Medival Times [Öppet för alla]

Han nickade till lätt mot dom båda och log svagt under masken, han stod nere på knä och tittade upp på pojken genom hans runda ögon av glas i masken, han såg ner på pojkens ärm och suckade lätt, han skakade på huvudet och drog sig över näbben, han andades in tungt mest bara för att han gillade lukten av kryddorna i näbben innan han tittade upp mot pojken.
''Jag måste be dig ta av din skjorta, jag måste titta efter fysiska saker på din kropp, jag behöver även se om du har feber, fråga dig lite frågor och göra några enkla tester. Detsamma gäller dig, flicka. Och föresten, jag heter det du vill kalla mig, men ett konkret namn skulle vara Doktor Flitch.''
Han nickade till mot flickan och reste sig medans han väntade på att pojken skulle ta av sig sin övre klädnad, han gick bort mot en låda och tog fram en ren duk och lite bandage, han gick bort mot flickan och gav det över till henne.
''Ta på dig dom här där du behöver och gör dig redo för en snabb fysisk genomsökning.''
Han nickade till och gick tillbaka mot pojken.

Hanna stirrade på mannen och skräcken lyste genom hennes ögon.
"Herrn....." protesterade hon svagt men tystnade, hon kände att hon inte hade mycket till val. Hon visste inte vad han ville, men hon hade lovat mot mat vilket hon fått. Han var en man som hade lagen på sin sida, vad hade hon att säga emot?
Hon ställde sig upp i ett försök till att fly då han gick, men hon hann inte innan han återvände.
Så tillslut med darrande händer började hon knäppa upp skjortan och fick tillslut av sig den. En mager, smutsig kropp uppenbarade sig. Revbenen var synliga, ärr från småskador och slag syntes. Men det som syntes mest var det smutsiga tygstycket hon hade omlindar om brösten. Tyst står hon framför dem med sänkt blick, redo för domen. Att som kvinna utge sig för att vara man var fel som så mycket annat.

"Jag har inte hosta.. Jag har inte hettande kinder eller panna och jag känner mig inte sjuk. Vad är det du ska kolla efter? Doktor Flitch." svarade hon och sade hans namn väldigt betonat. Hon började nu bli aningen skeptisk till själva genomsökningen och lade armarna i kors. Hennes egen övertygelse om att hon inte var sjuk var ganska stark. När Flitch kom fram till henne så såg hon avvaktande på honom men tog inte emot de saker han räckte över till henne. Tanken hans må vara vänlig, men hon hade ingen aning om vad det innebar.. Isåfall fick han lägga sakerna på hennes brits.

Hon vägde över lite på ena benet för att börja flytta sig lite i sidled bort från Flitch men blickade sedan lite mot Hannes som befann sig i samma sits och hejdade sig i handlingen. När hon såg hur den magra kroppen uppenbarade sig vek hon av med blicken för att visa respekt och blickade ned mot golvet. I periferin tycktes hon lägga märke till något så hon hejdade sig innan hon åter lyfte blicken mot Hannes när nyfikenheten tog över.

Hon vred sig i sängen och gnydde. Febern var knappt märkbar men den var där, växte sig starkare och hon vaknade till och hon satte sig upp och hon reste sig och gick fram till dörren och öppnade den. Sval luft spred sig in och hon såg ut medan hon hostade.
"När du har tid Doktorn kan du komma upp?" Hon svajade vid dörren och hon lade huvudet mot dörrkarmen och slöt ögonen.

Han ställde sig med ett svagt sorgfyllt utryck mot pojken när han såg att han försökte fly undan, han blickade dömande mot pojken med sina svala runda glasögon tills att pojken tog av sig skjortan, han höjde ögonbrynen i lätt förvåning innan han snabbt granskade igenom pojken... Eller flickans kropp. Han nickade till och tittade undan. Han svalde tungt och suckade till innan han höll upp handen och tittade undan, han gick bort mot bordet och rev upp ett paper, han tog fram ett nytt pergament och började anteckna med fjäderpennan. Han vände sig om och satte händerna bakom ryggen.
''Ja, du visar inga fysiska tecken på pest, ta på dig skjortan, jag ska fråga lite frågor, så får du dig ett varmt mål mat senare och det jag har fått reda på stannar bland dessa människor här såvida du inte vill att vi ska förklara för andra om din riktiga identitet.''
Han vinkade till åt henne att ta på sig skjortan innan han gick bort mot en burk iglar och kryddor och flyttade undan dom för tillfället.

Tine blickade snabbt undan efter att hon sett vad hon tror sig ha sett. En kvinna, förklädd till man. Hon skakade lite på huvudet och vände ansiktet lite åt sidan samtidigt som hon blundade ett kort ögonblick. Livet på gatan var hemskt och det visste hon. Lite tyst inom sig väcktes några upprörande minnen till liv och hon blickade sedan tillbaka mot Flitch. Fortfarande med armarna i kors. Trotts auktoriteten han hade så kände hon sig obekväm i situationen.. Men han verkade än så länge ha en god agenda..

