PRS Fullblodsnimbus & Piggelinisen!

Hailey
Resten av dagen tillbringar jag i uppehållsrummet med ett berg av läxor. Men jag kan inte koncentrera mig. Jag oroar mig hela tiden för att mörkrets herre är tillbaka. Och för dom slingrande tatueringarna på min pojkväns föräldrars armar.

(Går dom inte tredje året? Då har inte trekampen varit än)

Haha, ojsan heheh! Cx
Strunt samma får vara så nu.., de kan gå fjärde året annars Cx

jag var orolig över om Voldemort var tillbaka. I så fall skulle Harry vara i fara, riktigt stor fara. Jag ville inte att någonting skulle hända honom. Varför kunde han inte bara varit död för alltid. Kommer han att komma efter mig, Harry, Hailey och draco? Kommer Harry att bli dödad?

Hailey
Nästa dag vaknar jag tidigt igen, och går ner till uppehållsrummet. Där sitter som vanligt Draco, ensam. Jag smyger fram och kramar om honom bakifrån.
"Hej," Säger jag.
"Hej på dig."
"Vad är det?"
"Inget."
"Jo, jag ser att det är något! Berätta!"
"Det är komplicerat..."

Jag kunde inte sluta tänka på allt det med Voldemort. Det var så obehagligt att föreställa sig att den mäktigaste trollkarlen i världen var tillbaka, för att döda Harry. Och för att samla ihop dödsätare.. Jag kunde inte koncentrera mig på mina lektioner alls under dagen. Mina obehagliga tankar vägrade lämna huvudet. I mina tankar såg jag Harry död, en massa blod, dödsätare och Voldemort. Jag skrek av synen och alla i klassrummet vände sig om och kollade på mig.

Hailey
"Försök! Du vet att du kan lita på mig." Säger jag och kysser honom mjukt.
"Du vet att mina föräldrar är dödsätare?"
Jag nickar.
"Dom förväntar sig att jag ska bli som dom. Det gör alla. Och nu när han återvänt är det närmare inpå än någonsin."
"Du måste inte..."
"Jo. Det måste jag. Han dödar mig annars."

Alla oroade sig över Voldemort, speciellt jag och Hailey. Våra pojkvänner var de som antagligen Voldemort skulle vara ute efter! Jag visste redan det om Dracos föräldrar, men jag var osäker på om han tänkte ansluta sig till dom. Det skrämde mig, mer än något. För varken jag eller Harry skulle aldrig ansluta oss till dom, och dödsätarna vill döda.. de som inte ansluter sig till dom och.. svälj.. Harry. Det skulle krossa Haileys hjärta om Draco dödades, speciellt om det var min hand som höll i trollstaven. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till.

Hailey
Vid frukosten äter vi bland de sista så salen är nästan tom. Ingen av oss får post, men Pansy Parkinson får ett illvrål angående hennes otroligt dåliga betyg. Alla skrattar, men det tar inte bort oron helt.

Jag skrattade så att jag tjöt, men oron fanns fortfarande där. Som en klump i halsen, som gjorde det svårare att andas. Jag kollade The Daily Prophet varje dag för ny information.

Hailey
Jag och Draco åkte till Hogsmead tillsammans veckan efter. Vi satt på tre kvastar när han plötsligt stelnade till. Jag märkte det såklart och frågade vad det var.
"Jag har inte märket än. Men dom kan ändå kontakta mig. Dom ska in på Hogwarts."
Vi reser oss båda och rusar ut från tre kvastar. Många ser förvånat efter oss, men det bryr vi oss inte om. I dörröppningen vänder jag mig om och ropar:
"Stanna här! Dödsätarna är på Hogwarts!"
Jag väntar inte på en reaktion, utan springer fortare än jag någonsin sprungit förut mot slottet.

Jag hade inte haft lust att åka till Hogsmeade så jag stannade hemma. Harry gjorde likadant. Vi visste att vi var säkrast på Hogwarts. Jag satt bredvid Harry i soffan och han stelnade plötsligt till. Han förde handen upp till ärret och flämtade. Jag riktigt kände smärtan från hans ärr.
"Harry, vad.. hur är det? Vad händer?" jag såg oroligt på honom.
"De är nära, riktigt nära! Katie, de är på Hogwarts!" Jag stirrade på Harry och jag trodde först inte honom. Sedan tog jag fram min trollstav ur bakfickan, bet mig själv i underläppen och sa sedan bestämt.
"Den här gången ska de dö, alla av dom!" Harry reste sig upp och nickade mot mig. Han gick mot dörren när jag sprang fram till honom, kysste honom och sa.
"Harry,.. jag älskar dig och om det behövs.. så gör jag likadant för dig.. som din mamma gjorde.." Jag fick tårar i ögonen men blinkade snabbt bort dom.
Harry och jag fortsatte ut genom dörren. Jag slöt ögonen och intalade mig själv.
"Katie, allt kommer att bli bra".
Utanför dörren stod där flera dödsätare och hånlog mot oss. Jag skrek först nästan till men höjde sedan ena ögonbrynet. Jag letade bland raden med dödsätare. De var 40-50 stycken. Jag hörde spridda skratt när jag tog fram min trollstav och riktade den mot dom med ett bestämt uttryck. Bellatrix klev fram och flinade.
"Tror du att du kan klara av oss, dödsätare?" Hon skrattade gällt, som en ful fiskmås. Jag svarade ärligt.
"Nej, det tror jag inte. Men att kämpa för det som är rätt är det som spelar roll för mig. Jag struntar i om jag är levande eller död, bara Harry är i livet och det är det rätta i livet som styr världen." Jag la huvudet på sned och Harry såg oroligt på mig.
"Tonårskärlek.." muttrade en av dödsätarna surt och flera hånlog mot oss. Jag kastade oväntat en trollformel mot Bellatrix, den var absolut inte snäll och jag visste att jag var tillräckligt stark för att den skulle ha någon inverkan.
"SECTUMSEMPRA!" Hennes arm som hon höll trollstaven i skars av och hon skrek av förtvivlan.
"Accio trollstav!" Jag fångade skickligt hennes trollstav i luften och hånlog mot henne där hon låg på marken med blodet forsande ut från axeln. Hennes arm låg bredvid henne och Harry kollade förvånat på mig.