The master and his maid(Anna-Chan)

Annes rodnad började sakta försvinna. Hon hoppades hon kunde gå och ta sig frukost med tillsammans med de andra så att det inte fanns något att göra innan dess. Hon undrade sedan vad hon skulle göra sen. Tvätten hade de gjort igår, och hon antog att den behövdes nog inte ta hand om på någon vecka igen. Så kanske städa?
Hon hade faktiskt sett upp lite igen då Ciel räckte henne en bit av sin macka. Hon tog emot den och log svagt tillbaka och mötte hans blick. "Tack". Hon kände sig osäker om hon kunde börja äta direkt, men bestämde sig för att vänta tills hon fått svar på sin fråga.
"Okej, då går jag...master...". Det sista la hon till en aning tveksamt men när hon väl gjort det ågnrade hon sig inte även om det kändes konstigt. För det var han nu, hon jobbade för honom. Hon nickade lätt och log innan hon tog sig ut och stängde dörren. Hon åt upp mackan ganska snabbt då den inte varit alltför stor. Hon gissade på att Ciel inte åt alltför mycket, kanske mest drack te.
Hon tog sig till köket och åt frukost med de andra innan Mey-Rin sa "Vi ska bara städa idag, och göra det som behövs" sa hon och pekade på några städvippor och kvastar som stod i ett hörn. "Dammar jag så soppar du upp det?" udnrade hon och Anne nickade. De tog det och begav sig till matsalen och började.

Ciel fortsatte att äta av sin frukost även efter Anne hade gått, och ganska snart var han färdig med den. Då var det dags för det lite svårare den här dagen.
Ciel reste sig upp och gick sedan fram för att ta sina kläder. Kläderna som den unga earlen skulle ha denna dagen var mörkblå. Med väldigt ovana och fumliga fingrar började Ciel att byta om, och ett ganska bra tag senare var han klar. Han granskade sig i sin spegel och konstaterade att det såg bra mycket bättre ut när Sebastian gjorde det, men att han ändå klarade det ganska bra själv. Han var ju efter allt Earl Phantomhive, så att knyta sina egna skor borde ju vara en barnlek. Sedan att rosetterna inte blev perfekta, ja, det kunde ju inte direkt hjälpas.
Ciel började att gå mot sitt skrivbord, bara för att i nästa stund bli avbruten av ett knackande. Sekunden senare kom Sebastian in i rummet, och butlern skakade lätt på huvudet då han såg Ciels kläder.
"Young master, kom här. Låt mig hjälpa dig."
Ciel fnös lätt.
"Visst."
När den unga earlen hade fått hjälp av sin butler med kläderna såg det genast mycket bättre ut. Ciel satte sig vid sitt skrivbord för att börja med dagens arbete och Sebastian ursäktade sig snabbt.
Ciel suckade lätt då han såg högen med papper framför sig.
"Det här kommer att bli en lång dag..."

Anne tyckte ganska snart att det var långtråkigt. Hon sopade upp dammet som Mey-Rin lyckades få ner och fångade det hon välte ner. Vilket var en massa. Hon hade upptäckt väldigt snabbt hur otroligt klumpig den äldre flickan var. Hade hon jobbat hos någon annan hade hon troligtvis fått sparken. Bard verkade inte heller vara den bästa kocken, men hon visste inte hur det var med Finny, hon hade inte hunnit vara ute i trädgården ännu. Men alla verkade inte alltför kompetenta men ändå fick de jobba kvar, var det för att Ciel var en god mästare eller något annat?
De hade jobbat i några timmar, inte mycket var dammigt nu och hennes hink med damm var full av tussar och annat. Hon fick slänga ut det sedan. Just då de skulle ta det sista kom Sebastian förbi. Mey-Rin lyckades välta ner den vas hon höll på att damma av men som tur var fångade Sebastian den i sista sekund och ställde tillbaka den. "Anne, jag måste iväg på ett uppdrag, kan du ge the young master hans te och kakor? Jag har gjort i ordning i köket" frågade han och hon nickade sakta. Hon mindes gårdagen, hur han bara rest sig upp från att varit skjuten. "Och om han undrar vart jag är, säg bara att jag gör ett besök hos Grell Sutcliff". Hon nickade igen, men kände inte alls namnet men hon skulle framföra det. Sedan försvann Sebastian.

Anne städade klart med Mey-Rin och snart var det dags för lunchen. Hon gick in i köket och fann brickan med te och även ett fat med kakor och tog den och bar den till hans arbetsrum. Hon knackade på innan hon kom in. "Sebastian bad mig ge dig det här" sa hon och ställde ner brickan på hans bord. "Han sa att jag skulle hälsa dig att han hade ett ärende hos en Grell Sutcliff".

Ciel hörde en knackning på dörren och ropade ut att personen i fråga kunde komma in. Dörren öppnades, och Ciel såg att Anne klev in, bärandes på en bricka på te och ett fat med kakor. Tjänsteflickan ställde ner det på hans bord.
"Han sa att jag skulle hälsa dig att han hade ett ärende hos en Grell Sutcliff." sa Anne och Ciel kände en kalla kärar löpa längs hans ryggrad, men han visade inget. Vad kunde Sebastian ha att göra hos Grell..? Ciel bestämde sig för att inte fundera vidare på det, då han nog inte ville veta svaret.
"Tack." sa Ciel kort och nickade mot Anne, chockade sig själv med ordet. Ciel tackade nästan aldrig för något, i alla fall inte från någon av hans tjänstefolk. Men varför var han helt plötsligt så trevlig mot Anne..? Visst kunde han anstränga sig för att vara trevlig mot Elizabeth eller liknande ibland, men att vara trevlig mot Anne kändes nästan... Naturligt. Och det skrämde den unga earlen väldigt, väldigt mycket.
Han harklade sig.
"Skulle du vilja ha en kaka?" frågade Ciel sedan, vilket han blev ännu mer chockad över. Var det något fel med honom? Var han sjuk? Antagligen inte, eller han hoppades inte det. Men varför var han så trevlig mot henne?
Ciel antog att det inte fanns något att göra med sin attityd och antog också att han bara fick vänta och se vad som hände.

Anne log svagt mot honom innan hon insåg att hon var dammig från att stäada med Mey-Rin. Lite snabbt borstade hon av sitt förkläde. Hon hade samma sorts kläder som Mey-Rin. En enkel mörkblå klänning med vit förkläde och vit hårband. Hon gillade faktiskt det, den var bekväm och varm, och det var nog för henne.
"Varsågod" hon neg lätt och skulle just börja gå ut. Men då hörde hon det. 'Skulle ni vilja ha en kaka?'. Hon vände sig om igen och såg förvånat på honom innan hon log. "Gärna". Försiktigt satte hon sig i stolen framför honom och tog försiktigt en av kakorna. De var vackra, stora och söta saker, de hade fin sprits på sig som Sebastian gjort själv. "Tack så mycket" mumlade hon till Ciel och såg på honom. Han var väldigt vänlig mot henne idag. Det hade han alltid varit. "Jag måste tacka er igen, om ni inte tagit med mig..Då hade jag varit död nu" mumlade hon och tog försiktigt ett bett utav kakan.