna. Det skulle bli någon extremt jobbigt att såra en av dem. Bara det skulle fortsätta att vara okej mellan killarna var det bäst att bara säga sanningen. "Jag.. Jag är kluven" började hon. "Liam det vi hade var kul, och så förbjudet. Men och andra sidan har jag aldrig och kommer aldrig att träffa någon som Niall och... Och jag är inte redo att släppa honom. Men jag älskar dig fortfarande, och hoppas verkligen att vi kan fortsätta att vara bästa vänner precis som innan" sa hon och bet sig i läppen. Väntade på vad han skulle svara.

--

Louis tittade sig omkring lite, hade fortfarande inte kopplat allt som hade hänt. När Liams mobil ringde och han försvann bet Louis sig oroligt i läppen. När sedan Harry gick efter blev han väldigt förvirrad, varför skulle folk bara lämna honom. Han tittade på Niall som ryckte på axlarna och sedan började berätta en skämtsam historia om hur korkad Louis var.

Niall klappade ivrigt i händerna som ett litet barn på julafton. Gwen hade valt honom! Visst tyckte han synd om Liam: det var lätt att föreställa sig hur det vore tvärtom. Han gick fram till Gwen och gav henne en lång kram. Han var så lycklig att orden inte räckte till. Liam log mot henne och nickade häftigt. "Jag skulle aldrig vilja förlora dig som vän. Jag älskar dig också." Han tillade att han skulle ge dem två privacy och lämnade rummet. Niall fick en liten rynka i pannan, förhoppningsvis blev Liam inte alltför deppad. Han fick nog leta upp honom senare.

--

Celia öppnade munnen men fick ingen chans att prata. "Louis berättade för mig om ert bråk. Du har ingenting här att göra, han vill inte träffa dig!" Harry korsade armarna över bröstkorgen. Liam inflikade att så var inte fallet men Harry överröstade honom genom att be Celia gå. Hon tvekade innan hon vände sig mot Liam.
"Hälsa honom, lovar du? Bara för att jag sa som jag gjorde tidigare, betyder det inte att jag inte bryr mig om honom längre. Jag kommer alltid att älska honom."

Gwen log mot Liam och nickade innan hon tittade på Niall igen. Hon kunde inte riktigt vara glad åt deras skull med tanke på att hon visste hur sårad Liam antagligen var. Men hon skulle alltid finnas för honom, oavsett vad. När Liam lämnat rummet tittade hon på Niall igen, visste inte riktigt vad hon skulle säga. Hon var fortfarande ganska besviken över hur han hade betett sig innan i deras bråk men hon kunde inte göra så mycket åt det.

--

Louis skrattade åt Nialls skämt men blev nyfiken på varför Harry och Liam inte hade kommit tillbaka. Han reste sig efter många om och men upp och hastade sig ut från rummet. När han såg Celia stannade han upp i en chock. "Vad... Vad gör du här?" frågade han och tittade ännu mer förvånat på henne. Han tittade på Harry som såg väldigt arg ut och suckade svagt.

Niall var tyst en lång stund. Han var medveten om att han borde ha varit mer mogen istället för att bråka med Liam som om de vore i high school. "Förlåt mig, Gwen. Jag vet att jag betedde mig fånigt och vi har fortfarande en hel del att prata om med Liam, men det värsta är över nu." Han greppade tag om hennes händer och kramade lätt om dem. "Hur kan jag gottgöra det här för dig?" Hans glada leende hade ersatts av en orolig grimas. Han tyckte inte om när Gwen var besviken på honom.

--

Celia skulle precis gå därifrån när hon hörde Louis röst bakom sig. Harry muttrade surt fram att hon skulle gå därifrån. "Se inte så förvånad ut. Som jag nyss förklarade för Harry här slutar jag inte bry mig om dig bara för att jag är arg. Men som vanligt har han ju rätt och jag ska gå så du slipper mig. Du hade förresten tur som klarade dig så lindrigt undan." Hon planerade att ge honom en kram men Harry stod i vägen och hon ville inte tränga sig på. Istället vände hon sig om för att leta upp receptionen. Nu när hon var här kunde hon be om att få träffa en läkare. Hon behövde då starkare medicin för att lindra smärtan i benet.

Gwen tittade på Niall och bet sig svagt i läppen för att inte skratta åt hans grimas. Han såg alltid mycket roligare ut än vad han egentligen borde. "Well, jag vet inte. Vad har du att erbjuda" fnissade hon och tittade honom djupt in i ögonen. Hon kramade om hans händer och fnissade lågt. Hon älskade att kunna vara sig själv med Niall, att kunna driva med hans dåliga samvete lite.

--

Louis tittade irriterat på Harry och röt åt honom att sluta och att gå där ifrån. Han var så extremt trött på hur Harry betedde sig och dessutom ville han prata med Celia själv. Liam fattade hinten och drog med sig Harry där ifrån. Louis tittade på Celia ett tag innan han hasade sig fram till henne. "Hur är det med benet? Det ser ovanligt illa ut när du går" sa han försiktigt och försökte att krama om henne.

