Haceee som inte är övernaturligt.

(Fuckabsnakdb you mugglsiwbqnsnns)

"Grace?" säger jag oroligt när hon börjar sluta ögonen. Jag fattar inte vad som händer innan jag låter min blick skanna rummet, och hitta burken med tabletter. Då fattar jag. "Fan." Det är klart att hon måste ha blivit deprimerad efter att ha förlorar Brayden. Och jag är en sån idiot som gav henne så många tabletter.
"Snälla, stäng inte ögonen" säger jag i panik utan att veta vad jag borde göra.

Jag lyssnar inte på Niall, och så hör jag han inte så bra då blodet pumpar i mina ögon. Jag stänger mina ögon, och faller ner i sängen. Det blir svårare och svårare att andas, och det börjar pipa och göra ont i bröstet. Äntligen.

Jag reser mig upp och lutar mig närmare Grace för att känna på hennes puls. Det är svårt, då jag själv har sån panik och skakar.
"Snälla försvinn inte ..." säger jag stressat och skyndar mig utifrån rummet för att få tag på en läkare.

När Niall springer ut, går pulsen ner betydligt. Hela jag är på något sett stressad men ändå lugn. Andningen upphör nästan helt, och det är bara ibland som ett tungt litet andetag kommer ut, en gång i minuten kanske. Jag omfamnas av ett mörker, som inte bara är svart, utan ihåligt. Det känns tomt, ensamt. Men det är såhär det ska vara.

(DU SKA HA HARRY HE LOVES YOU D; )

när jag ser en läkare tar jag tag i honom för att han ska stanna. Jag förklarar snabbt och stressat om Grace, och att han måste hjälpa. Han går lugnt till rummet där hon är även fast jag skyndar mig som en idiot och typ sliter i honom. Läkaren kastar en blick på medicinarna hon tog, och mumlar något 'aha' för sig själv. Han känner på hennes puls på olika ställer och verkar fortfarande lugn.

(Vet inte vad jag ska skriva så aa)

Jag märker inte av att någon kommer in i rummet, inte heller att någon börjar ta på mig. Min puls har nästan försvunnit, och jag håller på att ta mina sista andetag nu i stunden. Jag undrar hur Harry kommer reagera sen när han får reda på att jag har dött, om han ens reagerar alls. Han hatar mig, för att jag tog hans dotter ifrån honom. Han blir nog mest bara glad...

Läkaren sätter snabbt syrgas på henne, och fortsätter känna efter hennes puls. Jag tar Graces hand och kramar om den med tårar som rinner nerför mina kinder.
"Lämna mig inte Grace, jag behöver dig" säger jag lågt, helt förstört.

Ett tag efter att syrgasen har kommit på börjar jag andas igen. Fan ... Det blir djupa andetag, snabbt efter varandra, och det bränner i bröstet. Jag trycker tillbaka på Nialls hand.

Jag skiner upp lite när hon kramar på min hand. Läkaren tar burken med mediciner och lägger dem i sin ficka, antagligen för att hon inte ska få i sig mer av dem. Han känner koncentrerat på hennes puls fortfarande.

Jag rör lite på mig, när jag känner läkarens händer, och känner att jag börjar må illa. Jag gämrar till mig lite, och börjar må illa. Jag börjar andas mer tugnt, och hårt, för att masken irriterar mig.