Låt mig dö!

Ja, precis! Jag glömde tagga i kapitlet så jag taggade efter istället.

Och ni... Jag kanske tar en paus från den här (har absolut ingen idé av vad som kan hända) och skriver på en annan ff medans. Kanske får lite inspiration då... bara så ni vet. Men ni får hemskt gärna komma med idéer!

synd :-(!!!!!!!!!!! tagga mig i den nya fanficen!

Hade inte riktigt tänkt lägga ut den, men vill du det så kan jag göra det.

jaha...... ja gör gärna det!!!!!!!!! du skriver bäst!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Tack. Det värmer lilla hjärtat♡♡♡. Okej då. Men jag kommer inte lägga upp så mycket så ofta! Och tänkte se om jag kan skriva ett kapitel till på den här. Känns som om jag kommer sakna gänget en hel del...

det gör absålut ingenting, du skriver ju som sagt bäst!!!!
och jaaaaaaaaaaaaaaaaa! ett till kapitel!!!!!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Lolly!!
ellisen05
The Trumpet Witch
Hermionez-04
Piggelinisen

Så... Jag vet att jag sa att jag skulle lägga upp ett kapitel igårkväll, men jag fick inte tag i datorn. Här är kapitlet iallafall.

Kapitel
-Hon borde nästan vara som vanligt nu, säger Merida och klappar mig på knät. ”Det var bra att du slog till henne med boken Hedwig. Det hjälpte faktiskt lite.” Merida ler mot Hedwig som ler tillbaka.
-Hon har vaknat! Skriker Noora och kastar sig runt min hals.
-Hej, viskar jag och tittar på Hedwig.
-Hej, viskar Hedwig tillbaka.
-Jag mår bra nu, säger jag till Merida och sätter mig upp i sängen. ”Jag tror jag kan gå till uppehållsrummet.” Jag ställer mig upp och går raka vägen mot dörren. Dörren gnisslar när jag öppnar den. ”Ta ett djupt andetag Debby, ta ett djupt andetag.” Med skakiga ben ställer jag mig upp på trappräcket. Jag vänder mig om så att jag ser när Noora, Hedwig och Merida kommer ut från sjukhusflygeln.
-Debby, tjuter Noora och tar ett par snabba steg fram, men jag sträcker fram handen som för att säga stopp.
-Tar ni ett steg till så hoppar jag, gråter jag. Det blir tyst.
-Debby, du kan inte, gråter Noora. ”Du är den bästa vän jag någonsin haft. Varför gör du så här?” Jag tittar på Noora, på Hedwig och på Merida. Nooras tårar glider sakta ner för hennes kinder och Hedwig är kritvit i ansiktet. Hon gråter också, fast hon gråter mer än Noora. Merida ser alldeles vettskrämd ut.
-Jag tänker inte besvära er mer, viskar jag. ”Ni har nästan offrat era liv för mig. Noora, jag siktade på dig och sa en direkt dödlig förbannelse. Nu tänker jag hoppa ner, så ni inte behöver oroa er för mig längre.
-Nej, Debby, Nej, viskar Noora och sträcker fram handen. Jag tar ett steg bakåt utan att tänka på att jag bara står på ett smalt räcke. Sedan faller jag. Jag faller ner mot skolans hårda golv.

vaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!! nej!!!!!!! det får inte ta slut den här är lika bra som Harry Potter, och jag börgade nästan gråta..... Den är bääääääääääst!!!!! ♥

Supergrymt bra!