The one that got away

Andrew drog handen genom sitt hår, ett litet moln av aska och damm åkte från det då han gjort det och han hostade till igen. "Så lite så" sa han och och sa inget på ett tag då hon frågade honom innan han tillslut såg på henne. "Jag...hörde på radio att det brann i bostadshuset...Jag vill se att du var okej" mumlade han och såg bort, det lät konstigt, han visste. Han hade ju försökt döda henne förut.

Saphira drog knäna upp till hakan och kröp ihop. Hans ord lät märkliga, men han hade bevisat det. Ingen skulle frivilligt gå in i elden. Så nu hade hon alltså förlorat lägenheten med? Det ända hon ägde var kläderna på kroppen och draken.
Hon såg på honom och nickade, ett tack lät så ynkligt, men de kanske var lika med detta? Han hade som bett om ursäkt för sitt uppträdande.

Andrew hostade till mer. När han kom hem fick han ta en lång dusch för att få bort röklukten. Han mindes då sin plan, att ta med henne hem. Han harklade sig lät. "Ehm...Jag förstår om du inte vill, men du kan vara hos mig tills det löser sig. Med hem och allt" sa han och såg på henne. "Jag lovar att inte skada dig..".

Saphira såg på honom med död blick, hon var utmattad av allt och det hon fått i sig.
"Det vill du inte, jag har varken pengar eller hem kvar och inget jobb heller." sa hon bara, han hostade och det gjorde henne ont att han farit illa för hennes skull.
Att bo hos honom även om han skulle döda henne skulle vara ett alternativ, hon orkade bara inte tänka nu.

Andrew log svagt och skakade på huvudet. "Nej det är okej, du kan bo hos mig hur länge du vill". Han krävde inget av henne. "Du behöver inte betala eller så". Han ställde sig sakta upp.

Saphira nickade tillslut om än tvekande, hon avskydde att vara börda för någon. Men det var ett alternativ om hon inte skulle bo på gatan. Hon var dock rädd att komna i den där källaren igen.
Sakta ställer hon sig upp på något ostadiga ben, tar ett hårt tag om draken och gör sig beredd att följa med honom.

Andrew var glad att hon accepterade och log svagt och fortsatte gå. Han kände sig trött med och ville bara äta och duscha innan han gick och la sig. Han gick på ett tag och snart syntes hans hus. Det var fint och allt såg normalt ut förutom källaren. "Sådär ja" sa han och öppnade ytterdören.

Saphira tvekade då hon stod på trappen utanför och såg in i huset. Huset gav henne ångest och rädsla, hon hade bara drogat och supit bort dessa känslor och nu svepte de emot henne.
Hon bleknade och vacklade till men drog ett djupt andetag och tillslut tog hon steget in i huset.

Andrew såg hennes rädsla och skämdes, det var hans fel att hon var rädd, det var han som slagit ner henne och tagit hit henne. Då hon gått in så gick han in med och stängde dörren innan han tryckte på en knapp så lamporna sattes igång. "Vill du ta min säng och sova i?" undrade han då han skulle kunna sova på en madrass han hade.
Han hade kvar sina föräldrars sän och sin lillebrors, men han ville inte att någon skulle se deras rum.

Saphira såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej, det är din. Jag klarar mig med en filt och kanske en soffa eller så." sa hon och höll draken i ett fast grepp, som om den kunde rädda henne. Hon ville inte vara i vägen eller till besvär för någon inte ens till han.