Marodörernas tid

Följande morgon gryr och var det rummet, sängarna eller något så vaknade de alltid i tid. Sedan om de tog sig upp, klädde på sig och skyndade var en annan sak.
Nike vaknade och satte sig sömndrucket upp och kastade en blick då de andra började vakna en efter en.
Hennes skoluniform, ny och fräsch, ligger på en stol nystrycken. Hon gissade att alferna varit i farten som ett välkomnade av det nya året då detta gällde allas uniformer. Nike ler för sig själv, alferna var underbara.
Sedan tar hon sig upp och går till duschen, hon kände för att vara helt ren och fin för första dagen. Innan hon går dit kastar hon ett god morgon till Lily och Freja och stänger dörren om sig.

Freja hade haft en sådan underbar dröm. Hon hade dömt att hon börjat på Hogwarts, och det hade varit fantastiskt. Hon vill inte slå upp ögonen bara för att upptäcka att hon ligger hemma i sin säng.
Men något stämmer inte. Det luktar inte som hemma, eller som på Valhall, och ljuden stämmer inte heller. Hon slår upp ögonen.
Sakta sprids ett brett leende på hennes läppar. Det var ingen dröm. Hon ligger ett tag och bara tar in stämningen och insikten om att hon faktiskt var här.
Hon ser på sängen bredvid sig och ser Nike precis resta sig upp.
"Godmorgon", svarar hon glatt. Det var verkligen en godmorgon.
Hon ställer sig upp. Vanligtvis var hon ingen riktigt morgonmänniska, men hon var alldeles för ivrig inför det första dagen på Hogwarts för att känna av morgontröttheten.
"Godmorgon!" säger hon lika glatt till den andra tjejerna i sovsalen när även de börjar röra på sig.

Du Nike är klar kommer hon ut med handuken om sig och sätter sig på sängkanten för att torka håret med staven.
"Har verkligen längtat efter att torka håret med staven, fönar tar så lång tid." mumlar hon till ingen särskild då alla ändå vet om hennes mugglarbakrund. Ja, alla utom Freja, men hon fick reda på det nu.
"Ska du på uttagningen till laget i år?" frågar Lily medans hon kränger på sig uniformen och Nike rycker på axlarna.
"Tror inte det va? Du vågade dig inte ens fram förra året." skrattade Marlene och Nike rodnade.
"Käften." mumlade hon och Lily kastade en förintande blick på Marlene.
Nike klär sig sedan och ser åt Frejas håll.
"Behöver du hjälp med något?" frågar hon vänligt och rättar till kjolen som hon hade under den svarta slängkappan.

Freja funderar på ifall hon bör duscha, men kommer fram till att det inte känns nödvändigt. Hon börjar klä på sig sin klädnad. För första gången.
"Godmorgon", säger Lily och stiger upp ur sängen. "Sovit gott?"
"Väldigt", svarar Freja och ler. "Sängen var underbart skön"
"Visst är de", säger Mary och borrar in huvudet i kudden. "Man vill ju aldrig gå upp"
"Men upp måste du", säger Lily med en någon sträng blick, fast hon ler också.
"Jaja, mamma", säger Mary och himlar med ögonen. Marlene gäspar och sträcker på sig borta i sin säng.
Då kommer Nike ut från badrummet igen. Hon sätter sig ner på sin säng och börjar torka sitt hår med sin trollstav. Freja börjar borsta sitt otroligt toviga hår. Hon förstod inte hur det alltid kunde blir så tovigt.
Hon lyssnar på de andras konversation, och hon gillar inte tonen som Marlene använder mot Nike. Den svarta håriga tjejen verkar dock inte bry sig allt för mycket, utan vänder sig om och klär på sig.
Freja blir precis klar till när Nike vänder sig om och frågar ifall hon behöver hjälp med någon.
"Att hitta till frukosten", säger hon och skrattar till. "Är du redo att gå?"

Nike rättar till klädnaden som är lika ny som Frejas och nickar leende.
"Visst, kom här." sa hon glatt, glad av att Freja valde henne och ingen av dem andra.
Nike visade Freja ner för trappan och in till sällskapsrummet, dit borde hon hitta själv numera. Sedan fortsätter Nike ut genom porträttöppningen så de kommer ut i korridoren och blir mer själva.
"Det finns en hel del vägar, vissa finns bara vissa dagar eller då månen är i en viss fas. Vissa dörrar är inte dörrar, andra gångar kan leda olika beroende på hur den känner för, sedan har du trapporna med." informerar Nike och visar vägen genom en korridor.
"Det tycks förvirrande nu, men slottet är levande och du kommer lära dig." säger Nike lugnande till Freja för att trösta henne.
"Första veckan hamnade jag i förbjudna skogen fast jag var på fjärde våningen. Vet inte vad det var, men förvånansvärt var det." skrattar Nike till.

