They rise again (Jessica Tonks)

"Pfft, nah, min morsa stack från farsan för någon vecka sen... uhh... morsan kom från Polen så det var dit hon tänkte släpa mig." Svarar Nik lealöst. "Ni kommer från stan, antar jag?" Nik kastar en blick på Mitch men hon ger ingen respons utan försvinner bort, ut. Kanske för att hämta mer prylar. "Synd att man inte kunnat stanna längre, om alla tjejer såg lika bra ut som du skulle det ju vara värt det." Fortsätter Nik och skrattar lågt.

Mitch letade igenom skåpen i vardagsrummet efter saker. Vad som helst som skulle hjälpa till.

Fay nickade sakta. Hon undrade om det var bättre i andra städer, andra länder eller kontinenter rent ut sagt. Det var väl det de skulle ta reda på nu när de åkte med bilen. Hon hoppades innerligt att allt det här med zombies bara var i deras stad och rent ut sagt kanske var ett dåligt skämt. Men hon visste att det inte var så. Hon hörde Niks ord och lyckades med att inte rodna medan hon packade i en del saker i en av väskorna, och sedan en annan. Tillslut hade hon båda väskorna fulla. "Jag ska bara ut och lämna dem i bilen". Hon antog att de skulle åka direkt efter de var klara.

Hon tog väskorna och gick ut och hade just lagt dem i bilen och stängt backluckan då hon hörde ett ljud bakom sig. Innan hon hann dra sin pilbåge och vända sig om ordentligt så föll en zombie över henne. Den försökte bita och riva henne men hon lyckades hålla den ifrån sig, ett tag. "Mitch! Nik!" ropade hon i ren fasa och försökte hålla den borta.

Mitch hör Fay och hennes hjärta börjar dunka hårt av rädsla. Hon tänkte faktiskt inte alls på att Fay kunde vara i fara... men utbrotten kan sprida sig snabbare än vad hon tror. Vad... hur kommer... när? Mitch rusar ut, fast Nik är före. Gus och Matthew hörde ropet, men de måste varit nere i källaren såsom det skramlar.
Nik verkar inte tänka efter, han drar upp geväret han tagit med ut och siktar. Fast det märks på en gång att det stretande liket rör sig för mycket. Mitch har varit helt klar i huvudet tills nu, hon "räddade" Fay förut. Varför kan hon inte tänka helt plötsligt? Allting stannar.

Nik rusar fram och smäller pipan rakt in den döde jäkelns ansikte. Han vill inte slösa skott på den. Nik smäller ned pipan i huvudet på saken tills man kan se hjärnan i princip. Usch, äckligt.

Gus rusar förbi Mitch fram till Fay och Matthew följer hans exempel. Mitch vaknar till, blinkar och svär mumlande över hennes egen minut av förlamning.

Fay hade aldrig varit särskilt stark, ibland hade till och med Mitch varit starkare än henne. Men nu verkade hon finna en ny styrka hon aldrig haft förut då hon kämpade för sitt liv. Hon visste att om hon fick ett bett, eller kanske till och med ett rivsår utav den här döda personen så skulle hon med stor sannolikhet bli som den. Men även fast hon hade nya krafter kunde hon inte få undan monstret eller göra något annat än att hålla den borta från sig själv.

Men plötsligt stack en gevärspipa ner och zombin föll åt sidan. Hon vågade knappt andas då Nik slog in skallen på den. Hon kände lukten av blod och förruttnelse och det kändes som om hon skulle börja kräkas. Sakta tog hon sig upp, med hjälp från Matthew och Gus.

"Åh herre gud..." mumlade hon, helt skakig i benen. Hon var blodig från att saken hade tagit på henne, och från att Nik hade slagit in huvudet på den. "Du räddade mig, tack" mumlade hon till Nik och lutade sig mot Gus för att inte ramla omkull.

