Rollspel [Privat Mily & J_J]

britt åt frukost och åkte snart till skolan efter fixat håret och gick och letade som en dummer efter Adam men han syntes inte till, hon måste fråga honom. hon måste ha svar på hennes fråga och han hade säkert den.

Adam såg noga till att Jacobs och Emils uppgifter var skriva med deras handstilar han hade en talang att härma andras handstilar genom att bara ha sett dem en gång· Han såg även noga till att uppgifterna var så bra skrivet att killarna fick ett a på uppgiften· Han rättade till sina glasögon· Jacob och Emil fick bara inte röra hans familj·

Brittany suckar, han var ju ingenstans! hon kollar runt kollar emot hans skåp men han var som borta. Hon rynkar sin panna och rättar till glasögonen lite och gick vidare, hon vile bara bort nu och lista ut vad var detta för bidl

Adam kvävde en gäspning han la ihop papperna till Emils och Jacobs uppsatser han skulle ge dom uppsatserna på rasten· Han började då med
historia uppgiften och slog vad om att han skulle få nya läxor av Emil och Jacob idag·

Brittany såg honom nu och gick snabbt ikapp honom och stannar surt framför honom och la amrana i kors. "hur kommer det sig att din jäklva bild ser lika dan ut som min mammaS!" snäste hon och small upp den så han såg den och hennes ögon var lugna mna såg påhenne hon fejkade surheten hon gav honom blicken spela med.

Adam såg skrämt på Britteney
" jag vet inte " sa Adam han gillade inte när folk snäste åt honom· Han visdte inte hur han skulle spela med

Brittnay kollade på honom och kollade suert på honom än "Du är den ända som har samma bild som mig!" sa hon och suckar och kollade ner i marken lite och funderade. "Och hur kommer det sig det e smama armband på iblderna?"frågade hon lugnt nu man märkte hon började få ett sammanbrott hon fick någon gång, hon hade sina anfall med panik och ångest

Adam såg ner på sitt blåa armband och sen upp på tjejen igen
" det är vänskapsband jag delar med min barndomsvän " sa Adam tyst

Brittany andades lite snabbare nu och tog tyst hans arm och kollade på det och tog sitt hår dit "ser du samma färg samma färg har det rosa som mitt" Sa hn och höll farm sin vänstra hand ohc ma såg hon var nära ett anfall nu. Hennes ögon glimade i tårara som vanligt vid anfall. Det kunde ta 1 timme inann det la ner.

(måste dra ses inne vid 17 imorgon efter jobb ^^)

Adam såg chockat på tjejen det kunde bara betyda en enda sak att hon var hans försvunna barndomsvän· Han rörde försiktigt vid hennes hand
" heter du Brittany och flyttade du ifrån den här stan för ungefär 5 år sen? " frågade Adam tyst om hon svarade ja så var det hon·