Under the Moon (SV)

OMR SÅ SJUKT BRA! *dör*
DANI VAD HAR DU GJORT!?

Tack så oerhört alla kära läsare ♥
Överraskningen kommer så fort jag har ätit middag. Ni kommer gilla det (hoppas jag)

*LÄNGTAR!*

Jag lääängtaaar!!!! Har du ätit upp snart? *valpögon igen*

Tack så jättemycket att ni tålmodigt har väntat på det här kapitlet. Nu får vi hoppas att det är lika bra som jag tror att det är. Kanske kan klämma in ett till kapitel innan midnatt också (;
Låt: Stitches av Shawn Mendes

Kapitel 11
Det Dani ville göra var bara att sitta i sin säng och gråta. Men det gick ju självklart inte. Hela skoldagen var hon tvungen att ta sig igenom, innan hon kunde återgå till sitt gråtande. Hon ville inte tänka mer på Luke, eller Isac för den delen. De två senaste dagarna hade Sam slutat bry sig och börjat lämna henne ifred. Dani visste att hon inte kunde hålla på såhär. Speciellt inte när det var så nära till julafton, och till Julbalen. Hon övervägde att inte gå alls.

Flitwick hade gett dem tillbaka läxförhören, tillsammans med kommentarer om hur det gick i den praktiska delen. 30/30 stod tydligt tecknat på hennes papper. Dani sneglade mot Isacs bord, hon lyckades få en skymt av hans poäng – 11/30. Hon visste att Isac inte var en toppelev men 11 av hela 30 poäng? Det var inte ens likt honom på långa vägar. Samtidigt som professorn samlade in deras papper igen uppmanad han dem glatt att para ihop sig två och två. Sam gick förvånansvärt fram till Clark och ställde sig vid hans sida. Till slut hade alla parat ihop sig utom Isac och Dani.
”Ms. Green, Mr. Lowery, ni två får vara tillsammans!” ropade Flitwick till dem.
Stelt gick Dani fram till Isac och försökte se oberörd ut.

Tanken var att de skulle öva på att få varandra att flyga, något som var, konstigt nog, väldigt populärt bland eleverna. Till slut kom de fram till att Isac skulle börja försöka.
”Jag vet att saker inte är så bra mellan oss just nu, men snälla, tappa mig inte”, sade Dani och ställde sig en bit ifrån honom.
”Jag ska försöka”. Isac flinade och hon tyckte sig skymta den arroganta, sarkastiska killen han brukade vara.
Isac ställde sig bredare isär med benen och koncentrerade sig på Dani allt vad han kunde. Till en början stod hon kvar på marken och väntade, men det verkade som Isac hade lyckats när hennes ben lättade från marken och hon svävade flera decimeter ovanför golvet.
”Förtjusande, Mr. Lowery!” Utbrast professor Flitwick.
Isac rörde sin stav lätt och Dani landade mjukt på fötterna. Nu var det hennes tur.
”Green, tappa mig inte”, sade Isac och blinkade med ena ögat. Dani räckte retsamt ut tungan åt honom och började koncentrera sig på trollformeln. Mycket snabbt var Isac högt uppe i luften och hon svängde lite hit och dit med trollstaven för skojs skull. Hon skrattade samtidigt som hon långsamt sänkte honom till marken.

Efter lektionens slut gick Dani i förväg då det visade sig att Sam skulle gå med Clark tillbaka till elevhemmet. Hon var glad för Sams skull, det kändes som om hon började gilla Clark trots allt. Leende för sig själv gick hon genom korridoren. Rätt ur tomma intet dök Peeves upp. Dani höll för munnen för att stoppa sitt skrik.
”Peeves, det är inte roligt, inte efter 6 år”, suckade hon och plockade upp en penna som hon hade tappat.
Hon hörde Peeves skratt bakom sig men det verkade som om han gav sig av. Fotsteg hördes plötsligt och Dani vände blicken mot ljudets riktning. Hon knöt handen runt trollstaven. Stegen kom runt hörnet och en gestalt blev synlig.
”Herre gud, Green, du skrämde mig”. Isac lade handen på bröstet i lättnad. ”Du glömde din bok”.
”Min bok, jaha… den hade jag glömt av.”
”Du, vi måste verkligen prata, till att börja med är jag ledsen för att jag sa som jag gjorde för några dagar sen.”
”Du behöver inte vara ledsen, du har all rätt att vara arg på mig, så som jag har betett mig och…” hon blev avbruten av Isac.
”Jag är inte arg, jag förstår varför du gjorde som du gjorde…”. Hon knep ihop ögonen. Här kommer det. ”Jag har letat efter fakta ända sen den dagen i Hogsmeade”, fortsatte han.
”Det är klart du har”, mumlade Dani för sig själv.
”Jag vet, men jag lovar att hålla det för mig själv”. Bäst för dig att du håller det löftet. ”Danielle jag vet att du är en varulv”.

Attans, hemlighet avslöjad.
1. Ja, det var tvunget att komma JUST NU, men var det bra eller dåligt?
2. Kommer Isac och Dani lösa problemen? (Kom gärna med förslag på shipnamn för dem ni shippar osv. )
3. Hur reagerar Dani tror ni? Skriv och berätta!

Kommentera, gilla och dela ♥ så får ni ett nytt kapitel ikväll

Wow! Yes awsome!!

1. Jag tror att det kanske var bra för då lättar lite av spänningen mellan dem och nu när Sam har börjat vara mer med Clark så... Dani behöver någon som både vet och bryr sig och det tror jag Isac gör.
2. Förhoppningsvis... svårt att riktigt säga hur men jag hoppas det... Greenlow?
3. Någon blandning av arg, irriterad, lättad och förtvivlad? Hon litar inte helt på att han håller tysten vill gärna tro det. Hon antar att han kommer börja tycka synd om henne vilket hon inte vill men hon vill ändå att han ska veta... Eller nåt i den stilen

Härlig feedback! ♥ Jag har tänkt lite i den stilen också Och bara så du vet, jag läser din ff nu - sjuuukt bra!!

Hehe
Åh va glad jag blir!!!!!! ❤ Tack tack tack!!!

Jaaa! Det är lugnt

Vill ni ha kapitlet nu?