För ditt liv

Hon neg för honom och återvände till köket och kom sen ut med en korg.
"Jag kommer snart. Ska bara ut och plocka lite blommor." Hon log vänligt mot dem och gick sedan ut.

Clive slog sig ned bredvid Dean efter att Felicia gått.
"Kärlek är en mystisk företeelse, håller du inte med?"
Dean sneglade på honom.
Hans gamla ansikte var skrynkligt av ett stort leende.
"Vad pratar du om?" muttrade Dean.
"Försök inte med mig. Du må vara äldre än jag, men jag är ändå mer gammal. Jag vet vad jag pratar om", skrockade Clive.

Hon öppnade grinden till slottet och gick ut. Snabbt såg hon sig om innan hon gick till skogskanten och satte sig på huk. Blommorna hade alla möjliga färger. Från rosa till blå.
Hon mynnade glatt och plockade en armsbukett och tog sig med en in.
"Jag är tillbaka. " Ropade hon innan hon smög in i köket för att hitta en tillräckligt stor vas eller flera för att få ner blommorna i.

"Välkommen tillbaka!" ropade Clive glatt till svar och daskade till Dean på axeln.
"Ehum, välkommen", mumlade Dean och följde Felicia med blicken när hon gick in i köket.

Hon kom ut till matsalen med en stor vas fyllt av blommor och satte den på bordet.
"Så." Hon hade svett i pannan och torkade bort den.
"Cleve jag tänkte börja jobba. har du något jag ska göra?"

Clive tog ett djupt andetag och andades in doften av blommorna innan han svarade henne.
"Ah, javisst. Sängar behöver bäddas, saker behöver diskas, hyllor behöver dammas av, har du något du föredrar?"

"Egentligen inte. Jag kan göra allt om jag får tid till det. Jag tycker om att bädda sängar men jag stökade ävven ner köket." Hon rodnade.
"Jag städar öket och sedan gör jag i ordning sängarna."

Clive nickade. "Då tar jag hand om damningen. Och ni Herrn, ni kan passa på att ta ett bad", sade han och tittade på Dean som var på vippen att protestera.
Men efter att ha sniffat lite på sin arm insett att ett bad var behövt. Han reste sig upp och lämnade matsalen.

Hon såg på Dean och lade huvudet på sned.
"Ska jag tappa upp badkaret sir?" Hon såg på Cleve och gick efter. Det fanns inget rinnande vatten och varmvattnet var man tvungen att koka upp.

Dean tittade in i matsalen igen och harklade sig.
"Ja... Tack", tillade han och gick i förväg in i hans personliga badrum.