Hacker vampire

"Byn ligger tre mil herrifrån." Han såg oroad på honom.
"Men jag skutsar dig bara om du lovar att hjälpa oss." Han suckade. "Hon vågar inte tala med polisen så jag vill inte dra dem i." Han började gå. "Kommer du?"

Julle mumlade någoting, han suckade efter att han mumlat klart och följde efter.
''Låt gå, släpp av mig i byn vid närmsta bar, jag behöver en moral förstärkning!''
Oscar följde efter dom båda från lite avstånd, han blängde argt från först gubben och sedan till sin kompanion.

"Jag hoppas du väljer att hjälpa oss." Han log mjukt och gick ner till bilen.
"Hon vill inte komma till skada." Han satte sig i förarsätet och drog fram en liten bunt sedlar.
"För ert logi"

Julle satte sig i pasagerarsätet bredvid doktorn medans Oscar väntade utanför och vinkade dom båda adjö. När Julle såg bunten med sedlar höll han upp handen och visade att han inte ville ha dem.
''Behåll dina pengar, för forskningens skull.''

"Men jag insessterar" Han knäppte fast sig och lade pengarna breved dem och log.
"Så vad heter du?"

Julle mumlade argt och glodde först på doktorn och sedan på pengarna.
''Jag heter Lars Feldt, men dom kallar mig Lasse.''
Han lät högst lugn och höll sig fast vid sin lögn medans han synade sin omgivning, tänkande på vad som skulle kunna hända och vad han skulle kunna göra för att kontra det.

"Lasse sa du?" han startade bilen men han började inte köra förens bilen var varm och han log. "Så vad har du jobbat med?" han tryckte på en knapp så en sömngas började sprutas in. Tyst och osynlig letade den sig in i bilen. Själv kunde han inte somna.

Julle var fortfarande osäker, han tittade ut mot vägen och kliade sig i skägget. Han nickade vid den första meningen och svarade lätt trött på den andra.
''Eh, jo ja... Jag har väll varit... Sni-Snickare..''
Han hostade till ganska häftigt och började försvinna i dvala.

"Du låter inte så bra.." Han stannade bilen och såg på julle och när han somnat så hånlog han och körde tillbaka.
"Åh jag hatar att spela snäll. Men vad tyckte du?" Han öppnade dörren och lyffte lätt upp Julle själv.

Oscar stod kvar och log brett när bilen kom tillbaka. Han gick fram till dom två och skrattade lätt, han klappade sin kumpan hårt på axeln.
''Bättre en vad jag någonsin skulle kunna ha gjort! Du, låt någon av jäntorna ta honom, det är ju deras jobb.''