Privat med Missy

Dabria kisade med ögonen för att kunna se bättre, då solen bländade henne. Hon vände snart blicken mot Jimmy. "Fråga på," svarade hon, nyfiken på vad han kunde tänkas vilja.

"hur är det med din familj?" frågade jag. "Alltså... jag menar, inga syskon eller mamma?" Egentligen var det nog en privat fråga, men jag ville veta.

"Min pappa är död, mamma bor kvar i Australien.." började Dabria berätta, men insåg snabbt vad hon höll på med samt att han inte hade någonting med saken att göra.
"Förlåt, men det där är saker som du inte ska fråga om." la hon bestämt till medan hon började gå mot parken.

"Jag är ledsen, för det", sa jag och småspringer efter henne. "Men Sam är en trevlig kille..."

Dabria förstod inte vad hennes morbror hade med saken att göra, men hon hummade instämmande som svar och stannade då hon fick syn på en lila viol som växte alldeles ensam. Hon beslöt sig för att plocka upp den och fick med en viss möda fast den i håret.

jag log lite. Blomman passade henne perfekt. Hon var en söt tjej, som jag skulle bli tvungen att göra mig av med... Inget var ricktigt rätt längre. Eller såklart inget hade varit rätt sedan jag hamnade på jorden.

Dabria stannade till vid en staty som föreställde en ängel. Den hade funnits åratal i parken men ingen hade förstört den än. "Tror du på ett liv efter döden?" undrade hon plötsligt och sneglade på Jimmy.

Jag stirra på statyn. Trots att den var i sten väckte den gamla minnen, om det som en gång var jag. Allt är konstigt i början, så är det alltid även om det går över, men denna, denna skulle nog plåga mig hela tiden.
"Åh.. Jag tänker inte på det", sa jag bara. "Dudå?"

Dabria betraktade tankfullt änglastatyn. Hon hade inte funderat på saken så många gånger, för att vara ärlig. Den tanken hade bara plötsligt dykt upp i hennes huvud.
"Jag tror på det." erkände hon med ett snett leende. "Antingen hamnar du till himlen för att du inte begått något brott, eller så ner till helvetet där onda människor rakt igenom borde hamna." Hon la armarna om sig och började gå igen.
"Du svarade aldrig på min fråga om var du bor någonstans." påminde hon honom då hon ville byta samtalsämne.

Jag log över hennes svar. Jag kollade på henne istället när hon frågade mig.
"Oh... Du skulle inte tro på mig om jag svarade", sa jag bara.