D.A:s rollspel

Jag vaknade upp på sjukhusflygeln. Mitt hår var fuktigt men jag hade inget minne om vad som hänt. Ingen var där och jag var alldeles ensam. Fint, inte ens när jag förmodligen var skakad brydde sig någon om mig.
Jag försökte sätta mig upp men det sved så i lungorna så jag dunkade ner huvudet i kudden igen. En tår rann ner för min kind och jag lyssnade på träden som blåste utanför fönstret. Allt sög.

-öööööööh!!! lektion stönar jag, när jag går i genom porträtthålet med Miu och Nea. Vi ska ha försvar mot svartkonster med någon ny lärare som hette Mr Arisona. Sist vi hade försvar mot svartkonster gick han bara i genom vad vi skulle göra i år men i dag hoppades jag på att vi skulle få börja lära oss försvara oss bättre. När vi gick där i korridoren fick jag en känsla av att någon iakttog mig. Men när jag vänt mig om var det ingen där, helt tomt för utom alla tavlor med en massa häxor och trollkarlar på. Äsch tänkte jag det var nog inget. Men med ens blev jag lite rädd, var det kanske här i den här korridoren den där eleven svimmat?

Jag var nyfiken ifall killen hade vaknat så när min lektion slutat så sprang jag upp till Madam pomfreys när jag kom upp så var det alldelles tomt för utom honom
-h-hallå!? Sa jag frågande medans jag gick innåt i rummet.
Jag satte mig på sängen bredvid honom.
-är du vaken? Jag är ledsen om jag stör men jag ville se om du var okej, sa jag osäkert.

Jag har för länge sen konstaterat att jag nästan alltid är lite lätt förvirrad men nu är jag mycket förvirrad, först detta med att någon tjej svimmar och nu Draco som tydligen var Hermiones bror nästan hade drunknat jag fattar ingen ting, men jag hinner inte oroa mig över att Hermione inte hade släppt in mig men nu sitter jag här och får allt berättat för mig av Freddy för att Hermione sa att det var okej tror jag så nu står jag här som ett fån i mitten av korridoren utan för sjukhusflygeln och fattar noll.
Freddie skulle kolla till hur det var med Hermione så nu står jag här och väntar jag hoppas verkligen att Hermione inte blir sur på Freddy för att han berättade allt och jag hoppas också på Hermione säpper in mig iallafall lite mer efter detta drama, hoppas Freddy eller någon kommer ut som kan berätta vad som har hänt...

Jag kollade förvånat på killen som satt vid min säng. Vi hade aldrig pratat med honom, men jag visste ändå vem han var.
"Du stör inte. Och jag mår fin fint." svarade jag med svag röst.
Han nickade långsamt.
"Du är Joe va?" frågade jag hest.

Äfter att jag berättat allt för Miu gick jag och letar äfter Hermione. Skulle jag berättar allt för miu? Jag kände mig lite dum men jag hade fått berättat lite, i nödfall, men det var väll ett nödfall? Så kändes det för mig i alla fall, ett nödfall, det kändes som att alla mina vänner hade bekymmer och Hermione hade ett väldigt stort bekymmer med Draco, det var inte så himla kul längre som vi brukade ha till sammans här på Hogwarts. Nu gick jag och letade äfter Hermione, vart hade hon gått? Jag tänkte till baka. Hon och luna hade gott i väg äfter lunch och sen.......... Ja vad hade hänt sen?

Jag kollade förvånat på honom,när han pratade kände jag igen rösten. Det var Draco som var där framför mig! Undra hur han kom ihåg mitt namn?
- ah det är jag, men är du säker på att du mår bra du låter inte bra, sa jag halft oroligt. Tänk om han bara låsas må bra? Den tanken flög runt i mitt huvud. Jag hade aldrig pratat med honom förut men jag hade alltid funderat på att göra det men så hade han nekat de andra så jag hade struntat i att göra det.

"Jag mår jättebra det var väl bara vattnet som gjorde mig hes eller något." svarade jag.
Han såg orolig ut.
"Jag mår bra, jag lovar." sa jag och ansträngde mig för att få min röst att låta lite bättre.
Fast egentligen mådde jag inte så bra, och allt höll på att bli suddigt igen.

Jag hade säkert stått i korridoren en halvtimme nu så efter som jag inte hade något ting bättre för mig så försökte jag göra läxan.
När den blev klar så gjorde jag läxan i talmagi.
Men sen var jag klar med alla läxor men jag tänkte inte svika Freddy så jag stod kvar och skummade igenom min talmagi bok men ingen Freddy nu hade jag nog väntat i över en timmen men jag stog envist kvar, nu företog jag varför mamma brukar kalla mig evis som en åsna....

Jag visste inte om jag helt litade på honom om det här men suckade mentalt och bytte ämne. Det första som kom upp i min hjärna och jag blev fort mitt vanliga jag.
- Ska du vara med i quidditch laget i år? Frågade jag ivrigt.

(Sorry var tvungen att skriva det tre gånger för att sidan krånglar)