Våga erkänna!

Åh vad det är megabra!!! Så mycket känslor, så komplicerat på ett fantastiskt sätt!! Me like very much.

Kunde verkligen känna spänningen mellan Austen och Draco! Du lyckas verkligen fånga alla känslor utan att behöva göra det överdrivet.

Men frågan kvarstår - Draco eller Anthony? Måste nog få se lite mer av Anthony innan jag bestämmer mig!

skriv mer snälla... jag håller på att dö ut här XD

Superkanonmegabra

Kapitel 11
- Hej! Vad förvånad jag är över att träffa dig här, säger Harry ironiskt.
Jag ler och slår igen läroboken. Han sätter sig ner på stolen på andra sidan av bordet. Det är fredagseftermiddag och sista lektionen slutade för ett par timmar sedan. Egentligen vet jag inte varför jag gick till biblioteket istället för att följa med mina vänner till sällskapsrummet för att njuta av att det är helg. Men någonting drog mig hit.
- Haha, jätteroligt. Vad gör du själv här? frågar jag.
Harry rycker på axlarna.
- Det här är ett väldigt bra ställe att tänka. Skolans näst bästa ställe, säger han.
Jag lutar mig nyfiket framåt.
- Vilket är det bästa?
Harry ler och tittar sig omkring.
- Prefekternas badrum, säger han med låg röst.
Jag, som hade hoppats på att han skulle avslöja ett helt nytt ställe för mig, skrattar och lutar mig bakåt igen.
- Ja, det är bra ställe att tänka på, säger jag.
- Så då har du alltså varit där, säger Harry med ett höjt ögonbryn.
Jag blinkar och känner hur jag rodnar lite. Egentligen så borde jag inte ha sagt så. ”Vanliga” elever får inte ha tillgång till prefekternas badrum. Det är bara prefekterna, försteprefekterna och quidditchkaptenerna som får bada där men Draco blev under vårt femte år utsedd till perfekt. En utmärkelse som han knappast har briljerat it. Pansy, den andra ifrån slytherin som blev vald, utnyttjar däremot sin roll som prefekt de stunder som det passar henne.
- Draco kan ha gett mig lösenordet, säger jag tveksamt.
Harry skrattar.
- Det är lugnt. Jag tänker inte skvallra. Dessutom så är jag inte förvånad. Draco verkar inte riktigt vara den som tycker om att följa regler, säger han.
Jag stönar.
- Alltså, jag tror verkligen att ni skulle komma bra överans om ni bara försökte, säger jag.
Den mörkhåriga killen framför mig himlar med ögonen.
- Jag skulle inte tror det Austen. Jag skulle verkligen inte tro det, säger han.
Jag suckar och putar med underläppen i ett försök att se sårad ut. Harry skrattar igen. Efter ett par sekunder slutar jag försöka och stämmer in i hans skratt. Över hans axel kan jag se Ginny komma gående med bestämda steg. Hon har en allvarlig min och jag nickar med huvudet åt hennes håll. Harry vrider på sig och jag kan se hur han ler ett snett leende.
- Hej, säger han med mjuk röst.
- Avbryter jag er i något viktigt? frågar Ginny och ställer en stol intill Harrys.
Jag kan se hur hon genast lägger en hand på hans lår och hur han efter ett par sekunder lägger sin hand på hennes.
- Självklart inte, svarar jag.
- Hur visste du att jag var här? frågar Harry.
- Vi är tillsammans Harry. Vad för flickvän vore jag om jag inte visste vart min pojkvän tar vägen för att tänka? undrar Ginny.
Han ler och ger henne en snabb puss på kinden. Ginny låter sin blick gå från Harry till mig. Den är kall och hård. Som om ögonen blivit utbytt mot sten. Hon vrider på huvudet och lägger sina händer på Harrys kinder. Kyssen är intensiv. Intensiv och ivrig. Och den överraskar mig. Den verkar även ha överraskat Harry. Med uppspärrade ögon lägger han sina händer på Ginnys och drar bort dem från sitt ansikte.
- Ginny! säger han.
- Vad? frågar hon oskyldigt.
Ginny torkar sig i mungipan och tittar leende på mig.
- Austen sitter ju här. Hon är ju alldeles röd i ansiktet av genans, säger Harry.
Jag öppnar munnen för att säga emot men inser att det är lika bra att hålla mig utan för den här diskussionen. Ginnys leende försvinner. Hon ställer sig upp.
- Visst. Är det så du ska ha det.
Sen går Ginny iväg med lika bestämda steg som när hon gick hit. Harry suckar och gömmer sitt ansikte i händerna.
- Då var det dags igen, säger han. Förlåt.
