Prs med AuroraAlexius

Aurora stirrade på Eric.
" Du är fan dum i huvudet" sa hon och blängde argt på Eric.
Hon var men snabba steg framme hos Eric.
" Du är så jävla korkad" fräste hon och gick ut från lektionen.

Will trodde att Aurora skulle gå fram och slå till Eric, men hon vara bara fräste åt honom att han var dum i huvudet - något som alla redan visste. Sedan lämnade hon klassrummet. Will såg förvånat efter henne.
"Det är du som är korkad!" skrek Eric efter henne, innan han vände sig mot Will. "Jag vet inte vad du har gjort med henne, men Red är min och du kommer att få ångra att du vände henne emot mig"
"Det har inte slagit dig att det är du själv som vänt henne mot dig?" kontrade Will. Då verkade professor Binns uppmärksamma vad som hände bland eleverna.
"Vad håller ni på med?" sa han med seg röst. "Jag hoppas att ni inte bråkar. Seså, sätter ner igen". Att en elev lämnat klassrummet verkade inte slå honom.
Eric och Will gav varandra en sista arg blick innan de motvilligt slog sig ner.
"Du ska inte springa efter Red den här gången?" frågade Dorian, något retsamt.
Will ryckte på axlarna. En del av honom undrade om han inte borde det, och ifall Aurora skulle undra varför han inte kom efter henne.
"Kan inte, Binns skulle märka ifall jag gick nu", sa Will. Dorian höjde på ögonbrynen.
"Jag tvivlar på det", sa han, men lät det vara.
Will la ner huvudet på bänken igen och försökte att inte tänka på Aurora.

Aurora sprang genom korridoren mot sällskapsrummet och stängde in sig i tjejernas sovsal. Hon kastade sig på sängen och tårarna rann ner för hennes kinder.

När lektionen äntligen var slut släpade sig Will ut ur klassrummet tillsammans med sina vänner. På väg ut knuffade Eric till honom, men Will valde att ignorera det, fast Dorian la istället krokben över Eric så han snubblade till. Men tyvärr ramlade han inte, och inte heller kunde han göra något tillbaka för professor McGonagall kom gående. Så istället bara blängde de surt på varandra.
Will såg sig om efter Aurora, men hon syntes inte till. Inte för att han förväntat sig det heller, men han kunde inte låta bli att kolla efter henne. Han undrade hur hon mådde och hoppades att hon inte mådde allt för dåligt.

Aurora satt sig upp och kollade tyst på sin arm.
Tänk om Eric har rätt tänk om jag är korkad tänkte hon och började riva sig själv på armen. Ju mer hon rev ju mer började hon blöda.

Dagen släpade sig fram och Will kunde inte släppa tanken på Aurora. Han tyckte att han såg henne överallt, men hela tiden inbillade han sig bara. Han gillade inte att hon stormat iväg från lektionen så där, speciellt inte med tanke på hur hon mått dagen innan.
När det äntligen var dags för lunch började han snabbt äta i tystnad. Något som var ovanligt för honom, han brukade alltid låta mest. Men han hade för mycket att tänka på.
"Will?" sa Elsa försiktigt och tog tag i hans hand när han tänkte slänga in ytterligare en tugga i munnen. "Hur mår du?"
"Du är ovanligt tyst", flikade Gideon in och gav honom en något orolig blick, och Dorian nickade medhållande.
"Jag kan inte sluta tänka på Aurora", sa han ärligt och såg sig om i Stora salen, men hon syntes inte till. Han hade hoppas att hon skulle dyka upp så att han åtminstone fick se att hon var okej.
Hans vänner bara skakade på huvudet åt honom och lät honom vara. De visste att det inte var nån idé att diskutera med honom.

Aurora kom in i stora salen och man såg att hennes kläder var blodiga från hennes armar som var alldeles sönderrivna. Hon sjönk ner vid kanten av slytherinbordet och började sakta äta.

När Aurora kom in i Stora salen spärrade Will upp ögonen av förvåning. Och han var inte den enda, nästan alla stirrade på Aurora, och framför allt på hennes blodiga armar.
"Helvet", sa Dorian lågt. "Vad har hon gjort?"
"Den tjejen är ju instabil", muttrade Elsa, men blicken hon gav Aurora var full av oro.
Will ställde sig upp utan att tänka på det.
"Will?" sa Gideon förvånat. Men Will lyssnade inte utan gick genom salen fram till slytherinbordet och Aurora.
"Vad har du gjort?" krävde han att få veta när han stannade framför Aurora.

Aurora kollade upp på Will men gråtande ögon.
" Jag har rivit sönder mina armar" snyftade hon fram.
Hon gömde ansiktet i händerna och grät.

Will bara stirrade på henne. Hade hon skadat sig själv?
"Varför?" sa han lågt. Men han väntade inte på svar utan tog tag i henne och drog upp henne från bänken. Han kände sig plötsligt väldigt arg.
"Hur kan du vara så dum?" väste han och skakade lätt om henne. Han var egentligen inte arg på henne, utan snarare orolig, men det kom fram som ilska.
"Kom. Jag tar dig till madam Pomfrey", sa han kort och drog med henne ut ur Stora salen.