Freja följer efter Nike ut från sovsalen och ut genom uppehållsrummet. De går genom en korridor och den svarthåriga tjejen berättar om skolan.
Freja bara lyssnar fascinerat, och något skrämt.
"'Förvirrande' är en underdrift" säger hon med ett nervöst skratt. "Den här skolan verkar vara en labyrint"
Men ändå känner hon hur hon trivs i det stora slottet. Hela byggnaden tilltalade henne. Och hon trivs helt klart med sällskapet också.
Med Nikes vägledning lyckades de ta sig ner till frukosten utan några missöden. De slår sig ner vid gryffindorbordet. Nu på morgonen är faten fyllda av nya spännande maträtter.
Freja, som inte är någon frukostätare egentligen, plockar på sig mer än hon någonsin ätit till frukost tidigare.
"Det här är helt fantastiskt", säger hon och tar en tugga av en scones med svartvinbärsmarmelad. "Ser maten alltid ut såhär?"

Nike skrattar roat åt Frejas förvirring, inte elakt dock. Hon kände igen sig så i Freja, Nikes första veckor hade varit förvirrande. Det hade varit väldigt förvirrande då hon helt kommit från en familj med enbart mugglare.
Med en moder hon aldrig sett och en fader som vägrade att följa med Nike att handla eller komma till stationen. Hur det än var hade skolan fått reda på detta och de hade skickat Hagrid till att hjälpa henne handla och komma till stationen. Resterande år hade hon klarat själv då hon kunnat betala taxi eller liknande, lånat faderns privatbil. Nu senast kunde hon ha transfererat sig.
Nike sätter sig vid frukostbordet och tar ett rostat bröd. Hon ser på frukosten och rycker ointresserat på axlarna.
"Jo, så är det. Detta är vad vi brukar få." sa hon enkelt men log sedan.
"Gissar att ni inte fick det på Valhall?" skrattar Nike milt åt henne.

Freja skakar på huvudet.
"Inte riktigt. Visst fanns det mycket av välja på, men en traditionell skandinavisk frukost är inte lika... stor", försöker hon förklara. "Det fanns mest mackor, och lite olika pålägg, och så yoghurt och fil med flingor"
Hon tar en tugga äggröra och bacon, och njuter för en stund.
"Vi fick bara bacon och ägg till frukost vid mer speciella tillfället, annars var det bara standardfrukosten, som inte alls är lika stor som den här", säger hon med ett leende och slår ut med handen mot maten på bordet.
"Jag kanske till och med kan bli en bättre frukostätare med det här utbudet", lägger hon till med ett litet skratt. "Vanligtvis är jag ganska dålig på att äta frukost".
Då kommer professor McGonagall gående längs med bordet och delar ut deras scheman.
"Har du funnit dig till rätta, miss Andersdotter?" frågar hon och räcker Freja ett schema.
"Ja, det känns väldigt bra", säger hon och nickar för att understryka sina ord. McGonagall nickar godkännande.
"Miss Stone", säger professorn till Nike och ger henne ett schema innan hon går vidare längs med bordet.
Freja ser nyfiket på sitt schema. Hon kan knappt vänta tills hon får börja lektionerna.

"På så vis." sa Nike och tar ytterligare en skiva av brödet och häller upp morotsjuice åt sig.
Hon tar emot schemat och skummar igenom det.
"Vi har dubbeltimme i trolldryckskonst, med Slytherinarna." mumlar hon och såg upp på Freja.
"Känner du dig redo för din första lektion?" ler hon snett men tystnar då resten av deras årskurs anledning med Sirius och James i täten. De hördes och syntes jämt och båda satte sig på var sida om Freja. De hälsar glatt på dem och Nike svarar neutralt medans hon äter upp sitt och ser i skolväskan om hon fått ner rätt böcker.

Freja noterar att Nike tonfall inte lät särskilt entusiastiskt över att de skulle ha trolldryckskonst med slytherinarna, och hon kastar en blick mot bordet längst bort ifrån deras.
Eleverna i Slytherin såg för Freja ut precis som alla andra elever, men hon antog att det måste finnas någon form av rivalitet mellan husen.
Hon vänder sig mot Nike igen, när hon ställer en fråga.
"Nervös, men redo", ler Freja. Då dök resten av gryffindorarna från deras årskurs upp. De två svarthåriga killarna går längst fram och slår sig ner på var sida om henne.
"Godmorgon, svensken!" säger han som hon trodde hette nått på S. Han ger henne i alla fall ett bländande leende.
De andra hälsar också godmorgon, men Nike ser genast mer sluten ut.
"Jag visste väl att jag skulle bli känd som 'svensken'", suckar Freja. Även om det är mest för att driva med de två svarthåriga lustigkurrarna.
"Vad sägs som om vi kallar dig Freja istället?" säger killen med det slitna utseendet och ler ett varmt leende mot henne. Remus var det.
"Bättre", svarar Freja.
De två svarthåriga killarna börjar dock genast protestera och komma på massa andra konstiga smeknamn till henne. Men hon tar inte illa upp, då hon märker att de inte menar något illa med det.
Efter ha ratat alla smeknamn de två killarna möjligtvis kan komma på - och hon måste ge dem lite cred för att de kom på så många - så är det dags att lämna frukosten.