Hp rp, ivy lovegood och shadow of hope

"Ett tips" säger jag skrattandes, "ramla inte ner från trädet"

"Okej" säger jag, och börjar hicka, vi skrattar ännu mer.

Plötsligt ser jag en gestalt vid grinden.

"Är det för din farsa?" frågar jag eftersom de ser lika.

Jag kollar genast upp när han sa så och nickade långsamt utan att säga ett ord. Jag kollade tillbaks på Melinda, "jag måste gå nu, hejdå vi syns någon annan gång!" Innan jag ställde mig upp och gick bort mot min pappa och hoppades att han inte skulle skrika på mig för att umgås med en mugglare.

"Men Alex, vad är det?" sa jag, han kollade inte tillbaka på mig.
Tårarna faller utan avsikt, han bara stack, men borde jag inte förväntat mig något sånt Här, nej. Alex var speciell, Alex gjorde mig glad.

Melinda såg så himmla ledsen ut men jag visste att jag inte kunde stanna kvar här för då skulle något absolut hända där hemma och det skulle inte vara trevligt alls. Jag intalade migsjälv att jag skulle gå och träffa Melinda igen när det var lov.

Jag skyndade mig in i huset, när jag kom in stirrade mamma och pappa på mig.

"Gumman, vem var det? Är det en vän, eller?" börjar mamma.
"Är det din pojkvän?" retar pappa.

Sen ser de att jag är ledsen.

"Lilla gumman vad är det, har någon varit elak?" frågar mamma

Jag springer up på mitt rum och kastar mig på sängen och gråter medans jag intalar mig själv att aldrig lita på en mugglare.

Jag kände mig ledsen och rädd när jag gick bakom min pappa. Jag var rädd för två saker att aldrig träffa Melinda igen och rädd för vad min pappa kunde göra. Och ledsen för att jag var tvungen att lämna Melinda. Min far sa inget under hela vägen hem.

Mamma knackade på min dörr, jag höll tyst. Hon kom in.

"Vad hände, ska vi prata med pojken?" börjar mamma.
"Nej, gör inte det, snälla!" ber jag henne.

Mamma ser inte nöjd, men nickar

"Förlåt för att jag har jobbat så mycket, vill du göra nåt" frågar mamma.

Jag skakar på huvudet.

Så fort som jag kom innan för dörren så tryckte min pappa upp mig mot väggen. Jag höll mina ögon neråt medans jag lyssnade på när pappa skrek. Jag kände en stark smärta på ena kinden innan jag hörde pappa säga att jag skulle gå upp på mitt rum och gjorde det så snabbt som möjligt.

Jag undrade hur det gick för Alex, hans pappa verkade arg.
Var det för att han tyckte att min familj var annorlunda, eller något annat? Alex måste väl ha en anledning, han vill inte lämna mig, eller? Det skulle väl Alex aldrig göra? Fast om man tänker efter så, jag kände honom inte riktigt. Vi hittade på lite att göra, vi var ensamma, det var egentligen allt.