Niall såg genast gladare ut när han hörde hennes välbekanta fniss. Hon hon bara kunde se sig själv genom hans ögon, då kanske hon skulle förstå vilken ögonsten hon var och hur mycket hon betydde för honom. Han fick en liten busig glimt i ögat. "Till exempel det här." Han började med att kittla henne vid magen och vid halsen. "Alternativ nummer två." Han kupade sina händer under hennes haka och kysste henne mjukt på läpparna. Hans fina och älskade Gwen.

--

"Oroa dig inte för mitt ben, jag klarar mig. Borde du inte ligga ner och vila dig förresten?" Celia undvek att se direkt på honom. Hon log istället mot kvinnan bakom disken och talade om vad hon hette samt vad problemet var. Sedan fick hon ta en nummerlapp och äntligen sätta sig ner. Hon tänkte påpeka att Louis varit dum som utsatt sig för en sådan olycka, men hon hade ju inte för nio år sedan heller varit särskilt klok - då hon onykter satt sig i en bil med onyktra vänner.

Gwen började skratta och slå omkring sig när Niall kittlade henne. Att han inte var rädd över att hon skulle slå till honom var ganska obefintligt. När han slutade andades hon lätt ut och tittade på honom. Hon skulle precis kommentera hans alternativ när han kysste henne. Hans läppar kändes precis som det skulle göra och Gwen njöt när hon besvarade hans kyss. Efter ett par minuter av kyssande avslutande hon det och tittade gulligt på honom.
"Jag gillade alternativ två lite bättre" fnissade hon.

--

Louis ryckte på axlarna när han hörde Celias svar.. "Jag bryr mig mer om dig än vad jag bryr mig om att jag måste ligga ner. Berätta hur du mår" sa han envist och följde efter honom. Hon kunde inte bestämma över honom. Speciellt inte när det gällde hur vidar han skulle ligga ner eller inte. "Kom igen Celia, ska du verkligen vara sån emot mig" suckade han,

Niall blinkade med ögat mot henne när hon avslutade kyssen. Han hade haft tur som kommit lindrigt undan med en lätt smäll på kinden, Gwen var ganska vild när man kittlade henne. Hon sparade inte på slag och sparkar. Utan att säga någonting lyfte han upp henne i famnen och var ut henne från Harrys rum och in till sitt eget istället. Han stängde dörren efter sig och släppte sedan försiktigt ner henne på sängen.
"Alternativ nummer två var bättre, huh?"

--

"Jag har levt såhär i nio år och det kommer aldrig att bli bättre, jag är van vid det. Därför tycker jag inte att du ska fokusera på hur jag mår när det är du som nyss var med i en olycka." Celia drog efter andan då hon pratat i ett. Hon visste inte ens vad han syftade på när hon skulle berätta hur hon mådde. På grund av hennes ben eller ville han veta om hon smält nyheten om honom och Brianna? Det ville hon undvika att prata om så länge som möjligt.

Gwen landade mjukt på Nialls säng och satt sig upp ordentligt. Hon gav honom en svag nick innan hon började pilla med sin mobil. Hon kunde inte hjälp att må lite dåligt över att inte ha varit med på deras intervjuer och stöttat killarna. Trots detta letade ett svagt leende sig fram på Gwens läppar. Hon reste sig upp, tog hans gitarr och satt sig på sängen igen. "Kan vi inte sjunga tillsammans" frågade hon och log stort.

--

Louis skakade på huvudet och tittade på henne länge. "Vill du verkligen få mig att må bättre är du med mig, jag mår alltid bra i din närhet"
Med de orden gick han, nu var det hennes val. Ville hon vara dryg och vägra släppa allt med Brianna kunde han inte göra något. Ville hon inte vara med honom var det bästa kanske att bara försöka med Brianna istället. De skulle ändå ha ett barn tillsammans.

Niall knäppte upp knapparna till sin skjorta och drog av den. Sedan tog han på sig en vit t-shirt istället. "Mycket bekvämare," mumlade han belåtet för sig själv innan han satte sig ner på sängen bredvid Gwen. Han lutade sig mot väggen och vilade blicken på henne. Hon var en vacker syn som man aldrig tröttnade på. Han nickade som svar på hennes fråga. "I figured it out, I figured it out from black and white.."

--

Celia såg efter honom med en rynka i pannan. Och hon skulle alltså vara den besvärliga? Hon hann inte gå efter förrän en läkare tog emot henne. Besöket gick snabbt då läkaren inte verkade förstå problemet eller tro att smärtorna var svåra. Irriterat stegade Celia bort till Louis' rum. Harry försökte hindra henne men hon gick förbi ändå. "Du ändrar din åsikt snabbare än jag. Du vill att jag ska vara här för att det får dig att må bättre, men tidigare idag var du glad över att få slippa mig?"