"Whenever, love." Säger Nik glatt och blinkar åt Fay. Han lät konstig, han betonade konstiga bokstäver. Det lät nästan som han pratade ett annat språk med sin tjocka polska dialekt. Nik visste det själv. "Fast med tanke på numret av lik som tycks komma nu så antar jag att vi borde ta oss härifrån." Fortsätter han och går förbi Mitch. När han går förbi så går han in i henne. Han rörde henne knappt dock, inget farligt. Hon bara vaknar upp. Ruskar på huvudet och vänder sig om mot Gus som går in.

Mitch ser på Fay, öppnar munnen för att säga något men ångrar sig och rusar in istället, för att hämta sakerna.

Fay skulle ha rodnat igen men var bara blek och nickade sakta till Nik. Hon hörde hans accent och blev förvirrad för en sekund innan hon insåg att han kom från Polen från början. Det var ändå ganska lätt att förstå honom. Hon nickade till honom igen. "Ja, fyll bara väskorna där inne så kan vi åka" mumlade hon och lyckades ställa sig upp själv. Hon torkade snabbt av sig på gräset innan hon gick in.

Hon tog sig sedan in och såg på vapena på border och plockade åt sig två knivar som hon satte i bältet. Hon skulle nog behöva dem. Sedan fortsatte hon att plocka in i bilen tillsammans med dem andra. Tillslut hade de allt de kunde få med sig. "Vi måste åka nu. Vi har allt" sa hon till Mitch och Nik innan hon började gå mot dörren. "Jag startar upp bilen, kom så fort ni kan". Hon såg sig noga om efter monster innan hon satte sig vid förarsättet och startade upp bilen.

Gus var snabbt vid bilen med Nik kom före till passagerarsätet och flinade mot Gus som fick nöja sig med att sitta bakom honom. Matthew satte sig i mitten och Mitch gled in bakom Fay. Hon tycker om att vara vid bildörren.
"Var är vi på väg?" Frågar Matthew dock. Mitch hade inget svar.
"Vi lyssnar på radion." Säger Nik utan att bry sig om några svar och drar igång den. Det var nyheterna.

Fay bara väntade på dem något otåligt och nervöst. Hon ville komma ifrån det här stället snabbt. Men ändå så önskade hon att de hade några timmar till, så att de alla hade kunnat byta till kläder de hittad eller åtminstone ta med sig mer saker och mat. Men nu hade de för flera veckor minst. Tillslut var de alla i bilen och hon såg till att alla hade bälten och att dörrarna var stängda innan hon började köra. Hon körde mot en annan skogsväg. "Vi måste ut ur staden till att börja med. Den här vägen leder ut till en större som leder rakt ut från staden". Det bra var att vägen var ganska liten och svåråtkomlig, så inte många skulle ta den.

"Militären har kallats in av polisen. De ska försöka kontrollera spridningen." Hörs en manlig röst från radion. För någon dag sedan var det en kvinna på den här kanalen.
"Vad hände med henne? Vad hände med henne?" Ekar i huvudet på Mitch och hon kan inte lyssna på radion ordentligt. Det låter som om det var under vatten. Som om det var tillbaka vid sommarsemestrarna, som om de badade igen.
"Allmänheten ombeds stanna inomhus och hålla alla ingångar och fönster stängda." Fortsätter mannen på radion. "Fortsätt så tills annan information ges. Ransoner kommer sändas ut av militären. Stanna inomhus." Fortsätter rösten innan den stänger av.

Fay lyssnade på radion och blev något blek men fortsatte att köra utan att säga något. Hon höll hårdare om ratten medans de körde i den stillsamma skogen mot den större vägen. De behövde bara komma ut ur staden och hitta något säkert ställe, helst med en källare. Sedan kunde de vänta på militären där. Hon försökte intala sig att allt skulle bli bra om de kom ut ur staden.
Då radion tillslut tystnade så harklade hon sig lätt och såg bakåt mot de andra. "Vi kan inte stanna i stugan, vi måste fortsätta köra ut ur staden. Fler monster är där säkert redan vid stugan..". Hon ryste till och koncentrerade sig på vägen. Hon ville säga något som muntrade upp dem, eller mest sig själv. Hon behövde bara någon höll modet uppe på dem alla.