Bittersweet night

Mark kom slutligen hem, det tog bara några minuter då han sprang, men han hade ändå ilsket rött skinn då tjänarna kom fram och hjälpte honom av med manteln. Den äldsta av tjänarinnorna hällde upp ett badkar med kall mjölk vilket han märkt var svalkande. De alla brydde sig, kanske för de hade det så bra här.

Elisabeth fick reda på mannens namn, John, och han fortsatte trösta henne, kramade om henne bara, begärde inget mer. Tillslut reste de sig båda upp och hon log svagt mot honom. "John, var snäll och gå till sömmerskan och köp några klänningar åt mig, och var inte rädd att slösa med pengar" sa hon och gav sina mått innan han gick iväg.
Hon suckade då han gått och sjönk ner på sängen, tänkte på Mark. Hon förstod inte varför han sagt så, och hon ångrade det hon själv sagt. Men hon hoppades han skulle komma tillbaka någon gång.
Några få dagar gick, Elisabeth var mest inne och bekantade sig med sina tjänare och lärde dem hur de skulle arbeta innan en kväll kom då hon var törstig. Hon drog på sig en mörkröd, åtsittande klänning som visade av hennes kropp innan hon gick ut på jakt på ett offer.

Mark låg fortfarande till sängs, han hade bränt sig värre än vad han trott. Han var dock inte arg på Elisabeth mer men orkade inte ta sig ut. Han hade bett tjänarna att hålla sig undan, han var törstig och ville inte åt dem. Han låg med halvslutna ögon och sov slött.

Elisabeth hittade ett offer, en yngling som verkade vara hemlös och utan familj. Hon tömde honom snabbt och kände hur hon genast blev piggare, det var som om alla hennes sinnen skärptes då hon druckit och var mätt. Hon sniffade lätt, hon kände inte Marks doft någonstans där på gatorna.
Hon bestämde sig för att svälja sin stolthet. Hon tog sig snabbt hem till honom och knackade på. En tjänare öppnade. "Jag ska inte skada honom, jag vill honom bara gott" sa hon ärligt då tjänaren såg misstänksamt på henne. Hon blev dock insläppt och visad till Marks rum.
Hon knackade på innan hon klev in. "Mark" sa hon bara först och såg på honom. "Jag är ledsen för några dagar sen...Jag borde inte ha blivit arg på dig" mumlade hon och såg på honom där han låg. Hon satte sig försiktigt vid honom och märkte hur blek han var, var han törstig? Utan fler ord bet hon bara sig själv i handen och satte den mot hans mun.

Mark såg på henne och skulle svara men då kände han lukten av blod. Hans andning ändrades och girigt tog han tag i hennes arm och drack. Han slutade efter ett tag, ville inte dricka slut på henne.
"Tack." sa han rossligt, satte sig upp och såg på henne.
"Jag skulle ha gått till dig, men orkade inte. Förlåt mig, blev bara arg." sa han och såg på henne.

Elisabeth stönade lågt till då han drack. Det var som en slags smärtsam njutning då någon gjorde det. Hon log svagt mot honom och drog undan hår från hans ansikte.
"Jag förstår, och jag förstår din ilska, han skulle kunna ha dödat mig". Hon kände vid sin kind som var läkt nu. "Och jag är ledsen för mins ord, att du bara var en av alla, jag vet att jag inte är bättre, och jag kanske hade rätt i att du inte bryr dig om mig, jag förtjänar inte direkt någons omtanke" mumlade hon tyst och såg ner.

"Han kunde det, men gjorde det inte." sa Mark lågt och strök henne över kinden och såg in i hennes ögon.
"Du, jag vet inte om du är en av alla eller mer. Men vi kan väl vara vänner för det? Jag gillar det vi gör samman. Nej, jag är inte bättre än dig. Men visst förtjänar du omtanke." sa han lågt och kysste hennes nästipp.

Mark log och drog ner henne vid sig.
"Älskare låter bra, men jag måste ut och jaga först." sa han och drog handen genom hennes hår.
"Du ör vacker." sa han mjukt och kysste henne innan han satte sig upp.
"Kommer du med?" frågar han smått roat.

Elisabeth log och drogs villigt ned vid honom och såg upp på honom. Hon besvarade hans kyss och slöt lätt ögonen. "Du är vacker med" mumlade hon innan hon tog sig upp hon med.
"Jag måste, du tog halva mitt blod" skrattade hon sedan lätt och tog sig till dörren och öppnade den. "Jag hoppas vi hittar någon ung, de äldre smakar surare" mumlade hon då hon kände skillnad på visas blod. Hon tog tag i hans hand och snabbt sprang hon, så de var utanför herrgården.

Mark skrattade till och hängde med, han kände lukten av dem som verkade i herrgården. Men dessa var förbjudna, han ville inte ha dem och deras familjer. De som drog på gatorna var ett annat slag.