Cowboys and indians

Dave åt upp maten och kände sedan på axeln. Han var öm än och kände sig lätt dåsig med alla örter han fått. Han drog på sig sin hatt och sina skor och ställde sig sakta upp. Aiyana var inte där så han antog hon hade något bättre för sig. Han tog sig sakta ut ur tältet med handen för axeln och gick runt i byn och bara såg hur det såg ut.

De flesta hade börjat vakna nu och männen blev serverade mat vid eldarna. Aiyana kom bärande på en hög trave med ved då hon fick syn på Dave. Han var inte så svår att missa med sitt ljusa skinn. Hon såg att han hade ont, men kunde inte ropa på honom nu. Då hon lämnat vedhögen vinkade hon honom till sig att han skulle sätta sig med de andra runt elden så han kunde få mat.
Inget syntes på Aiyana om den sömnlösa natten och föregående samtal, inte mer än att hon såg sorgsnare ut och verkade blekare.

Dave gick runt ännu ett tag, han märkte blickarna på sig men struntade i dem. Han var ovanlig, udda, och än fruktad och hatad av de flesta infödingar. Tillslut fick han syn på Aiyana. Han kom fram till henne och sa "Godmorgon" innan han satte sig som hon sagt. Han fick mat av en annan kvinna och började sakta äta medan han såg på männen runt sig. Han kände sig som ett vitt få bland en massa svarta. Han stack verkligen ut.

Aiyana besvarade med ett svagt leende, hela stämningen verkade spänd och hon kunde inte göra något åt det då männen var där. Kvinnorna kunde hon styra och tala med på ett annat vis.
Men männen enbart betraktade Dave medans de åt, de skulle alla snart iväg på ett möte om just Dave och de sina, de skulle iväg några dagar. Dessa frister gillade Aiyana och de andra kvinnorna, då det var möte eller jakt. Männen var borta och de kunde vara mer fria.

Dave kände återigen allas blickar på sig och suckade. Men det fanns nog inget att göra åt det. Han åt klart och reste sig sedan utan ett ord. Han kunde vänta tills alla hade något att göra och var upptagna innan han gick runt mer. Han tog sig bort till sitt tält och sjönk ner på bädden igen och fingrade lätt på såret.

Männen gjorde sig ordning och snart gick de utan ett ord och lägret blev lugnt. Det vill säga barnaskratt hördes och kvinnor som talade med varandra, en mer avslappnad stämning.
Aiyana tog sig dock in till Dave för att sköta om honom så som medicinmannen sagt åt henne att göra.
"Aiyana hjälpa." sa hon och pekade på hans arm, ville att han skulle ta av sig skjortan.

Dave hörde ljudet av flera som gav sig av och antog att det var männen som gav sig ut på jakt eller liknande. IStället hörde han barnskratt och tysta lugna ljud. Sedan såg han att Aiyana kom in. Han gjorde som hon sa och drog av sig sin skjorta och rullade upp bandagen och satt snällt stilla och väntade på att hon skulle göra det hon skulle.

"Männen, möte om de vita." sa Aiyana och såg upp på honom så han skulle veta vad som hände. Sedan började hon försiktigt rengöra såren med flera vatten tills det verkade rent. Hon la på en starkt luktande örtsalva innan hon åter band om med rena skinremsor. Då hon var klar samlade hon ihop allt men stannade tvekande kvar.
"Aiyana, tacka Dave för igår. Aiyana ..........undrar, vill inte, Dave inte säga, inte berätta det Aiyana sa." fick hon ur sig nästan förtvivlat, det var inte meningen att någon skulle ha reda på det, vad hon egentligen ville och kände.

Dave nickade sakta, han förstod. Han hoppades mötet skulle ta en bra vändning, annars skulle nog han inte klara sig. Han lät henne ta hand om såret och satt tyst och stilla. Han såg sedan upp på henne och log. "Jag ska inte säga något, du kan lita på mig" sa han och gav henne en lätt kram innan han drog på sig skjortan och ställde sig upp. "Axeln känns bättre, tack".

Aiyana besvarar leendet svagt.
"Tack." sa hon endast och kände sig åter varm inom sig då han kramade henne. Hon ställde sig upp och tog med sig sakerna.
"Dave får följa med, barn nyfiken på vit man." sa hon med ett litet flin då egentligen kvinnorna var det med men ville inte erkänna det.
Aiyana verkade inte dock särskilt glad trots att de slapp männen och hela lägret tycktes mer avslappnat och gladare. Hon gissade att hennes blivande man skulle komma efter mötet och hämta upp henne och hon skulle sedan vara fast i hela sitt liv.