Hanna svarade inte utan bara drog på sig skjortan utan att möta någons blick. Kvinnan kunde visst tala för sig, hon vägrade bli undersökt fast hon uppenbarligen hade något fel eftersom hon sov på blanka dagen. Skulle hon skvallra? Tala bredvid mun, kunde hon lite på doktorn? Hon hade inget val, det hade redan skett. Dock verkad doktorn besviken att hon inte var smittad. Hon kunde väl förstå honom då han ville ha levande offer, att försöka hitta botemedel.
"Beklagar herrn att jag inte hade tecken på pest." svarade hon i något som kunde tecknas som sarkastisk eller humor om hon inte hade sagt det i så normal ton.
"Dock tar jag gärna emot mat, men ni behöver inte. Vad min identitet anbelangar vill jag inte få den avslöjad, det finns anledningar till att jag valt den." sa hon enkelt och kastade en blick på honom och på kvinnan som för att se vad de tyckte, hon såg upp då hon hörde ytterligare en röst.
"Ni behöver inte bry er om mig." mumlade hon med nedslagen blick. Hon förstod inte vad han nu kunde vilja henne. Vad för frågor och varför? Hon visste själv att hon inte var frisk, men det var väl inget att göra åt, eller?

James nickade till och blev väldigt seriös, han visade ingen känsla och tog ett par steg bakåt, han lyfte upp en liten pall, han satte den framför båren och höll ut armen, visande att flickan skulle sätta sig, han skrockade till lätt åt flickans beklagelse.
''Det gör inget flicka lilla... Det är bara bra för oss alla med mindre smittade. Och... Jag bryr mig om dig eftersom att jag ser ni flickor på gatan som guds fallna änglar, ni ser allt, ni hör allt, men ingen lyssnar på er.''
Han suckade lätt och tog av sig sina handskar.
''Den enda pesten du skulle kunna ha hade varit Lungpest, jag har inte lärt mig se när någon har det så jag bara ber att du är smittad med något annat, eller inte smittad alls. Tro inte att jag inte sett dina hostningar, men jag är läkare och ska inte döma, bara hjälpa.''
Han nickade och tittade bort mot den andra flickan en bit bort, suckade lätt åt hennes inställning
''Var god och ta av dig så mycket du kan, jag behöver bara se för ett par sekunder för att kunna avgöra om du lider av böldpest eller andra fysiskt märkbara sjukdomar,''

((Väntar på medi nu också, när jag tror "doktorn" inte hört henne? ))

När hon stod där med armarna i kors och lyssnade på Flitch ord blev hon aningens förvånad. Hennes lite skeptiska anletsdrag slätades ut och hon förde blicken mellan de två, innan hon för ett kort ögonblick förundrades denna man bakom den näbbkrönta masken. Hon vände sig sedan om utan att svara och började knäppa upp bältena, lägga arbetsbältet på britsen. Så stod hon sedan vänd med ryggen mot dem två..

Med enkelhet hade hon lindat bandaget om sin byst under skjortan och fiskade sedan upp en av sina egna dukar. Någon skulle nog tro att det vart en rätt skabbig men någorlunda stor bordsduk som var lite trasad, medan hon lindade den över midjan och höfterna. Hon vände sig om så hon stod med ryggen mot britsen och släppte ned arbetsbyxorna också. De väldigt bleka benen hade små ärr lite här och var i smala linjer. Ungefär som ifall man sprungit i snårbuskage med en väldig fart och sedan rullat runt ned för en backe i samma fart.. Det var ganska gamla ärr och den som räknade skulle säkert få det till ett dusin, lite vitt utspridda. De var tydligare framträdande på grund av hennes nästan vita hy..

Sedan drog hon av sig skjortan över huvudet så hättan följde med på kuppen och lämnade hennes ljusa hår i en stökig kalufs. Hon lade åter armarna i kors över bröstet, medan hon blickade snett ned mot golvet och väntade på att läkaren skulle nu göra bedömning. Hon visste att hennes ärr syntes.. Även det som glimtades på ena sidan över hennes bröstkorg som löpte i en diagonal linje och försvann bak på ryggen..

Hanna log tacksamt mot dem båda i hopp om att ingen av dem skulle avslöja hennes hemlighet. Hon gjorde så som mannen sade eller visade och satte sig på pallen. Hon kunde ändå inte komma undan och han visste ändå hennes största hemlighet. Sedan var det dock hennes tur att skratta, ett tort skratt utan glädje. Guds fallna änglar? Knappt någon av dem tillhörde gud och änglar? Änglar var de väl knappast. Men att ingen lyssnade på dem stämde, men ändå var hon väl ganska lycklig särskilt på sommaren då det var varmt. Man fick helt enkelt glädjas med det man hade.
Hon nickade åt hans ord, vad nu än lungpest innebar kunde hon kanske ha det, eller något annat? Hon visste med sig att hon hade djupa hostningar med blodstänk.
Hanna kastar ännu en blick på kvinnan som verkade ha gett med sig och klädde av sig. Dock vänder hon snällt bort blicken för kvinnans skull.