En magisk romans

Två kapitel sedan jag sist var inne

Låter bra!

KAPITEL ÅTTA: GENERAD OCH SKAMSEN
DEL TRE

Sarahs perspektiv

Efter middagen den dagen går jag och Aziza upp till sovsalen, och jag sätter mig genast på min säng för att borsta håret.
"Vad gör du dig så fin för?", frågar Aziza med ett flin och drar fram ett gosedjur ur sin resväska. Det är en väldigt sliten giraff. "Visst är hon fin förresten?", säger hon och visar upp giraffen för mig. "Hon heter Twiga."
"Hon är jättefin", säger jag med en liten blick på gosedjursgiraffen och återgår sedan till min borste." Jag borstar bara håret", säger jag och borstar igenom det en sista gång, men jag känner hur jag blir alldeles varm i ansiktet.
"Du rodnar ju!", säger Aziza, och lägger Twiga på sin kudde.
"Det gör jag inte alls!", protesterar jag, men känner bara hur jag blir mer och mer varm i ansiktet. "Jag rodnar aldrig."
"Det visst gör du . Alltid när vi pratar om Försvar mot Svartkonst. Bara för att du är kär i lärare." Jag bryr mig inte ens om att rätta hennes meningsuppbyggnad och ordval den här gången, utan suckar bara.
"Du har fel", säger jag lugnt.
"Vart ska du nu då?", frågar Aziza retsamt, och jag börjar undra om Sirius har påverkat henne med hans retsamma sätt.
"Till professor Zarco", erkänner jag.
"Då så", säger Aziza. "Varför kysser du honom inte bara, och ser hur han reagerar?"
"Skärp dig", svarar jag. "Han är min lärare." Egentligen handlar det inte om det, utan om att jag aldrig skulle våga. Tänk om han inte gillar mig? Tänk om han skulle backa? Om han skulle säga att det var opassande? "Varför gör inte du det med Sirius förresten?", frågar jag med ett flin.

"Det kanske jag ska", säger Aziza och börjar fläta sitt hår. Vi sitter under tystnad en stund, och jag hjälper Aziza med hennes tjocka, burriga hår tills det blir många små rastaflätor som är till hälften inbakade. Det passar hennes ansikte om möjligt ännu bättre än hennes förra frisyr.
"Du är jättefin", säger jag en aning trumpet, men beundrande. "Jag önskar att jag såg ut som dig."
"Du är också väldigt fin", säger Aziza och drar fingrarna genom mitt hår. "Professor Zarco kommer älska det." Jag håller tummarna för att det som hon säger är sant.

Jättebra!!

Ett litet kortiskapitel här nu då. Tack för att ni läser och all kritik ni ger mig ♥

KAPITEL ÅTTA: GENERAD OCH SKAMSEN
DEL FYRA

Sarahs perspektiv

När jag väl träffar Professor Zarco den kvällen säger han genast att jag ser vacker ut, och det gör mig glad. Vi spelar först en omgång trollkarlsschack på hans kontor, men till sist verkar han inte längre kunna vara tyst.
"Jag såg att du var ute med herr Lupin i helgen." Jag ser bestört på honom.
"Det var ingen dejt", förklarar jag för honom. "Det var bara... Ja, du vet."
"Nej", svarar Zarco gravallvarligt. "Förklara vad du menar."
"Det var en kompisgrej bara", säger jag och ser ner på mina skor. Jag vill inte att Zarco ska tro att jag var ute med Remus. Jag ställer mig upp och börjar gå runt skrivbordet mot professorn. Det är nu det gäller, tänker jag när jag närmar mig honom med ursäkten att titta på en liten jordglob i mässig som står på skrivbordet framför honom.
"Varför vill du veta det?", frågar jag, och han ser på mig en lång stund innan han ser ner. För en sekund känner jag mig modig. Hans blotta närvaro ger mig mod, och till sist kan jag inte hejda mig. Jag låter honom inte ens svara på min fråga, utan trycker bara mina läppar mot hans.

Du skriver så himla bra.

AWSOME!!!!!!!!!!!!

Iiiiiiiiihhhhhhhh

Så bra!
Bevakar!!

Superduuuuper braa!!