PRS Med Moa G

"Ja... Frågan är om det gick bra med dig" sa han och hjälpte mig upp.

De jobbade snabbt och var klara inom en timme. Jag hade två klänningar - en vardagsklänning, i kort lila spets, och en lång rosa sidenklänning.
Jag hade en lång klänning. Det hade jag aldrig någonsin haft förut. Jag sprang ner för trapporna mot Arthurs sovrum.

"Det... det är okej. Jag måste tvätta dina kläder till balen ikväll dock. Vem är den lyckliga flickan du hade tänkt att bjuda?" frågade jag men ångrade mig direkt.
Jag skulle inte stå ut med svaret.
"Jag arbetar fortfarande på att hitta modet att fråga henne" sa han och kliade sig i nacken.
"På riktigt? Du är prins Arthur! Du är inte rädd får någonting" sa jag.
"Ifall du säger så, så tänker jag fråga henne nu!" sa Arthur.

Jag sprang runt ett hörn och såg Arthur och Zenith stå och prata.
Jag gick tillbaka och försökte höra vad de sa.

"Det låter som en bra idé! Och tro mig, hon kommer inte säga nej!" sa jag och log.

Jag höll tummarna för att Arthur skulle göra vad jag hoppades på att han skulle göra, och fnissade lite.

"Så... Vill du gå på balen med mig?" sa Arthur och jag stod chockat och såg på honom.

Mitt hjärta rusade av glädje.
Han. Hade. Gjort. Det.

"Arthur... Jag är väldigt hedrad och jag vill verkligen. Men vad säger din pappa om det? Och jag har ingen klänning" sa jag.

Jag sprang fram till de.
"SKIT I KLÄNNINGEN, ZENITH, DU MÅSTE GÅ! ARTHUR HAR FÖR EN GÅNGS SKULL VARIT MODIG OCH FRÅGAT DIG!" skrek jag.