103 dalmatiner (Prs)

Jag suckade och la mig ner i soffan igen, tankarna om den okända kvinnan for runt i mitt huvud, skulle jag polisanmäla henne? Nej herregud! Hon var nog bara vilsen. Plötsligt ringde hemtelefonens skarpa signal. Jag ryckte till och gick mot telefonen. Åh Gud, låt det inte vara kvinnan! Jag lyfte på luren och la den mot örat.
- Melwin, sa jag tyst.
Det var helt tyst i telefonen, inte ett pip.
- Hallå?, sa jag igen.
- Åh hej! Kan du köpa ett nytt hundkoppel? Ewan har ätit upp sitt, sa Sven glatt.
Jag pustade ut.
- Ja visst, sa jag och la på. Det var vanligt mellan oss två, att inte säga hejdå eller något, bara lägga på när vi hade sagt det vi ville säga varann. Jag gick ut i hallen och tog på mig skor och jacka, plånboken låg redan i jackfickan. Jag låste dörren efter mig och gick ut.
Ewan är vår första hund, vi hittade honom i en skog och fick ta hand om honom för polisen, han är väldigt glupsk och äter upp allt i sin väg. Jag kunde inte låta bli att fnissa till lite av tanken att Sven inte ens kan få Ewan att låta bli sitt koppel. Jag gick med huvudet fullt av tankar till djuraffären på andra sidan av gatan och tittade på olika koppel i olika färger, längder och tjocklekar. Tillslut hittade jag ett perfekt koppel som Ewan säkert inte skulle kunna bita sönder. Jag betalade för det och gick mot skjulet för att lämna det till Sven.

Alonzo kammade fort igenom håret och rusade ner för trappan.
- Miss de vil?, ropade han men fick inget svar vilket Alonzo tyckte var konstigt, hon brukade alltid svara när hon var botad. Alonzo gick till Cruellas rum och tittade försiktigt in i fall hon skulle vara där men rummet var tomt. Då kom han på det, bilen! Han rusade ut och mycket riktigt.
- Jag ber om ursäkt miss, sa Alonzo och la Cruellas plakat i bagageluckan.

När vi var hemma så rusade Uddan in till valparna som vanligt. Dem hade vuxit lite och fått fläckar. Jag log. Jag skulle döpa dem snart och beställa hem halsband åt dem. Jag hängde av mig jackan och tog av mig skorna. Det kändes skönt att lapparna var uppsatta iallafall. Jag slog en blick mot marsvinet i hundburen.

-Din ägare ringer nog snart ska du se,sa jag.
Jag gick ut till köket och drack ett glas vatten,sedan satte jag mig i soffan och slog på teven.


Cruella log när Alonzo kom till bilen,tog hennes plakat och la dem i bakluckan. Sedan bad han om ursäkt till henne.
-Ingen fara,allt tar den tid det tar,sa hon och log. Hon satte sig i bilen på passagerarsidan. Hon ville komma iväg till pälsshowen nu.

Jag kom fram till skjulet efter ett tag, jag ryckte i dörren men den var låst. Konstigt, Sven skulle vara där, jag ryckte på axlarna och tog fram nyckeln för att låsa upp, när jag låste upp rusade hundarna ut och kissade så snabbt det bara gick.
- Men vad.. Har inte Sven släppt ut er?, sa jag, egentligen fattade jag inte varför jag sa det, för dom kunde ju ändå inte svara. Jag gick in i skjulet och la Ewan's koppel på en gammal hylla som stod på sidan av dörren.
- Sven?, ropade jag men fick inget svar, vart sjutton kunde han vara? Jag suckade och visslade in hundarna igen, sen gav jag alla hundar mat och gick. Jag gick in mot stan och skulle hem. Plötsligt fick jag syn på en massa lappar som satt överallt, jag blev helt yr av att se mig omkring och se alla vita lappar, jag gick fram till en och läste.

Alonzo log och nickade tacksamt, han öppnade Cruellas dörr och väntade tills hon skulle sätta sig ner innan han stängde den och rusade över till förarsidan, han satte sig ner, stängde dörren och startade motorn, sen körde han långsamt ut och ner på vägen. Han visste precis vart Cruella skulle, stans rådhus, där skulle Le Pelt's pälsshow vara, Alonzo var riktigt glad att Ceuella skulle protestera mot Sean-Pierre.

Jag slötittade på teven. Det var nåt frisörprogram som höll på. Vad var det för jobb att klippa hår? Jag var glad att jag hade utbildat mig till övervakare. Det var ändå något viktigt. Jag såg till så att frisläppta,föredetta bovar inte gjorde om sina brott. Även fast vissa av dem var helt opålitliga. Jag slog en blick mot min mobil som låg på vardagsrumsbordet. Jag väntade på att skärmen skulle lysa och att ett nummer skulle komma upp. Jag tyckte så synd om det stackars marsvinet. Han var säkert hungrig.



Cruella såg ut genom fönstret. Alonzo var en bra förare,Dock körde han mycket långsammare än vad hon själv gjorde.
-Du får följa med in om du vill,sa cruella och slog en blick mot Alonzo. Hon tänkte att han kanske skulle vilja vara med på fler saker som hon gjorde.

Jag spärrade upp ögonen och blev chockad. Joey! Jag drog ner lappen och slog in numret. Ingen behövde den här lappen ändå, Joey var ju min. Jag ringde upp numret och väntade otåligt.

Alonzo blev förvånad, skulle han få följa med? Han och Le Pelt var ju stora fiender, Le pelt skulle inte vilja ha Alonzo på sin modeshow, men Alonzo ville gärna se Cruella demonstrera mot Sean-Pierre så han kunde inte stå emot, han skulle följa med.

Plötsligt lyste mobilen upp. Ett nummer dök upp på skärmen. Jag slängde mig snabbt över den och tryckte på svara.

-Hallå?,svarade jag nervöst.


Cruella såg på Alonzo. Hon visste att han och Le pelt inte är särskilt förtjusta i varandra. Sean-Pierre är extremt svartsjuk på Alonzo.

Jag ryckte till när en kvinna svarade.
- Öh hej, sa jag tyst. Hennes röst var förtrollande, det blev stelt. Jag var helt tyst, det blev konstigt, vad skulle hon tro om mig?

Alonzo körde lite fortare eftersom han märkte att Cruella hade lite bråttom pga han själv, för att han var tvungen att byta kläder.

Jag höll mobilen nära örat. En kille svarade. Han sa bara hej,sen blev det helt tyst. Jag tog ett djupt andetag.
-Eh..ringer du angående efterlysningslappem eller?,sa jag nervöst


Cruella kände sig lite stressad. Le pelt's show skulle börja strax. Hon skulle vilja hinna ta platsen längst fram så hon kom åt att kasta färg på Sean-Pierre. Färg!
-Alonzo! Jag har glömt att handla en burk färg,sa cruella förtvivlat.

Jag svalde. Nej, nu får jag skärpa mig!
- Ja, det är mitt marsvin som ni har satt upp lappar om, Joey, han försvann för cirka 3 dagar sedan tror jag, sa jag.

Alonzo såg chockat på Cruella, det fanns ingen tid till det nu!
- Hur ska vi göra då?, sa Alonzo och fick precis syn på en färghandel bredvid vägen dom åkte på. Han tvärnitade och svängde in.

Jag lyssnade.
-Tror?,sa jag. Det låter ju seriöst,tänkte jag ironiskt. Det kanske bara var någon som bluffade.



Cruella såg på färghandeln. Hon tog upp sin väska och gav Alonzo 20 dollar.
-Köp röd färg,sa hon och log