Harry ställer sig upp och går efter Ginny. Bara ett par meter från vårt bord krockar Harry nästan med Ron och Hermione. Han säger ingenting till dem utan skyndar bara efter sin flickvän. Hermione sätter sig ner på stolen som Harry precis lämnat.
- Bråkar de igen? frågar hon.
Jag nickar. Ron tar sin lillasysters plats men flyttar stolen en bit så han inte sitter så nära Hermione.
- Jag tror inte att Ginny är särskilt förtjust i mig.
- Var inte löjlig. Ginny är en av de mest sociala som finns. Så klar hon tycker om dig, säger Ron.
Jag rycker på axlarna. Det är då jag kommer ihåg vad Hermione berättade för mig förra veckan.
- Vad tråkigt att du och Lavender gjort slut, säger jag och byter samtalsämne.
- Det är ingen fara. Vi är tillsammans igen, säger Ron och bläddrar i min bok.
Jag tittar frågande på Hermione. Hon himlar med ögonen.
- Så, vad gjorde Harry här? Hade ni bestämt att träffas här?
Jag skakar på huvudet.
- Han bara dök upp. För att tänka tror jag, förklarar jag.
- Det innebär att prefekternas badrum var upptaget, säger Hermione.
Ron slutar att slöläsa orden i läroboken.
- Vad pratar du om? frågar han.
- Prefekternas badrum. Men vid Merlins skägg Ron, det är ju dit Harry har gått för att tänka sedan andra uppgiften i den magiska trekampen, säger Hermione irriterat.
Jag är förvånad över att Ron verkar vara förvånad över detta. Eftersom Hermione uppenbarligen vet det så antog jag att Ron också borde veta. För när han berättade det för mig så lät det som om det inte var någonting som han ville hålla hemligt.
- Vad får dig att tro att jag ska veta vart Harry går för att tänka? frågar Ron.
- För Harry är din bästa vän.
- Ja det vet jag att han är. Men om jag ska vara ärlig så har jag umgåtts så mycket med Lavender, så det är mycket möjligt att Harry berättat saker för dig som han inte berättat för mig, säger han.
- På dig låter det som att jag och Harry spenderar all tid tillsammans, säger Hermione.
Återigen blir jag förvånad. Den här gången över hur irriterad Hermione verkar vara över det samtalsämnet.
- Det är precis vad jag säger. När Harry inte tränar quidditch, bråkar eller umgås med Ginny så umgås ni. Vilket är helt normalt. Ni är bästa vänner ni också! säger Ron.
Även han verkar lite förvånad över Hermiones reaktion.
- Ja, jag vet att vi är bästa vänner, fräser hon och stormar iväg precis som Ginny gjorde.
Vad är det som pågår egentligen? Ron lutar sig mot mig.
- Borde jag följa efter henne?
Jag klappar honom på axeln.
- Det är nog en bra idé.
Han nickar och lämnar mig helt ensam vid bordet. Jag lägger armarna i kors och lutar mig bakåt. Nu är jag helt säker. Men också riktigt förbannad. Någonting så fel och jag kräver att få veta vad det är. Om jag får stå ut med en sådan här situation igen så kommer jag explodera. Det är psykiskt utmattande att gå runt och vara förvirrad. En hand på min axel avbryter mina tankar. Jag vrider på huvudet och spricker upp i ett brett leende.
- Anthony!
- Hej, säger han.
Han gör en ansats till att sätta sig ner på stolen som syskonen Weasley suttit på men jag stoppar honom genom att ta tag i hans arm. Anthony ger mig en frågande blick.
- Du får bara sitta på den där stolen ifall du lovar att helt plötsligt inte bli rosenrasande och gå härifrån, säger jag.
- Jag lovar, säger han.
Jag släpper taget om hans, till min förvåning, ganska muskulösa arm. Anthony sätter sig ner och det är när jag tittar in i hans ögon som jag inser varför jag gick hit ifrån första början. Jag ville träffa honom.
Vågar jag fråga varför jag var tvungen att ge ett löfte innan jag satte mig ner? frågar han.
- Det är en ganska lång historia. Du skulle bara bli uttråkad, säger jag.
Anthony lägger huvudet på sned och ler.
- Nej då. Berätta.
Jag känner hur hela jag blir alldeles varm i hela kroppen. Är det här en sant? Kan jag ha hittat drömprinsen?
_______________________________________
Ni är underbara. Fortsätt kommentera för mer kapitel!

Vill veta vad som hänt hos gryffindorarna!

Du skriver verkligen jättebra!

OMG Jag vet inte ifall jag vill att Austen och Anthony ska bli tillsammans eller om Austen och Draco ska bli tillsammans. De är båda så bra par.

Fantastiskt ♥

Du är ju helt fantastisk! Blir mer och mer spännande för varje del.

Älskar det ♥